Arkiv för February 2014 - Sida 14 av 14

Showdown i New York, del 2

NY Rangers – NY Islanders 1-0 (Period1)
* * *
Nja, man kan väl inte påstå att det sista slaget om New York exploderat
Ännu
Det är lite för jämnt för det, Carbomb och Martin vill ogärna dra på sig några utvisningar.
Men det sjuder där ute och när som helst händer det…
* * *
Har Kung Lundqvist inte lite flyt när han rånar Josh Bailey på en alldeles given kvittering?
Annars är det ju en av de mest raffinerade räddningar han gjort i den här hallen, en ojvoj for the ages.
* * *
Tills vidare får vi nöja oss med en riktigt bra hockeymatch.
Rangers är väldigt bra i uppspel och när de väl etablerar sig i offensiv zon, men det är Islanders också och emellanåt känns det som vanligt som att hemmabackarna har problem med den fart Tavares & co drar upp både på grillorna och i passningsspelet.
Så detta är långt, långt ifrån avgjort.
* * *
The Oak Man påstår att Brian Boyle gör något slags religiös hälsning efter sitt 1-0-mål.
Det skulle inte förvåna, han kommer ju från irländsk familj i Massachusetts och är garanterat en good catholic boy.
* * *
Gris-Olle är ju lit skojig när han börjar skandera ”Dibi sucks”, om den högst frånvarande Rick DiPietro.
* * *
I en liten ceremoni på isen före nationalsången hyllas Sam Rosen för sina 20 år som MSG:s Rangers-röst och det är lite rörande att se att en kommentator kan få såna ovationer.
När ska det hända Niklas Holmgren?
Roligast är att alla som uttalar sig på jumbotronen drar hans klassiska ”this one will last a lifetime” från Game 7 i Stanley Cup-finalen 1994, utom Devils-ikonen Ken Daneyko.
– Nä, skrattar han, jag kan bara inte säga det.
Det får man förstå….
* * *
Däremot har vi inte hört några ”Potvin sucks” ännu.
Den ramsan brukar vara lika frekvent under Islanders-besök på Garden som klämmiga allsångsnummer på Skansen varje tisdagkväll om sommaren.
* * *
Sasse har en kopp kaffe med sig åt bloggen redan när han gör sin första entré på pressläktaren.
Det är det bästa någon från den staden gjort sedan Tord Lundström assisterade Roland Eriksson i Wien-VM 1977.
* * *
Inte nog med det, Hällegerd.
DeBoer hade ett fint citat om Gelinas tidigare också:
– Man måste vara mer än ett hårt skott.
Det kan inte vara bra för ditt blodtryck att höra…
* * *
Sasse heter egentligen Daniel Sandström, men den som skriver lapparna som ligger på våra platser på pressläktaren har missuppfattat något så på hans står:
Daniel Sandstromof!
* * *
Alltså, ryktena om Callahan är så för närvarande så heta att de amerikanska kollegorna ser det som anmärkningsvärt att han alls spelar den här matchen.
– Ni har honom åtminstone i tre perioder till, skriver till exempel Andrew Gross från The Record på twitter.
Ojvoj.
* * *
Michael C. Hall, mister Dexter himself, inzoomad i jumbotronen.
Nu får man ta sig i akt.
* * *
Det grumlas på twitter om att det är knas med kommentarerna på Disqus igen. Jag har godkänt allt som kommit under kvällen, men nu verkar det ju ha stannat av helt.
Stämmer detta?
Då kan man maila mig på per.bjurman@aftonbladet.se och berätta.
Men det är tyvärr inget jag kan göra åt det här i fredagsnatten.
* * *
Nu tror jag Sandstromof gått och hämtat ytterligare en kopp kaffe.
Fem plus för servicen!

