Ett av de stora ögonblicken

– Life comes to down to a few moments. This is one of them.
Så säger Bud Fox sekunderna innan han för första gången ska träffa Gordon Gekko i ”Wall Street”.
Henrik Lundqvist, Erik Karlsson, Daniel Alfredsson, Nicklas Bäckström, Daniel Sedin, Alex Steen, Niklas Hjalmarsson, Gabriel Landeskog, Patrik Berglund och de andra kan säga likadant inför dagens kvartsfinal i Bolshoy Ice Dome
Det är ett av ögonblicken som kommer att definiera deras liv som idrottsmän.
Den är ett av ögonblicken som avgör om de blir ihågkomna som vinnare eller förlorare.
Det är ett av ögonblicken som fastställer värdet på karriärer de givit svett, blod och tårar för sedan småbarnsåldern.
Jag hävdar ju bestämt att Tre Kronors olympiska öde avgörs här och nu.
Förlorar de blågula stjärnorna mot Slovenien har de misslyckats – och det rätt kapitalt. Men vinner de får de spela om medaljer och då har de gjort allt man kan begära under rådande omständigheter. Då kan ingen gapa om fiasko, oavsett vad som händer i fortsättningen. Då är eventuella segrar längre fram bara gloriös bonus.
Så let’s go, boys.
Livet handlar om några få ögonblick och som sagt:
Det här är ett av dem.
* * *
Det blev en mycket kortvarig sittning hos Eduard på kusinen i natt och bloggen tackade vänligt men bestämt nej till bye bye-vodka.
Vår ryske björn till värd uppfattade detta som mycket egendomligt, rent av snudd på oförskämt, men när jag lovade att komma tillbaka och fira Sveriges semifinalplats idag istället lyste han upp, tog ett fast grepp om den skräckinjagande bye bye-flaskan och brummade något som lät som ”Niklas Kronwall”, ”Kapten”, ”Obönhörliga tacklingar” och ”Given seger”.
* * *
Slovenien…
Egentligen är det ju absurt att vi ska behöva frukta detta idrottsliga lilleputtland, med blott några hundra aktiva hockeyspelare, i en OS-kvart.
Tre Kronor är egentligen mycket, mycket, mycket bättre
Men för det första glömmer vi aldrig hur fasansfullt det kändes när likaledes futtiga Vitryssland krossade våra hjärtan i Salt Lake City för tolv år sedan.
För det andra har slovenerna, anförda av den kungliga hockeyfamiljen Kopitar, spelat bättre än man någonsin kunnat föreställa sig.
Och för det tredje är det ingen som blivit imponerad av Tre Kronors tidvis både stirriga, långsamma, tama och tvehågsna framtoning i gruppspelsmatcherna.
Men rapporterna från de senaste träningarna lovar dessbättre gott. Det sägs att de blågula stjärnorna drivit upp farten nu, att det varit intensitet i övningarna och att det börjat lysa av okuvlig jävlaranamma i Kronwalls, Steens, Lundqvists och Big E:s ögon,
Om det stämmer är det inget snack.
Då kör Sverige över den lille utmanaren.
* * *
I morse, när solen fortfarande segade sig upp över Kaukasus snötäckta toppar och spred , var varmvattnet i rum 3554 i Hus 18 i vår Gulag Hammarby Sjöstad för första gången sedan jag checkad in väck.
Det kändes inte som något bra tecken.
Å andra sidan satt en iskall dusch bra efter bara några få timmars sömn – och dessutom hade jag plötsligt ström i åtminstone några av väggkontakterna.
Så vi ligger ändå på plus.
* * *
Att vi har tillräckligt många krigare gjorda för stora ögonblick i truppen råder det inga tvivel om.
Yellbear Hjalmarsson har till exempel två Stanley Cup-titlar under bältet och Niklas Kronwall, Marcus Krüger och Johnny Oduya varsin. Dessutom har Daniel Sedin, Alex Edler och Daniel Alfredsson gått genom finalserier och spelat oerhört stora matcher.
Då vet man vad som krävs, då vet man hur man beter sig när hela tillvaron blir en enda infernalisk tryckkokare, då vet man hur man vinner.
* * *
Ni kan vara alldeles lugna och trygga:
Slipsen hänger runt halsen redan från början idag.
Och det är en stilig sak, i lila och gräddvitt, som skänkt lyster åt magi åt hockeymatcher förr.
* * *
Om det ändå, mot all förmodan, blir torsk vill jag redan nu meddela att jag kommer bli jävligt bister.
