Det blir OS-final mellan Tre Kronor och – Kanada!
Kanada vinner den andra semifinalen med 1-0.
Nu ska det produceras text i Sotji-natten, men en slutkläm kommer om npgra timmar.

USA – Kanada 0-1 (Period 2)
* * *
Henke Lundqvist kan nog börja förbereda sig på Shea Webers monsterskott, Jamie Benns styrningar och Sidney Crosbys smygande kring stolparna.
Kanada har tagit över det här, spelar fruktansvärt bra hockey och kommer – givet att inte USA kan göra tidernas tredjeperiod – vinna.
* * *
Som Big Papa inte direkt har något emot att påminna om bestod Kent Forsbergs strategi oftast av en enda uppmaning:
– Ge pucken till Peter.
Dan Bylsma får snart sno den och säga:
– Ge pucken till Patrick.
Det är bara när artisten från Chi-town är inne på isen amerikanerna får nånting uträttat offensivt.
Men fy fan, Kanadas backar är verkligen, verkligen bra också.
Loui, Bäckis och Daniel kommer få slita mot dunderparen Keith-Weber, Doughty-Vlasic och Blues Brothers Bouwmeester-Pietrangelo.
* * *
Man vet att vi varit här för länge och jobbat för mycket när Big Papa ska skriva att Jamie Benn styr in pucken, men i hasten gör sig skyldig till ett korrfel så att det blir ”i” istället för ”u” i ordet ”pucken” och vi sedan fnissar som tolvåriga skolgossar i flera minuter.
* * *
Sista perioden i turneringens stormatch börjar nu.

USA – Kanada 0-0 (Period 1)
* * *
Nu får man den där obehagliga känslan igen:
Hur i hela friden ska Tre Kronor komma åt något av de HÄR lagen?
USA och Kanada spelar – precis som väntat – fruktansvärt explosiv ishockey, i ursinnigt tempo, med varje muskel maximalt spänd precis hela tiden.
Det är nästan skrämmande.
Men det blir ett helt annat slags match på söndag, med en helt annan typ av temperament.
Det krävs två villiga partners för en så här yster dans…
* * *
Detta rykande tungviktsmöte rymmer en del interna NHL-duster av guds nåde också.
Regerande mästarna Chicago Blackhawks har till exempel kapten Toews, Patrick Sharp och Duncan Keith i Kanada – och Patrick Kane i USA.
Pittsburgh Penguins har Sidney Crosby och Chris Kunitz i Kanada – och Brooks Orpik och coach Bylsma i USA.
St. Louis Blues har Alex Pietrangelo och Jay Bouwmeester i Kanada – och David Backes, Kevin Shattenkirk och ”Oshie in Sochi” i USA.
LA Kings har Drew Doughty och Jeff Carter i Kanada – och Dustin Brown och Jonathan Quick i USA.
Och New York Rangers har Rick Nash i Kanada – och Ryan McDonagh och Ryan Callahan i USA.
Det är mycket prestige det – och risk finns för beefar som behöver redas ut om bara några dagar…
* * *
När man varit uppe i Formel 1-varv en hel dag och inte hunnit äta så mycket som en smörkola är beskedet ”allt är slut” inte det man riktigt önskar sig i alla Bolshoys matstånd.
* * *
Shea Weber borde tvingas söka vapenlicens för sitt slagskott.
Herregud.
* * *
Och innan någon lustigkurre slår till får jag väl förekomma med ett konstaterande om att det nog bara är bra för mig att det inte finns något krubb….
* * *
Precis som när USA mötte Ryssland och Malkin undrar man ju verkligen hur Bylsma förhåller sig Crosby som motståndare.
Har Suter och McDonagh fått hemlig information om hur han störs – och kommer inte framförallt McDonagh, som hör hemma i samma division i NHL, utnyttja den till vardags också?
Intrikat.
* * *
Mer elektrisk hockeyshow följer nu.
Lycka!

