En av livets höjdpunkter, del 3

Tjeckien – Sverige 2- 4(Period 2)
* * *
Vi är på väg mot regelrätt utklassning och förmodligen går det alldeles för lätt, för när tjeckerna väl får vittring efter sin reducering ser det ut som att svenskarna inte riktigt är beredda på forceringen och nu är det ju faktiskt lite match här.
Något onödigt, kan en bloggbiff tycka.
* * *
Erik Karlsson alltså – det är ju en ännu större upplevelse att se honom på det här avståndet.
Vilken artist.
Nu går vi för hat trick, EK65.
* * *
Joho, det är såklart New Jersey Devils representanter som ställer till det för Henke.
Först Zidlicky med ett sjujävla skott, sedan den gamle magikern från.
Kommentatorsspåret.
Victor Hällegerd, kommentatorsspårets egen Lou Lamoriello, glad.
* * *
Ingen hämtar kaffe åt bloggen i pausen.
Dom har i och för sig en del att stå i själva också, men ändå – skandal!
* * *
Man kan konstatera att även de tjeckiska fansen fått ny luft i lungorna nu.
Det räcker att Nedved & co kommer över rödlinjen för att det ska låta som att de bärgat guldmedaljerna.
* * *
– Nu kan du slappna av, Big Papa, säger jag helt oförståndigt åt bänkgrannen när fyran sitter.
Han nickar lika oförståndigt instämmande, men tillägger:
– Dom får ju se till att ge Alfie det där första målet igen.
Big Papa vill väldigt gärna bli bjuden på de där ölen….

Jag kan inte riktigt frigöra mig från det underhållande i att se exempelvis Zäta i samspel med Yellbear Hjalmarsson och Oduya – bittra rivaler i otaliga duster mellan Detroit och Chicago, inte minst i senaste Stanley Cup-slutspelet.
Här ser de ut att trivas utmärkt ihop.
* * *
Det är i och för sig inte Johan Backlund som kommer in, och det hade ju varit rätt konstigt, men visst får Kovar kliva av.
Istället tar Salak över och han släpper visserligen in första skottet, men sen blir det betydligt stabilare i tjeckiska kassen.
* * *
Ha ha, är det sant att Holmgren fyrar av ett ”tjong i medaljongen” när Karlsson smackar in 4-0?
Han är Anderssonskans kalle från Järfälla.
* * *
Pausmusik i Bolshoy:
Vamos a la Playa.
Den har jag inte hört sedan glada nätter på Baccus Garden i Benidorm sommaren 1983.
* * *
Härifrån ser det ut som att Mårts skäller rätt duktigt på sina proffs efter Jagrs enkla mål.
Helt korrekt, i så fall.
* * *
Precis när signalen går ekar Tjong-i-medaljongen-mannens dånande stämma över hela pressläktaren.
– Nämen, Ericsson, tycker jag det låter som.
* * *
Nu skulle det verkligen smaka med lite kaffe. Om man skulle våga fråga Big Papa…