Jag var med i Vancouver för fyra år sedan och det kändes så otroligt snöpligt när det tog slut mot Slovakien.
Plötsligt var allt över, innan det egentligen hade hunnit börja, och sen satt vi där och stirrade ut i British Columbia-natten (tills vi kom på att vi skulle få se andra lag i helt fantastiska matcher, men det är en annan sak).
Inte igen, tack, inte igen.
* * *
Jag har turkalsonger på mig också, ett par svarta i lycra från Calvin Klein vanligtvis förbehållet långa flygresor.
Det kan bara inte gå fel.
* * *
Fast en avgörande skillnad mot just 2010 Vancouver är att vi nu har en coach som förmodligen inte slänger in renodlade checking-specialister under de sista sekundernas desperata jakt på kvittering.
Jag tror aldrig jag, eller någon annan, sett konstigare coachning än när Bengt-Åke spelade Samuel Påhlsson i det läget mot Slovakien – samtidigt som han hade en bunt dokumenterade matchvinnare på bänken.
En Karlskoga special tror jag vi får kalla det.
* * *
DN-Malin berättar att hon på vägen till Bolshoy i morse såg ett litet gäng vitryssar utanför tågstationen i Sotji
– Det är första gången under hela vistelsen här jag sett någon från Vitryssland.
DET känns inte som något bra omen inför en OS-match.
* * *
Michael Farber på Sports Illustrated har just publicerat ett makalöst skrivet porträtt av Dan Bylsma, som man kan läsa här.
http://olympics.si.com/olympic-ice-hockey/2014/02/18/usa-ice-hockey-dan-bylsma
Själv är jag fast redan efter andra stycket:
”Han har varit med och skrivit fyra böcker, fler än vissa hockeycoacher läst”.
Ha ha ha.
* * *
Sportbladetfemman på pressläktaren är idag utökad med Grandmaster Flash, som får ses som vår Henke Lundqvist, och här har vi spådomarna om Sveriges förste målskytt.
Big Papa: Alfie.
Ros: Alex Steen.
Abris: Daniel Sedin (ja, DET vore väl nåt!)
Fin-Emil: Loui.
Grandmaster Flash: Krüger.
Bjurre Biff: Kronwall.
* * *
Sverige tar brons.
Det är i alla fall så det ser ut när arrangörerna tidigt om morgonen, med bloggen som ensam åskådare, över prisceremoni.
USA:s flagga hissas då för guld, Kanadas för silver – och Sveriges för brons.
Konspirationsteoretiker är varmt välkomna att misstänka att allt redan är avgjort på förhand.
* * *
Det är inte alls omöjligt att Ros riktar sitt finger mot en svensk som fullkomligen exploderar ikväll.
Alex Steen.
Han har varit förbryllande osynlig under gruppspelet, men den tjurige måltjuven är verkligen den typ av karaktär som tar över och vinner den här sortens do-or-die-matcher helt på egen hand.
* * *
Jaha, Montezuma hämnas i södra Ryssland ibland också…
* * *
Jag kan fortfarande tycka att det är lite konstigt att Oliver Ekman är sjunde back, men Edler spelade bra mot Lettland och förtjänar absolut en chans till och de övriga två backparen särar man av lättförklarliga skäl inte på.
* * *
Nu, precis när Pudding börjat slänga ut puckarna från båset, kom Grandmaster Flash med en rykande kopp svart kaffe.
Logistikens Picasso.
* * *
Att matchen, precis som den mot Vitryssland i Salt Lake City, börjar så här tidigt ska inte betyda nånting – det är alla inblandade vana vid från NHL.
Det enda som möjligen kan påverka är att det inte direkt är rusning när Slovanien spelar och att stämningen kan kännas något avslagen.
Men känns det trist är det bara att vinna.
Resten av matcherna spelas senare på dagen – inför storpublik.
* * *
Det finns Rok Ticar i Slovenien och en Ales Music och Big Papa Wennerholm påpeka att det ju synd att det inte är Music som har Ticars förnamn.
Då hade han ju hetat Rok Music.
Onekligen ett rätt coolt namn…
* * *
Jag kan inbilla mig och lura mig själv, men jag tycker fan det syns på värmningen också – det är nåt mer beslutsamt och hårt och don’t-fuck-with-us-aktigt över Tre Kronor idag.
* * *
Ett av de stora ögonblicken är här.
Må Tre Kronor ta vara på det och göra sin nation glad och nöjd och lycklig.