Sverige – Finland 2-1 (Slut)
* * *
Ojvoj.
Jag låg nästan under pressläktarbordet de sista minuterna och känner mig fortfarande helt omtumlad.
Sure, Tre Kronor hade grejorna under kontroll och var aldrig särskilt illa ute, men såna rationella fakta biter inte på en neurotiker som fått upp pulsen.
En sån är övertygad om att ödet och hockeygudarna och lagen om altings jävlighet sätter krokben under de sista sekunderna även om det står 10-0 och motståndarna har sina fyra bästa målskyttar utvisade.
Men det gick, det gick verkligen, och nu är The Band of Brothers från Sverige klara för OS-final.
Så oerhört stort!
* * *
Nu är det dock bara att ta ett par djupa andetag och ladda om, för nu ska Sotji-spelens hittills mest grandiosa evenemang avgöras.
Semifinal mellan Kanada och USA.
Världens allra största hockeystjärnor och artister i en dragkamp när allt står på spel…
Det är hockeyporr av ädlast tänkbara märke.
* * *
Yellbear är ju för skön.
Först efter halva matchen insåg han att det inte var Tuukka Rask – motståndaren från Stanley Cup-finalen förra våren – som stod för Finland.
– Ja, i mitten av andra perioden var jag tvungen att fråga Edler…är det inte ”Rasken” som står?
Någon påpekar att Mårts upplyste hela laget strax innan första nedsläpp, men vadå – sånt lyssnar inte Yellbear på.
* * *
För första gången någonsin går amerikanerna in i en stor hockeymatch mot storebror som favoriter.
De har spelat hela OS-turneringens bästa hockey, ser fulländat ut i alla avseenden och brinner – eftersom de flesta av dem var med då också – begär efter att få hämnas den hemska sudden-förlusten i Vancouver för fyra år sedan.
Men jag har en känsla av att Kanada, i egenskap av just storebror, har ett mentalt övertag och kan komma att ställa till det.
* * *
Det är direkt exalterande att se lyckliga svenskar kryssa sig genom den mixade apzonen efter sin triumf.
De är så glada över vad de åstadkommit – och ännu gladare över vad de ska få vara med om på söndag.
– Det ska bli så oroligt kul, säger precis alla i the band of brothers.
Jag kan bara instämma.
* * *
Fast USA har Dan Bylsma som coach den här gången.
Han är de stora matchernas man – och har redan coachat sönder Mike Babcock i en Stanley Cup-final.
* * *
Det enda tråkiga med matcher med så stora insatser som den vi såg för några timmar sen är att till och med Big Papa Wennerburgaren blir så tagen att han slutar vitsa.
* * *
Det är dags för Sidney Crosby att kliva in i den här turneringen nu. Det är inte för att spela mot Lettland han kommit hit. Det är för att spela mot det bästa lag USA nånsin ställt på en is.
* * *
Tre Kronor lyckades verkligen, som vi önskade, höja kvaliteten på spelet när det som bäst behövdes och jag vill påstå att Bäckis, Yellbear, Big E Ericsson, Johnny Oduya, Kryckan Krüger och Mighty Mighty Kron Wall of Pain gjorde nog sina bästa landskamper någonsin.
* * *
Nordamerikanska reportrar försöker få Pär Mårts att berätta vem han tror vinner den här semin, men den finten går vår lågmälde vän från Västerås inte på en gång till.
* * *
Jag är fortfarande tagen av Chicago Blackhawks-uppvisningen i det där tre-mot-fem-läget också.
Så uppträder Stanley Cup-mästare.
* * *
Jag fortsätter med Brothers in arms-rubriken kvällen igenom.
Det är de blågula bröderna värda efter den insatsen.
* * *
Och vad ska vi säga om EK65? Han håller på att bli folkkär som en hel Lill-Babs nu. Eller more to the point – som Foppa och Sudden.
* * *
Nu åker vi.
Det här kan bli en av hockeyhistoriens stora klassiker.

Bröderna är i OS-final!

