Klockan klämtar för Ryssland, del 3

Finland – Ryssland 3-1 (Period 2)
* * *
Hämnd serveras bäst kall, heter det.
Och här kommer the payback för vinterkrig, Karelen och sekel av maktfullkomlig arrogans vid den långa gränsen.
Finland håller på att slå ut Ryssland ur det OS som skulle bli Putins stora show och den gamla supermaktens upprättelse.
Oj oj oj.
* * *
Jag borde inte ens försöka beskriva stämningen i Bolshoy just nu, för det går egentligen inte, men det är snudd på panik.
Den kvinnliga radioreportern som haft såna som Tretjak och Fetisov som gäster tidigare under turneringen är alldeles blek, några slags officiella representanter strax ovanför oss har ansiktet begravda i händerna och fansen på de vanliga läktarsektionerna vrålar ”shaybu shaybu” och ”Ra-si-a” så lungorna håller på att följa med ut men det hörs att det är av fasa snarare än entusiasm och hänförelse.
Vad som händer, i hela landet, om det här verkligen står sig vet jag inte, men roligt för hockeystjärnorna blir det inte.
* * *
Alla här pratar om det som händer när finländska pojkar får på sig den här blåvita tröjan.
De är ju, som radioexpert Arvedson kommer förbi här i ungkarslyan och påpekar, individuellt sett underlägsna sina motståndare men den här sisun, den här kollektiva alla-för-en-mentaliteten, det här bultande blåvita hjärtat lyfter dem mot hjältarnas gyllene himmel.
Det är ingenting annat än fantastiskt att se.
Hakkanpää!
* * *
Big mistake, herr Bilyadeldtinov, att starta den här matchen med Varlamov.
Vad var tanken?
Vi sparar Bob till de stora matcherna längre fram?
Morning korsning.
* * *
Sitter ett tag och funderar på vad det är som är så bekant och sen ser jag Ovetjkin ute på ännu en desperat soloräd och kommer på det:
Det ser ju ut som varje gång Washington Capitals åkt ur Stanley Cup-slutspelet.
”The Great Eight” vet hur man förlorar…
* * *
Om nu Dostojevksji och Tolstoj verkligen tittar där uppe i giganternas himmel kan man utgå från att de dammar tunga, inbundna exemplar av ”Brott och straff” och ”Krig och fred” i det himmelska vardagsrumsbordet nu.
Det var ju inte så här den moderna idrottsversionen av det stora fosterlandskriget skulle utkämpas.
* * *
Diskussion utbryter om turneringens hittills bästa målvakt och Big Papa hugger förstås direkt:
– Jag kanske är lite snabb, men jag säger Quick och Rask.
* * *
Malkin har det verkligen tungt – och det har Datsyuk också.
Men det är 20 kvar och om hemmaspelarna på något sätt kan samla sig till en gemensam all-or-nothing-forcering ska de kunna vända.
Annars fäller Finland den ryska björnen, långt bakom fiendens linjer, och fullbordar finsk hockeys största bragd genom tiderna.