Det var lite kaos utanför flygplatsen när det inte gick att hitta bussen som skulle föra gamle Biffen till hotellet och alla jag frågade bara log och svarade ”Welcome to Sotji”.
Men det löste sig när en taxichaufför som såg ut precis som The Greek i ”The Wire” till slut bara slängde in väskorna i bakluckan och utan ett ord körde raka vägen till den ryska Hammarby Sjöstad som utgör vår lilla mediaby.
Och annars är jag rädd att jag inte har något alls att klaga på.
Resan över Atlanten var lång men smidig, bagaget kom med trots tajt connection i Moskva och jag inte bara fick ett rum direkt – det är helt okej, allt fungerar och och allt är helt och rent.
För de som hade bespetsat sig på ett par John Tortorella-osande utbrott över trasiga dörrar, löshundar i badkaret, ärstoppsgrönt kranvatten och upp-och-nervända toaletter – och de är rätt många, har jag förstått… – är det förstås en besvikelse, men jag är ledsen, mitt OS har börjat alldeles perfekt.
Däremot är jag gruvligt trött och jetlaggad och därför inte i stånd att skriva mycket mer än så här.
Men efter en lång natts sömn vaknar bloggen som en torped imorrn och då kör vi stenhårt.

Några små bilder

Bloggen har bättre säng Zdeno Chara

Utsikt från balkongen. Huvudarenan rakt fram. Säger dom. Jag har inte hunnit med så mycket sightseeing ännu.

Den lugubra soffgrupp som utgör hela möblemanget i ett angränsande rum jag helt oväntat också har tillgång till. Vi får väl se det som att detta är den ryska korresoffan då….

Ett alldeles normalt, funktionellt badrum. Nästan lite tråkigt att allt fungerar, är det inte?

”Havsutsikt”, vore att ta i. Men om jag, likt Roland Janzon i Sällskapsresan, tar ut badrumsspegeln på balkongen ser jag faktiskt Svarta Havet där borta.

Tja inte vet jag, men det såg väl ut som att även Red Wings hade tankarna på annat håll i denna sista match innan The Big Enchilda till turneringen.
Men igen:
Ingen blev skadad och det var det viktiga.
Nu ska jag packa det sista och gå och lägga och sova i en människovärdig säng för sista gången på ett par veckor.
Vi hörs från Sotji, kamrater.

Ha ha, kommentar i NHL Network-studion i pausen:
– Jag vet precis varför Victor Hedman inte är med i Sveriges OS-lag. Han är stor, snabb, smart och kan göra skillnad i varje match. Såna vill man ju inte ha på isen i en OS-turnering.
Precis.
* * *
Ja, Vancouver asså.
Tårtan har en del att sitta och primalskrika åt under uppehållet.
Annars blir det inget slutspel i Rogers Arena – för första gången sedan…ja, är är det?
* * *
Hur många slipsar tycker ni jag ska packa? Ska man alls ha slips på OS? Jag minns inte riktigt upplägget i Vancouver, men på alla bilder jag ser från Sotji ser alla ut som friluftsnissar i turtlenecks och vindtygstackor.
* * *
Alfie gör ett till och avgör det här.

Jag kanske borde skälla på spelare som helt uppenbart redan är på väg till Sotji eller — som majoriteten – till bedårande beacher i Karibien och därför är så ofokuserade i de här sista matcherna.
Det är bara det att det är lika med mig.
Jag är uppjagad inför det stundande äventyret och kan inte riktigt koncentrera mig på tv-bilderna från Time Forum.
Now, jag reser som bekant rätt mycket och borde verkligen inte vara så här stissig, men de kaotiska rapporterna från västra Kaukasus. Jag blir lätt som Roland Mattsson i ”Sällskapsresan” när det krånglar på det sättet och jag vet inte riktigt hur den sortens drama går hem i Ryssland..
Nå, jag ser i alla fall att Alfie gör mål, på finfin assist från poet Pavel, och det det var ju bra.
I övrigt kanske ni kan berätta hur det varit…?
* * *
Tunga nyheter för USA:
Pacioretty har tydligen klivit av i Habs bortamatch mot Carolina med lower body injury och återkommer inte mer.
OS lär därmed vara kört.
Det är en obehaglig påminnelse om att ingenting är klart förrän alla spelat klart de här sista matcherna.

De extra snusdosorna är inköpta, reservglasögonen putsade, pass och ackreditering kontrollerade (för tionde gången sedan i morse…; det är en liten tant som aldrig varit utanför Nässjö som ska ut och resa, verkar det som) och väskan – nästan – färdigpackad.
Nu återstår bara en sak innan äventyret börjar på riktigt:
Nattens avslutande NHL-matcher.
Jag ämnar ha mitt fokus på fajten i Tampa, mellan Lightning och Red Wings, men hoppas att ni som gör mig sällskap sufflerar även från andra arenor.
Låt oss ha en trevlig sista kväll ihop innan OS nu.