Showdown i New York

Slaget om New York är tillbaka under tak – och ikväll tror jag att dusten mellan Rangers och Islanders verkligen blir ett slag.
Det är andra gången på två dygn – och tredje gången på tio dagar – de ”råkas”, känslorna från det emotionella jättedramat på djupfrysta Yankee Stadium kokar fortfarande och dessutom är det säsongens sista Battle of New York.
Something’s gotta give, som det heter här.
Det kommer att smälla.
Många i media här borta tycker att NHL gör fel som bränner av hela den här serien nu och ryar om att täta möten mellan de klassiska rivalerna i New York ska planeras till slutet av grundserien, när allt ställs på sin spets och redan heta matcher blir ännu mer på-liv-och-död-febriga.
Jag håller inte med.
Under de sista veckorna är allting ändå så uppjagat och dramatiskt att vi klarar oss utan extra emotionell ammunition.
Mitt under serielunken, däremot, behöver vi all hjälp vi kan få för att bekämpa känslor av gråhet och rutin, så en sån här miniturnering inklämd i januari-given är verkligen bara bra.
Det slutar med regelrätta showdowns av den typ jag alltså räknar med att vi får uppleva ikväll.
Är ni redo?
* * *
Nä, jag kom aldrig iväg till Atlantic City och har inga jackpots att berätta om; vi kom oss liksom aldrig för att gå ut och hyra bil i den bistra kylan.
Men jag tog lite bloggpaus i alla fall och har ägnat veckan åt min gäst från Bolanches ärevördiga kök.
Sorry, men det behövdes.
För nu blir det åka av fram till avresan mot Mother Russia nästa söndag.
Upploppet är här.
* * *
Zäta gör comeback när Detroit tar emot Washington i Joe Louis ikväll (eller Joe Louie’, som youngblood Ekeliw sa i pdocasten senast…ho ho ho!).
Det är ju den bästa nyheten sedan jag strax efter flytten hit för nio år sedan upptäckte hur lätt det är att beställa snus från Sverige och det förvånar mig inte det minsta om jag framåt midnatt sitter i telefon och försöker få superhjälten från Njurunda att klämma ur sig åtminstone ett litet lovord om sin egen fantastiska insats…
* * *
Det står en passionerad väckelsepredikant och ryter på plazan utanför Gardens pressingång under och just som jag kommer vaggande spänner han ögonen i mig och skriker:
– Domedagen är nära, det kommer inte sluta bra för dig!
Det var väl det jag visste.
* * *
You can’t beat Henrik Lundqvist under bar himmel.
Han har vunnit alla utomhusmatcher han spelat och har därmed ett litet men ändock NHL-rekord.
Nu gäller det dock att prestera inomhus också och det verkar vara en utmaning.
Övriga lag som vunnit i Winter Classic och Stadium Series i år – alltså Toronto och Anaheim – har åkt på saftiga proppar i matchen därpå och ingen behöver betvivla att Islanders vill ha gruvlig revansch direkt.
Så utomhus-Henke kan behöva göra säsongens match ikväll.
* * *
Inte nog med att Eken tillkännagivit att han tänker hedra oss med sin sällsynta närvaro ikväll.
Han har med sig Sasse Sandström också – en mytomspunnen Gävle-journalist som tagit över stafettpinnen från Pucken Persson och Keb Eriksson på en av nationens finaste hockeyscener.
Det betyder att gästrikarna kan jobba dubbelskift i presspentryt och bloggen får rimligen bada i vattnigt Garden-kaffe.
Hurra!
* * *
Ett nytt stridsrop ekar mellan de vackra bergen i Vancouver:
Skjut, Daniel, skjut!
Den svenske skyttekungen har ju inte gjort ett mål på fjorton matcher – unheard of det senaste decenniet – och bilden där borta i västra Kanada är att han helt enkelt skjuter för sällan.
Så kanske det är, men i så fall är det bara ytterligare ett symptom på ett mycket allvarligare problem:
