Hockey hela dagen lång, del 10
Ett av de bästa hockeylag som någon satts samman är redo för sin olympiska premiär.
Nä, jag överdriver inte.
I teorin håller 2014 års version av Team Kanada lätt historiskt hög klass.
Herregud, kolla bara vilka centrar Mike Babcock skickar ut på isen mot Norge:
Sidney Crosby, Jonathan Toews, Patrice Bergeron och Ryan Getzlaf.
Och så har han ytterligare en naturlig center i John Tavares på en kant.
De skulle samtliga vara förstacentrar i alla andra lag som är här – eller åtminstone aspirera på att vara det.
Ojvoj.
Men sen ska teorin omsättas i praktik också – och att det ibland kan vara svårt vet alla kanadensiska hockeyfans av bitter erfarenhet.
Vi får åtminstone en liten föraning om chanserna att lyckas med det uppdraget här i Bolshoy nu.
* * *
Big Papa skriver utförligt om Zätas skada i sin blogg här
Låt mig bara tillägga:
Jävla ryggjävel.
Det är alldeles förbannat att en så oersättlig spelare, och en så förträfflig människa, ska behöva dras med såna besvär.
* * *
Notan, sidekick åt en taggad Holmgren i ikväll, säger att han varit på Kanadas morgonvärmning och blivit mäkta opererad.
– De var riktigt fokuserade och körde som fan, säger han.
Då vet vi det.
Superstjärnorna från Nordamerika vill starta bättre än de brukar i såna här turneringar.
* * *
– Min kedja var i alla fall bra, säger en glad Ovetjkin när han dyker upp i den mixade zon som efter hemmanationens matcher får mer djurparksartade egenskaper än någonsin tidigare.
Det är möjligt att han därmed antyder att andra formationer inte var lika lyckade, men det där tandlösa leendet är för lyckligt för att någon ska kunna göra den sortens tolkningar.
* * *
Notan pratar förstås om musik också.
– Pearl Jam kommer till Stockholm. Det kommer bli kanon, säger han.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Det är självaste Norge som står för Kanadas motstånd ikväll och det var det i första matchen i Vancouver för fyra år sedan också och det kan mycket väl vara på grund av erfarenheterna från det mötet Mike Babcock manat till skarpare koncentration idag.
Då stod det 0-0 efter en period och ”hockeyns hemland” höll på att storkna av förvåning.
Sedan blev det visserligen 8-0, men ändå…
* * *
Är så hungrig att jag skulle kunna äta upp Big Papas Fjällräven-jacka, men utbudet i presskantinan är alltjämt begränsat till tysk korvsallad och nej – då avlider jag faktiskt hellre.
* * *
Lätt bisarra scener utspelas under värmningen inför denna sena tillställning.
Norrmännen kommer ut på isen, men får vara ensamma, utan puckar, och åker omkring i åtminstone sju minuter och ser vilsna ut.
Först därefter dyker ”hemmalaget” upp.
Vad var det för babcockskt Mike Tyson-trick nu då?
* * *
Nu är discjockeyn inne på fusionsjazz.
Att vara musikkonsument i trakterna kring Kaukasus är helt uppenbart ett halsbrytande äventyr
* * *
Den där matchen i Vancouver 2010 innebar mitt första möte med Mats Zuccarello och jag fattade omedelbart tycke för honom.
Nu, fyra år senare, är han en av mina allra största hockeyfavoriter och han har alla förutsättningar att göra ännu större intryck den här gången.
Han har inte bara blivit en bättre hockeyspelare rent allmänt – han har rutin från NHL, självförtroendet lyser om honom efter en kanonsäsong i New York och han är inte rädd för att provocera ens de nordamerikanska tuffingar som är dubbelt så stora.
Go, Zuuuke.
* * *
Okej, tolv timmar efter jag slog ner ändalykten i pressläktarsätet är det dags för dagens stora höjdpunkt i Bolshoy.
Kanada mot Norge.
Häng med nu – och skjut skarpt i kommentatorsspåret!