Sverige – Finland 2-1 (Period 2)
* * *
Sverige är 20 minuter från OS-final och har 2-1 mot Finland.
Då är det dags att citera Christopher Moltisanti i ”Sopranos” när han tycker det är dags att visa starta krig mot ”New York”:
– This is Scarface, final scene, bazookas under each arm, ”say hello to my little friend!”
All in nu, Tre Kronor, all in!
* * *
Jag kramar Zäta-dosan så hårt att händerna blånar när vi befinner oss i underläge och givetvis händer det
Big E Ericsson slår drömpassningen till den pånyttfödde Loui Eriksson, som bara har att sprätta in kvitteringen – och sen laddar EK65 tjong-i-medaljongen-släggan och vi har ledning.
Fint som snus, skulle man verkligen kunna säga .
* * *
Det är en riktig Pat Bonner-tavla Henke målar vid 1-0 och precis som för Bonner – den irländske målvakten fotbolls-VM 1994, han som fick Staffan Linderborg att gå loss i en oförglömlig ”nämen”-ramsa – är det olyckligt att det ska ske i en OS-semi, men just den där varianten har vi sett några gånger i New York också.
Det är inte alltid het tätt vid stolparna och Jokinen spelade ju en halv säsong med Rangers, så han har väl koll.
* * *
Bäckis gör sin bästa landskamp någonsin. Jag tror inte Valbos egen Larinov förlorat en enda tekning. Bäst när det gäller!
* * *
Det är alldeles självklart att Jokinens mål ska räknas – om de påstått att det var blåst i det läget hade det varit ett vedervärdigt rån.
Icing?
Nej, den upphävdes när han som passade blev tacklad, tror vi här.
* * *
Kronwall slår rena rama indianaren i första bytet i andra.
Men så bra som han är i alla andra situationer ursäktar vi väl den fadäsen.
* * *
Vi hör alltså spelarna ropa till varandra på isen – under en OS-semi.
I United Center, där våra bästa spelare från Chicago spelar, hade vi inte hört ett ord om vi så mickat upp dem med FBI:s bästa avlyssningsapparatur.
* * *
Svenskarna är inte särskilt snälla mot Teemu, kan man tycka.
* * *
De nordamerikanska kollegorna är måttligt impade och suckar mest över vilken skitmath de får se.
Men det kan de ju sitta och tycka om de vill, vi är ändå med om något stort här.
* * *
En gång till då, inför en av de största perioder många av våra hjältar nånsin spelat:
This is Scarface, final scene, bazookas under each arm, ”say hello to my little friend!”

Sverige – Finland 0-0 (Period 1)
* * *
Perkele, vilken pärs.
Jag är alldeles torr i käften – och det beror inte bara på att jag snusar Zätas general.
Det här måste, måste sluta bra…
* * *
Som sagt, Yellbear Hjalmarsson!
Det långa, ohyggligt påfrestande tre-mot-fem-underläge Karl Oskar-hårdingen och hans fellow Stanley Cup-mästare från Chicago – Oduya och Kryckan Krüger – dödar är det bästa vi sett av Tre Kronor i den här turneringen.
* * *
Kronwall och Teemu har ett par gäss oplockade sen förr dom…
* * *
Det är ju inget fel på Henkes räddning på Selännes skott i tre-mot-fem-läget heller.
Ju större matcher, desto bättre blir han…
* * *
Fast det är nog en begåvad idé att sluta ta utvisningar nu.
Jag tyckte redan det första finländska PP:t var vasst och förr eller senare får Teemu riktig träff på puckfan.
* * *
Det är ju märkligt att en semifinal i ett OS avgörs med halvbesatta läktare och ingen stämning als
Alla på isen är vana vid högre temperatur – hemma i tvättstugan till och med.
Jag kan inte frigöra mig från misstanken att det påverkar den mentala skärpan.
* * *
Sverige för spelet i fem mot fem , men får göra det också – finländarna drar sig ju medvetet tillbaka och spelar extremt säkert.
Tempot måste drivas upp ännu mer.
* * *
Alltså, så här nervös har jag inte varit på hockey sedan…den förfärliga SM-semin mellan Leksand och Färjestad var det nog.
Så ursäkta om klippet i steget saknas.
Det är svårt att skriva med den här pulsen.
* * *
Positiv grej: Bäckis-kedjan har mycket mer energi och udd än tidigare.
Det hände verkligen nånting när Sedin och Loui fick göra mål mot Slovenien.
* * *
Det går ryssar med sträng uppsyn över pressläktaren och riktar konstiga antenner mot oss.
De pejlar efter portabla uppkopplingspinaler, strängeligen förbjudna under direktsändningar i Sotji; upprepade förbrytelse kan till och med leda till indragen ackreditering.
Då kan man ju tycka att den reguljära uppkopplingen skulle kunna vara lite pålitligare men vi tar det en annan gång.
* * *
Ett svenskt powerplay skulle sitta som ett smäck, men håll inte andan – finländarna kommer inte ta många utvisningar idag.
* * *
Nu behöver jag vatten snarare än kaffe, annars kan Bjurre biff svimma av anspänningen.

