Låt draken lyfta

Som Christer Abris brukade säga:
Det är i motvind draken lyfter.
Om det stämmer seglar vi rakt upp i den sydryska himlen denna svarta fredag.
För nu blåser det orkanvindar rakt i ansiktet på Tre Kronor, Pär Mårts, oss i blågul media och, framförallt, Henrik Zetterberg.
Det har hunnit gå några timmar sedan vi fick chockbeskedet att kaptenen tvingas avbryta OS och flyga hem till Detroit med sin trasiga rygg, men jag känner mig fortfarande helt omtumlad.
Det är worst case scenario som blivit verklighet. Zäta var Tre Kronors viktigaste utespelare – på isen såväl som utanför; förstecenter och självklar härförare under den tänkta resan mot prispallen – och själva navet i truppen ända sedan den först samlades i Stockholm i somras, ankaret alla andra, särkilt de yngre spelarna, sett upp till och följt efter till Sotji. Tomrummet går inte att fylla. Zäta är oersättlig.
Men det är inte bara det.
Henrik Zetterberg är en osedvanligt bra människa, jag gillar honom väldigt mycket och det svider verkligen i hjärtat att tänka på att han tvingas vara med om den här knäckande motgången.
Så lyft nu, drakjävel.
Hårdare än så här blåser det inte under ett OS.
* * *
Är det helt kört efter den här örfilen?
Nej, såklart inte – men Sveriges slagkraft har reducerats avsevärt, den som påstår något annat bara önsketänker och lurar sig själv.
Hoppet står till att de som fortfarande står upp sluter sig samman, knyter en kollektiv näve och bara bestämmer sig för att kriga tills sista droppen blod pumpat genom hjärtat.
Sånt händer och kan räcka långt.
Men jag säger eder härmed:
Tar Tre Kronor i denna skepnad medalj i världens bästa hockeyturnering är det enastående och tar Tre Kronor i denna skepnad guld i världens bästa hockeyturnering ska spelarna ha bragdguldet.
Fem år i rad
* * *
Det har blivit en tradition att fira Valentine’s Day – eller Alla hjärtans dag, om ni hellre vill det – med Tomas Ros och Big Papa Wennerholm på kalla pressläktare i hockeyhallar vart fjärde år.
Och why not?
Jag har varit på betydligt sämre dejter genom åren.
* * *
Just idag är jag dock övertygad om att Sverige vinner.
Det är säkert mycket känslosvall bland spelarna, om en sån som jag blir tagen av det som hänt Zäta måste det ju vara direkt traumatiskt för hans lagkamrater, men ändå.
Schweiz slår dom.
Tre Kronor har inte blivit Österrike över en natt.
* * *
Min storebror, Migthy Ola Bjurman i Göteborg, har exakt samma slags tjall på ryggkotorna som Zäta, så jag sms:ar och frågar om det går att beskriva exakt hur omöjligt det skulle vara att spela när det är som värst.
Svaret lyder:
– Nej.
Att han alltid ska vara så långrandig…
* * *
Längst fram på scenen från och med nu:
Bäckis.
Uppdraget är likvärdigt med att, som det heter i showbusiness, gå på efter Elvis.
Men det går nog.
Capitals-stjärnan delar ändå ursprung med DiLeva och känner jag honom rätt kommer han växa med uppgiften.
Jojo, först blir han förmodligen tjurig och less på frågor om hur känns – men sen biter han ihop och gör det han måste.
* * *
Niklas Holmgren är extremt laddad idag, meddelar Johan Tornberg.
– Han kommer att skrika hela tiden, tror bisittaren.
Vi har öronpropparna beredda på pressläktaren, ha det i tv-sofforna i också.
* * *
Ken Holland, Detroits general manager, ser av förklarliga skäl ut som om någon matat honom med tysk korvsallad hela förmiddagen.
Han kan ha förlorat Zäta för resten av säsongen idag – och risken är överhängande att Pavel Datsyuk snart bara har ett ben att gå på också.
Då är det alldeles klart att Red Wings missar slutspelet för första gången på 23 år, eller hur lång sviten nu är.
* * *
Det sägs att organisten i Bolshoy är inhyrd från Madison Square Garden turneringen till ära.
Det kan förklara att Sportbladets redan fulltaliga pressläktarfemma så här en timme före matchstart får avnjuta en äppelkäck hurtbulle-version av Ramones ”I wanna be sedated”.
* * *
Schweiz byter alltså målvakt och ställer in Reto Berra ikväll.
Då ska de fan – för att citera Stig Helmer Olsson – få berra hem Berra.
* * *
Om någon hade hoppats på morgonblogg från den tidiga matchen mellan Tjeckien och Lettland ber jag om ursäkt.
Det var lite annat att stå i under förmiddagen, om man säger så.
Men den var, säger trovärdiga vittnen från Gävle-trakten, riktigt tråkig – och slutade med tjeckisk 4-2-seger.
* * *
Kapten-C:et kommer sitta som ett smäck på Kron Wall of Pains tröjbröst också.
Han är så snäll som någon kan bli till vardags, men alla som någonsin sett Järfälla-kungens blick inför en stor match vet att han samtidigt är utrustad med just den sortens mentala hårdhet och obönhörliga jävlaranamma som krävs av isens hövdingar.
Han är dessutom van vid att ta ta ansvar när andra – inte minst just Zäta – faller ifrån och vet precis vad som ska sägas och göras och tänkas i den här situationen
* * *
Alltså, nu ska vi ju inte vara såna, men vi får ändå hoppas att nummer 12 i Schweiz andrakedja aldrig behöver bli proffs i Nordamerika.
Han heter – Luca Cunti.
Hm…
* * *
Sportbladet-femman tippar Tre Kronors förste målskytt idag också.
Abris: Gabriel Landeskog (igen)
Big Papa Wennerholm: Patrik Berglund.
Ros: Alex Steen (igen).
Fin-Emil Lagnelius: Loui Eriksson (igen)
Bjurre Biff: Kryckan Krüger.
* * *
Dom har en Bieber i Schweiz också. Inte Justin förvisso, men ändå. Dom som gillar honom är ju så entusiastiska att Matthias säkert blir en favorit han också.
* * *
Inte för att jag har något emot de blå ställen, dom var gudbevars med i den gyllene finalen i Turin, men det känns ändå mer magiskt att se Tre Kronor i gula tröjor igen.
Nu är det liksom svenska landslaget på riktigt riktigt.
* * *
Man blir patologisk vanemänniska på OS, så när vi i en halvtimme får sitta ett hack till höger om våra vanliga platser på pressläktaren efter Tjeckien-matchen, eftersom den utsände från Prags Allehanda ”snott” en stol, blir Big Papa alldeles stissig och besvärad.
Nu är dock allt som det ska igen, vi sitter där vi ska sitta.
* * *
Mark Streit, Raphael Diaz, Damien Brunner, Yannick Weber, Roman Josi…jo, det finns NHL-guld hos motståndarna också.
* * *
The Hives i högtalarna på värmningen.
Det tackar vi för.
* * *
Ja, nej, nu försöker vi fan gaska upp oss här.
Det är OS, vi ska få se Erik Karlsson spela hockey igen och hoppet är det sista som förvandlas till tysk korvsallad, eller hur ordstävet lyder.
Låt draken lyfta och förvandla den svarta fredagen till en högtid.