Hockey hela dagen lång

Säg vad ni vill, men här ligger vi inte och väntar på att de stekta sparvarna ska flyga in i våra torra munnar!
Efter blott några få timmars powersömn i Hammarby sjöstad-komplexet, traditionsenligt avbruten av en ivrig tupp vid halv sju, är bloggen tillbaka i Bolshoy Ice Dome för mer hockey.
Och nu blir det fanimig verkligen hockey
Match efter match efter match hela dagen lång.
Först har vi Finland mot Österrike, sedan värdnationen i en ohyggligt hajpad öppningsbatalj mot Slovenien och slutligen framåt kvällen Kanada mot Zuke Zuccarello.
Så….orgiastiskt.
Det är det som är OS, vad mig anbelangar: Att sitta på samma stol i en kall arena i tretton-fjorton timmar och bara översköljas av den bästa hockeyn i världen.
Jag hoppas, som vanligt, att jag får sällskap av en hel uppsjö glada vänner i kommentatorsspåret.
* * *
Hakanpää suomen poika!
Jo, den får vi väl ge brödrafolket i öst, i alla fall så här i början av turneringen – innan saker och ting drivits till sin spets.
De kan i längden få det lite tufft i Filppulas och Mikko Koivus påtvingande frånvaro – avbräck som får saknaden efter Henrik Sedin och The Mule att framstå som den snabbt övergående irritationen när tidningen inte kommer på morgonen – men ska förstås inte ha några problem i den här premiären mot Österrike
Så igen:
Hakanpää suomen poika!
* * *
Nu får jag för att jag påstått att kollegor med logistiska problem i Sotji bara gnäller
Jag har ingen ström i Hammarby Sjöstad längre.
Jo, taklamporna fungerar, liksom den A/C vaktmästarna envisas med att använda som bastuaggregat, men det alla väggkontakter är döda.
Det innebär att jag inte kan ligga och lisa i min Nora Ephron-bok innan jag somnar och så kan vi ju bara inte ha det.
Ni som är så tekniska, har ni några idéer om vad som kan ha hänt?
* * *
Det finns några riktigt begåvade spelar i Österrike också, med NHL-trion Tomas Vanek, kontringsgeniet Michael Grabner och leksandsbekante Michael Raffl i den så kallade spetsen..
Därutöver vore det dock magstarkt att påstå att truppen direkt injagar fruktan
Fast jag gillar gamle Rangers- och Modo-backen Thomas Pöck också.
Han kan ju skjuta – häpp! – pöcken!
* * *
Bloggen har fortfarande inte hunnit sänka en endaste liten drink sedan han kom hit.
Så kan vi inte heller ha det.
Ikväll ska det jobbas snabbt….
* * *
Jodå, Finland mobiliserar den fantastiska drömkedja förbundskapten Westerlund pratat om att han vill sätta ihop:
Aleksander Barkov, 18, Mikael Granlund, 21 – och Teemu Selänne, 43.
Det är alldeles fantastiskt, The Finnish Flash är alltså fyra år äldre än sina linemates – tillsammans.
Oavsett vad som händer är den trojkan – redan – en av vinterspelens stora sevärdheter.
* * *
Ingen ”Vamos a la playa” i PA:t under tidiga morgontimmarna i Bolshoy.
Den kanske ses som rent kvällsgodis?
Istället har discjockeyn pumpat Björks soloalbum från början till slut.
Den lokala musiksmaken känns något…förbryllande.
* * *
Jag tror aldrig jag sett landslaget spela, men Österrike väcker ändå allmänt positiva hockeyassociationer hos mig.
Dels var jag i Wiener Stadthalle när Tre Kronor vann det sensationella VM-guldet 1987 och mycket lite under mina inledande 20 år på jordklotet var ju roligare, dels har personliga idoler som Ricard Persson och Jonas Bergqvist spelat där.
Så skulle de skrälla blir Bjuppe Biff inte alls ledsen.
* * *
Det är inte direkt fullt så här i svinottan, vare sig på läktaren eller i pressboxen.
Men snart kommer i alla fall Big Papa Wennerholm, så den goda stämningen är ändå säkrad.
* * *
Men undra om Gerhard Unterluggauer är något bra..?
* * *
Apropå personliga idoler messar Niklas Eriksson, Almtunas Tarasov, och frågar om jag vet vilken OS-spelare här i Sotji som också spelade i Lillehammer 1994 (när Tarasov Eriksson som av en händelse själv vann guld).
Nej, det vet jag inte på rak arm men nu tar jag hjälp av er.
* * *
Thomas Hundertpfund känns också som ett något osäkert kort i den österrikiska uppställningen…
* * *
För de som vill ha uppdateringar i realtid rekommenderas härmed att surfa in på sportbladet.se
Där kör den förträfflige Jarkko Päiväniemi – som mycket väl kan vara Team Finlands störste anhängare genom alla tider – Cover It Live.
Här mysbloggar jag – hela jävla dagen lång.