Det händer snabbt, svarade Henrik Lundqvist när jag i somras frågade hur verklig laganda uppstår.
Man tittar, fortsatte han, varandra i ögonen och känner direkt att det här ska vi göra tillsammans.
Man tittar varandra i ögonen och känner direkt att det här ska vi göra tillsammans…
Så vackert.
Hur mycket stjärnorna i Tre Kronor egentligen behövde titta varandra i ögonen innan den här OS-turneringen startade vet jag inte.
De var vänner sedan tidigare, hade trivsamt samkväm i Stockholm i somras och flög hit med bröstkorgarna fulla av samhörighetskänslor.
Men:
Medan de varit här har något mer hänt, fick jag en bestämd känsla av efter torsdagens intensiva träning i den oförskämt iskalla träningshallen i Bolshoy-komplexet.
De har levt riktigt tätt ihop i snart två veckor, vuxit samman som verklig grupp och blivit – bröder.
Bröder som de vi följde i tv-serien ”Band of Brothers”. Bröder som de Bruce Springsteen sjunger om i ”Blood Brothers”. Bröder on a mission from God.
Nu ska de spela semifinal i OS, ser varandra i ögonen och känner – allesamman – att de ska göra det här tillsammans.
* * *
Själv har jag lagt en dosa General på en liten upphöjning på pressläktarbänken, strax ovanför Bolshoy Ice Dome-isen.
När matchen börjar öppnar jag locket, kramar en redig prilla och trycker upp den under läppen.
Då är Zäta här ändå.
Det var ju så att Tre Kronors Team Manager Putte Köhler efter kvarten mot Slovenien kom fram i mixade zonen och räckte över en hel stock snus.
– Från nummer 40, sa han.
Den skadade Kaptenen skulle ju flyga hem till Detroit dagen efter, hade inte längre nytta av resesnuset och skickade, helt rörande, med de överblivna dosorna till bloggen.
Nu är de här och därmed, som jag ser saken, Zäta också – och hans spirit och karaktär och hjärta.
* * *
Att allt det där med blickar och brödraskap också gäller finländarna behöver jag inte ens påpeka.
Det är ju i någon mening just det den berömda sisun består av.
Och den behöver de inte ens titta varandra i ögonen för att frambringa.
Finska hockeyspelare blir hundraprocentigt integrerade delar av en rytande, dödligt lojal lejonflock bara de kommer i närheten av den blåvita tröjan.
Så:
Emotionellt vulkanutbrott är nu nära förestående
* * *
Hur är det hemma i fosterlandet nu då, står det still på gammalt Stenmark-leder-med-tre-hundradelar-inför-andra-åket-i-Kitzbühel-sätt?
Skolkar ni från plugget, har ni tagit ledigt från jobbet, är alla andra slags åtaganden uppskjutna?
Är hela nationen parkerad framför tv:n och vill se Henrik Lundqvist, Erik Karlsson, Alex Steen, Yellbear Hjalmarsson, Daniel Sedin, Daniel Alfredsson och Nicklas Bäckström ta oss till OS-final?
Det är otroligt inspirerande och kittlande att sitta här och
* * *
Under bussresan genom regnet till presscentret i den tidiga fredagsmorgonen ser jag en hjort på sluttningarna upp mot Kaukasus.
Det känns som att det betyder något.
Kanske att gjort är gjort?
Ja, förlåt – jag är snudd på övertänd och behövde lätta på trycket med en liten wennerholmare.
* * *
Rivalitet och glimt-i-ögat-groll är förstås skoj, men något hat visavi Finland ska ingen förvänta sig att hitta i den här bloggen.
Med mig är det rentav så tråkigt att jag gillar Finland och finsk hockey.
Den fantastiska Varpu Sihovenen – en av det blåvita rikets främsta hockeypennor – hör till mina bästa New York-vänner, jag har varit med om fantastiska möten med mästerliga spelare som Teemu Selänne och Kimmo Timonen och jag är sedan barnsben fascinerad av det besjälade och vemodiga i den finska idrottskaraktären.
Så:
Jag hejar på Sverige, som fan, men bryter inte ihop om det är de stolta motståndarna som går till OS-final istället.
* * *
Svart kostym, vinröd skjorta, svart slips.
Där har ni semifinalstassen.
Den känns skarp, den känns som framgång.
* * *
Han får sällan de stora stora rubrikerna, för han är ju i första hand ett defensivt ankarstycke, men Yellbear Hjalmarsson från Russnäs på småländska höglandet är precis den typ av karaktär man ska ha på isen i en sån här match.
Han har vunnit två Stanley Cup-titlar med Chicago Blackhawks på bara några få år, den småländska envishet som fick Karl-Oskar att röja gärdet i Ljuder rent från tusentals stenbumlingar pumpar i hans ådror och ju svårare och tuffare och mer krävande det är – desto roligare tycker han det är att spela.
Så håll ett extra öga på nummer 4 nu.
* * *
Aftonbladet-femman är samlad och tippar härmed Sveriges förste målskytt för dagen.
Ros: Alex Steen.
Big Papa Wennerholm: Alfie.
Abris: Erik Karlsson.
Fin-Emil: Loui Eriksson.
Bjurre Biff: Daniel Sedin (det lossnade senast)
* * *
Skulle Tre Kronor förlora kan Pär Mårts trösta sig med att ingen i det svenska pressuppbådet tänker äta upp honom i alla fall.
Det ödet väntade däremot ryske coachen Bilyaletdinov efter hemmanationens kvartsfinalfiasko mot Finland.
Blek, och med tom, blick satt han på presspodiet efteråt och hotades verkligen med att bli uppäten.
Levande.
Det kan man kalla hårda bud.
Sedan har det inte hörts något alls om megafloppen och som Dimitry Chesnokov – lysande rysk skribent på Yahoo Sports i Nordamerika – skriver i en analys:
Landet är bedövat av smärta och kommer inte ens ta i hockeyn på några veckor.
Blänkaren avslutas så här:
Den olympiska elden brinner fortfarande i Sotji, men i det ryska hjärtat har den slocknat.
* * *
När jag och Big Papa promenerade i Sotji-solen igår mötte vi cyklande målvaktsparet Tuukka Rask och Antti Niemi.
Där hade vi kunnat hjälpa Tre Kronor på traven med ett litet paraply i ekrarna, men vi är för sportsliga för det och ber istället om att Tuukka är ute och cyklar idag också.
* * *
För två veckor sedan rasade tvättstället i TT-Sundbergs spartanska hotellrum.
Idag, när två dagar av vistelsen återstår fick han ett nytt.
DET kan man kalla omen.
* * *
Det går plötsligt upphetsande rykten om att Rask är sjuk, så Big Papa Wennerholm går in på en finsk sajt och översätter en (b)raskande rubrik med Google translate.
Den lyder:
”Lehtonen finska lejon måla”.
Hm.
* * *
Läktarna är inte ens halvfulla när värmningen tar slut, men det börjar ändå kännas förtätat och nervigt här.
Nu är det dags!
* * *
Lehtonen i kassen för Finland alltså.
Oväntat – men det påverkar inte mycket.
Finland har turneringens bästa målvaktsuppställning och har till skillnad från alla andra råd att förlora förstemålisen.
Lehtonen kommer vara grym.
* * *

