Hockey hela dagen lång, del 7

Ryssland – Slovenien 2-0 (Period 1)
* * *
En minut och sjutton sekunder tar det.
Sen har han som symboliserar hela Sotji-OS, han som är en besvikelse för 142 miljoner människor om han inte går på vatten i två veckor, gjort sitt första mål.
Så hanterar man press, ja
* * *
Just shajbu-ramsan hörs bara några få gånger.
Men jotack – det är sjusjungande megatryck i den täta lilla hallen ändå-
– Ra-si-a, Ra-si-a- Ra-si-a, skriker dom i det blårödvita havet så det rister i trumhinnorna på både bloggen och Big Papa.
Men det är mer än det.
Känslan av att hela den gigantiska nationen, med alla sina nio tidszoner, har blicken riktad just hit är väldigt tydlig och väldigt tung
* * *
Geno Malkin, som inte precis kan till snabbköpet och hoppas på att bli lämnad ifred han heller, väntar i nästan fyra minuter.
Och så är han olympisk målskytt också.
* * *
Kalinka i spelavbrotten har aldrig känts mer rätt.
* * *
Det är en hisnande tjurrusning ryssarna iscensätter och efter de inledande fem är åtminstone jag övertygad om att Slovenien ska åka på en historisk omgång.
Men det är nästan så hemmagossarna blir övertända av framgången, börjar ivra för mycket och glömmer bort att motståndarna faktiskt har grundläggande kunskaper i övningarna de håller på med.
Det gör kanske inget om coach-staben kan få dem att lugna ner sig litegrann.
* * *
Herr Presjident har inte synts till
Så det blir inga dimmiga dagar från Nalen 2000 idag.
Men vänta bara.
* * *
Slovenien överlever två powerplay som känns som the shootout i OK Corall med skridskor och får vara rätt glada över det, men de gör ju faktiskt inte bort sig här.
Bättre än sina grannar från Österrike spelar de definitivt.
* * *
Tack för alla upplysningar om att Nedved är den olympier som spelade även i Lillehammar.
Synd bara att Tarasov Eriksson på Movägen tar sig en titt i den här bloggen då och då, eljest hade jag kunnat ljuga och påstå att jag hade satt det svaret själv.
* * *
Jag är ganska van vid att se kända människor, inte minst i hockeyvärlden, och borde inte bli starstruck.
Men när självaste Tretjak går förbi i trappan intill och sätter sig hos en rysk tv-kanal för att kommentera, då är det ingen skillnad på mig och fjortisar som får syn på Justin Bieber.
Tretjak…herregud, det var han som stod där och var suddig på sjuttiotalets svartvita tv-bilder och gjorde livet så plågsamt för oss.
Nu skulle jag kunna böja mig fram och ta på honom.
Det känns overkligt.
* * *
Man vet att det finns kvaliteter hos landslag som kan spara Malkin till powerplay-uppställning nummer två…
* * *
Undras om Tretjak skulle ta illa upp om jag berättade att han vid åtminstone ett dussintal tillfällen var orsak till att min pappa, en antikommunist av högsta rang, var på väg att slänga ut full fungerande tv-apparater genom rutan på Slingergatan i Borlänge.
* * *
Nyström kompenserar apelsinfadäsen genom att helt oannonserat gå och hämta en kopp kaffe åt bloggen.
Fy fan vad den ska smaka gott nu.