Klockan klämtar för Ryssland

Nu klämtar klockan för Ryssland igen….
De överlevde mötet med evigheten igår, men bara 24 timmar senare står ”Avetjkin”, Kovaltjuk, poeten Datsyuk och alla deras hårt pressade kamrater vid avgrundens rand igen.
För de skoningslösa premisserna är precis desamma nu:
Det kanske inte vore fullt lika katastrofalt att åka ut mot Finland i kvarten som som mot ett decimerat Norge i åttondelen, men likväl katastrofalt.
De här är den moderna idrottsversionen av Det Stora Fosterländska Kriget och bara seger räknas.
Kvartsfinaltorsk?
Det skulle vara som att förlora St. Petersburg.
Så de unga männen i de vitröda tröjorna nere på har inte bara en hel nations blickar riktade mot sig
Det känns förmodligen som att även de ryska historiens alla giganter tittar ner på dem från himlen: Dostojekvski, Pusjkin, Tjechov, Tjaikovksij, Pasternak, Nabokov, Stravinskij, Tarasov, Valeri Charlamov och Alexander den store himself.
Så snacka om ”defining moment”.
This is it för Team Russia.
Ännu en gång.
* * *
Jag står och lyssnar på Kung Henrik i mixade zonen när Tre Kronors team manager Putte Köhler helt oväntat tränger sig fram, sträcker över en påse och säger:
– Från nummer 40.
Det är alltså Zäta, som hjärtskärande nog måste flyga hem i morgon och inte längre behöver sitt snus, skickat en rulle General till bloggen.
Rent rörande, tycker jag.
I fortsättningen kommer jag garanterat bara att ha de dosorna med mig när Tre Kronor spelar.
Då kommer det att kännas som att The Captain, i alla fall någon liten mån, trots allt är med oss och då kan det bara, bara gå bra.
* * *
Finländarna vill såklart vinna och gå till semi de också, men hela landets kollektiva välbefinnande för ett decennium framåt hänger inte på det i den här matchen.
Ingen kan heller KRÄVA att de ska slå ut det bästa, eller i alla fall mest hypade, lad mäktiga Ryssland ställt på en turneringsis sedan Makarov, Larinov och Krutov var touched by the hand of God.
Just därför kan de slappna av, spela ut och ställa till med en historisk skräll.
Jag håller det inte alls för omöjligt.
* * *
Det går verkligen att känna hur något släppt, hur något förlösts, när Tre Kronor-spelarna zickzackar sig genom den mixade apzonen.
De visste ju själva att de var piskade att slå ut Slovenien, kände uppenbart obehag innan det en bit in i tredje perioden stod klart att det skulle göra det och lyser av lättnad efteråt.
I fortsättningen kan vi få se ett helt annat slags Tre Kronor.
Som Yellbear från Russnäs på småländska höglandet, alltid de bästa citatens man, konstaterar:
– Vi har gjort det man kan begära. Nu är det bara att köra och jävlar vad roligt det ska bli.
* * *
Allra hårdast är pressen från nationen – och dess ikoner i himlen då! – i vanlig ordning på Datsyuk, Malkin, Kovaltjuk och, allra främst, Ovetjkin.
Deras uppdrag är glasklart
Gör mål.
Gör många mål.
Gör så många mål att Ryssland går vidare och vinner guld på söndag.
Ojvoj.
* * *
Om man frågar Big Papa Wennerholm hur han tror det går för Ryssland mot Finland svarar han förstås:
– Sisudär.
* * *
Mest lyser den blågula lättnaden om Daniel Sedin. Han är så oerhört glad över att äntligen ha knäckt den där måltorkan och hängt sin första kasse sen förra året (!).
Och jag säger det igen:
Att krampen släpper hos honom, att han plötsligt börjar skjuta skarpt igen, kan betyda väldigt mycket för Tre Kronors fortsatta öden.
* * *
Det ser ut som en ungarlslägenhet på pressläktarbänken framför yours truly. Det är snusdosor, tomma kaffekoppar, statistikpapper, omkullvräkta bildskärmar, cola light-flaskor, hörlurar, telefoner och elsladdar i en enda hemtrevlig röra.
Då vet man att det är turnering.
* * *
Detta kan mycket väl vara Teemu Selännes sista framträdande på den internationella scenen.
Så watch him go.
The Finnish Flash vet hur man gör en sorti.
* * *
Luften inne i Bolshoy är alldeles förtätad, nationen där ute står still och Fjodor Dostojevskij har alltså satt sig tillrätta uppe i giganternas himmel.
Det här blir nåt.