De har , tack vare SVT-krönikan efter fotbolls-VM 1994, blivit synonym med de mest oförglömliga svenska idrottsögonblicken så innan Tre Kronor kommer ut isen för semifinalen i OS-turneringen i Sotji 21 februari 2014 tycker jag att vi kan ta till oss Karin Boyes odödliga ord:

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen, är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd,
men det är vägen, som är mödan värd.

(och så, med samma kraftiga amerikansk brytning som i Albert Svanbergs episka berättelse om Tomas Brolin-laget):

Heja. Sverige. Friskt. Humör. Det. Är. Det. Som. Susen. Gör.

I teknisk mening handlar klippet nedan om Stanley Cup men blickarna, känslorna och de odödliga kommentarerna skulle lika gärna kunna vara från nu, när Sverige ska gå upp mot Finland i en olympisk klassiker.
Så:
Se
Hör.
Känn.
Kom in i rätt stämning inför semifinalen som får Sverige – och Finland – att stanna av.
This is the stuff that you see and hear with your heart and your stomach

Åh, en sån omtumlande dag.
Först gastkramningen med Tre Kronor och dess svårigheter innan andra målet satt, sedan den ryska chocken – och så den här avslutande galenskapen på Bolshoy-isen.
Det finns mycket att säga om det – bland annat att det verkligen inte är lätt för stora lag att spela mot utmanare som spelar så konstigt och bara försvarar sig med allt dom har, att den ryska insatsen verkligen är ett makalöst praktfiasko och det nu bara återstår riktigt stora matcher – som inte börjar så satans tidigt.
Men jag får utveckla det kommande dagar, när jag inte är fullt så slutpumpad att jag ser i kors
Nu ska vi se vad Eduard har att säga om sakernas tillstånd.
Bye bye kan få en helt annan innerbörd…