Det var klart att det skulle bli ett straffavgörande innan man kunde exhalera.
Men nu är det fan klart.
Henrik Lundqvist har spelat sin sista NHL-match innan och uppehållet och såvitt han inte snubblar på tvålen i duschen efteråt kommer han fit for fight till OS-premiären mot Tjeckien på onsdag.
Hurra.
* * *
För ordningens – och den olympiska underhållningens – skull ska det understrykas att bloggen är glad också över att Crosby och Malkin och alla andra som har platser på chartern från Newark på söndag kliver av isen oskadda.
Fan, nu är det nära…
* * *
Biffen tackar härmed för idag.
Vi är tillbaka imorrn.
Då är det sista natten med gänget.

En period to go.
Sen kan Lundqvist packa väskan och börja förbereda sig på det stora äventyret.
Inget FÅR hända de kommande 20 minuterna.
* * *
Hyggligt powerplay de har, Penguins.
Sekvensen när Neal och Malkin står och spelar pucken som pingisspelare matar bollar innan Malkin laddar släggan för 2-2-kvittering är ett konstverk i det lilla
* * *
Han är i sanning kaxig för sin storlek, Zuke. Som Richie April ungefär – fast gladare till vardags.
* * *
Jaså, det är målsnålt i The Rock…
* * *
Rick Nash har emellanåt väldigt lätt för att bli frustrerad, men så länge som han varit med borde han kunna undvika att att ta så puckade utvisningar som han gör i den här matchen.
* * *
Nu hänger mina ögonlock som regntunga markiser, så ni får skrika högt i spåret om jag ska hålla mig vaken genom hela tredjeperren…

Han är hel ännu
Har inte ont.
Verkar pigg och alert.
Succé alltså.
* * *
Bloggen satt uppe sent igår natt och lagade artiklar, som mina norska kollegor säger att de gör när de skriver.
Sen fick han efter bara några timmars sömn kliva upp och åka upp till Upper East Side för att bevaka Philip Seymour Hoffmans begravning.
Därefter följde ett par intervjuer, mer artikellagning – och då blev det en rush på stan för att köpa rubel och skaffa adapters, tandkräm och Losec, ett måste när deadline-racet går under ett OS, lärde jag mig i Vancouver.
Det har med andra ord varit en intensiv dag och herr Biff är nu mör, så var beredd på något
* * *
Han är ju redan förträfflig, men tänk om några år – vilken monserback Olli Määttä kommer bli.
* * *
Jag har aldrig tidigare ens tagit i en rubelsedel och hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle gå till ett växlingskontor i New York och köpa denna mytomspunna valuta, men tar man rygg på såna som Ros och Big Papa Wennerholm i yrkeslivet kan vad som helst hända.
* * *
Lite tamt för att vara Penguins och Rangers, är det inte?
Fast så kan det fortsätta, tycker jag.
Alla ska vara hela.

Då håller vi andan igen då.
För ikväll gör Henke Lundqvist sin allra sista match innan OS-uppehållet och vid min gud:
Han ska vara hel och frisk när slutsignalen går i Consol Energy Center.
Det gör inget om han visar fortsatt bra form heller, men även om Sidney Crosby och Evgeni Malkin leker med honom är det okej.
Två dagar innan planet mot södra Ryssland lyfter handlar det bara om hälsan för Tre Kronors givne förstemålis
* * *
Hade tänkt mig ett lite längre intro här idag, men tror ni inte på fan:
Brandlarmet gick för ett litet tag sedan.
Det visade sig, som så ofta, vara falsklarm, men ändå – när man bor på 48:e våningen i en skyskrapa orsakar det där tjutande ute i korridoren alltid lite armsvett och det tar ett tag innan man kan samla ihop sig igen.
* * *
Innan de börjar i Consol – en varm tanke till Kris Letang.
Penguins-backen har alltså drabbats av en stroke, så ung och vältränad han är.
Vad sådana kan orsaka för katastrofer har jag tyvärr erfarenhet av från väldigt nära håll och jag önskar ingen att behöva gå igenom det.
Nu verkar det i Letangs fall vara en mycket liten stroke, han har i princip bara upplevt yrsel och illamående, men ändå – så fruktansvärt obehagligt.
Be well, unge man.

Äh fan, nu har Disqus något slags underhåll på sin töntiga sajt, så jag kan inte kommunicera mer med er.
Då är det lika bra att dra för gardinerna – såna som inte lär finnas på rummen i Sotji… – och riva ihop några texter istället.
Bra svenskkväll, tror jag vi kan sammanfatta det här som – trots allt.
Vi återkommer imorrn, eller hur?