John Tortorellas olyckliga förmåga att ta udden av offensiva artister.
Den hetlevrade coachen är bra på att bygga lag, plantera karaktär och forma en vattentät defensiv i vilken alla – verkligen alla – offrar sig för kollektivet.
Men det sker på bekostnad av kreativiteten och slagkraften hos de forwards som ska stå för målen.
Marian Gaborik, en av de mest explosiva pucksnillen som tillhört New York Rangers, blev ju till slut bara ett tamt komplement under Tårtan-regimen och nej, så har det inte blivit med Danne, men det är mycket talande att han produktion gått ner så dramatiskt efter coach-bytet.
Den som har problem med analysen kan ju studera Rangers respektive Canucks powerplay.
Det var en patetisk fjärt under Tårtans alla år på Manhattan, men har i år förvandlats till ett explosivt hot mot precis alla – och i Vancouver har den rakt motsatta utvecklingen ägt rum. Ett PP som tidvis var ligans bästa, inte minst tack vare Daniel Sedins mördande farlighet framför kassen, har blivit Rangers-fjärtigt.
Free Torts?
Free Daniel från Torts, skulle jag vilja replikera.
* * *
Bloggen uppträder i nya skor, nya brallor och ny kavaj – en beige, sober sak från Ralph Lauren – i afton.
Får spelarna gå in sina OS-kostymer måste ju även en blogg få göra det.
* * *
Carbomb Carcillo hjärta Matt Martin.
Eller snarare tvärtom.
Det är i den relationen den här sista duellen Rangers och Long Island når sitt crescendo.
Dom var nära kokpunkten redan på Yankee Stadium-isen och nu lär det ofrånkomliga inte gå att hindra.
* * *
Såg ni – jag menar, SÅG ni! – Ben Scrivens insats i Oilers-kassen mot San Jose i onsdags?
Han borde vara med i Vezina-diskussionen för den prestationen allena.
* * *
Super Bowl-vecka pågår i New York och vi ska ju vara ärliga – i jämförelse med den showen är detta hockeyderby inte större än distriktsmästerskapet i taekwondo, pojkar födda 2001, i Västergötland
Jag trodde inte att ett enskilda evenemang kunde ta över världsmetropolen – här kan Rolling Stones, bara för att ta ett exempel, spela tio dagar i rad på Metlife Stadium utan att det nödvändigtvis märks i resten av stan – men är precis vad som hänt nu.
New York City är Super Bowl City.
Coolt.
* * *
Varför har inte bilden som ackompanjerar den här artikeln gått viral på nätet?
Den är ju sanslöst underhållande – och tänk vad många NHL-spelare som skulle vilja vara i Gene Simmons kläder…
* * *
Får många twitter- och mailfrågor om det verkligen kan stämma att Sather överväger att trejda bort kapten Callahan.
Svar:
Ja.
Han spelar ju på ett utgående kontrakt och förhandlingarna om en förlängning har strandat, Cally vill ha betydligt mer än Rangers i nuvarande lönetakssituation kan betala, och hellre än att låta honom bara försvinna i sommar funderar GM Sather på att skicka iväg honom som rental i utbyte mot lite utvecklingsbar framtid.
Så har vi också scouter från Detroit, Montreal, San Jose och Tampa på plats i the wooorld’s most famous arena i kväll också.
* * *
Rapporter från Detroit tas emot med öppen famn i kommentatorsspåret.
* * *
Egenartat:
Rangers kör sina vita utomhusställ ikväll också – och Islanders får spela i sina blå förstaställ.
Ja, jag envisas ju med att tycka att bortalagen alltid ska ha sin färg och hemmalaget gå upp i vitt, men så här utan förvarning känns det udda.
* * *
Fredagkväll i holken och jodå, det känns redan under värmningen att det kan bli lite ställ på läktarna också.
* * *
Showdown alltså.
Den börjar alldeles strax.
Jag är övertygad om att den blir något att minnas.

Sida 14 av 14