No problems i Sotji

Det var lite kaos utanför flygplatsen när det inte gick att hitta bussen som skulle föra gamle Biffen till hotellet och alla jag frågade bara log och svarade ”Welcome to Sotji”.
Men det löste sig när en taxichaufför som såg ut precis som The Greek i ”The Wire” till slut bara slängde in väskorna i bakluckan och utan ett ord körde raka vägen till den ryska Hammarby Sjöstad som utgör vår lilla mediaby.
Och annars är jag rädd att jag inte har något alls att klaga på.
Resan över Atlanten var lång men smidig, bagaget kom med trots tajt connection i Moskva och jag inte bara fick ett rum direkt – det är helt okej, allt fungerar och och allt är helt och rent.
För de som hade bespetsat sig på ett par John Tortorella-osande utbrott över trasiga dörrar, löshundar i badkaret, ärstoppsgrönt kranvatten och upp-och-nervända toaletter – och de är rätt många, har jag förstått… – är det förstås en besvikelse, men jag är ledsen, mitt OS har börjat alldeles perfekt.
Däremot är jag gruvligt trött och jetlaggad och därför inte i stånd att skriva mycket mer än så här.
Men efter en lång natts sömn vaknar bloggen som en torped imorrn och då kör vi stenhårt.

Några små bilder

Bloggen har bättre säng Zdeno Chara

Utsikt från balkongen. Huvudarenan rakt fram. Säger dom. Jag har inte hunnit med så mycket sightseeing ännu.

Den lugubra soffgrupp som utgör hela möblemanget i ett angränsande rum jag helt oväntat också har tillgång till. Vi får väl se det som att detta är den ryska korresoffan då….

Ett alldeles normalt, funktionellt badrum. Nästan lite tråkigt att allt fungerar, är det inte?

”Havsutsikt”, vore att ta i. Men om jag, likt Roland Janzon i Sällskapsresan, tar ut badrumsspegeln på balkongen ser jag faktiskt Svarta Havet där borta.