Absurt att det ska krävas så mycket för att Kanada ska slå Lettland…
Men nu är det över, Kanada vinner med 2-1 seda Shea Weber fått på en dundrande slägga i slutet av tredje och vi får semi mellan Kanada och USA.
Ojvoj.

Kanada – Lettland 1-1 (Period 2)
* * *
Jag önskar att jag hann blogga mer om det som händer här, för det är ju helt wacko.
Vilt kämpande letter hänger kvar och hänger kvar och hänger kvar och skulle med lite tur ha kunnat gå upp i 2-1-ledning för när de vid fåtaliga tillfällen kommer upp i anfallszonen är det inte ofarligt.
Kanada kommer vinna – något annat förefaller fortfarande otänkbart – men verkligen inte på det sätt de hade hoppats.
Babcock har en lång vaknatt framför sig i svettiga lakan…

Kanada – Lettland 1-1 (Period 1)
* * *
Jaha, titta här nu då…
Oavegjort mellan Dreamteam från north of the border och Lettland.
Det är mer implosion än explosion – det där kanadensiska ursinnet jag minns med sån värme från Vancouver, det som fick Nakobov att prata om ”arga gorillor just utsläppta ur en bur”, det får man fortsätta vänta på.
Och under tiden hamrar jag vidare på mina aktstycken här på pressläktaren.

Explodera 2014.
Den lilla Thåström-parafrasen sammanfattar ganska väl hur Kanadas uppdrag i dagens tredje kvartsfinal ser ut,
Hela hockeyvärlden – med nordamerikansk media i främsta ledet – förväntar sig att det mest stjärnspäckade laget av dem alla ska göra precis som mot Ryssland i Vancouver för fyra år sedan.
Det vill säga just explodera och bara mosa sönder underlägsna motståndaren Lettland.
Vi blir snart varse om den planen går att omsätta i praktik också.
Själv sitter jag fortfarande och producerar annan slags text och kommer eventuellt att tvingas hålla mig kortfattad här i bloggen ett tag.
Men kommentatorsspåret är öppet och rätt vad det är kliver jag in i handlingen..

Finland – Ryssland 3-1 (Slut)
* * *
Jag tycker vi kör en uppdaterad version av den här:
Hämnd serveras bäst kall, heter det.
Och nu kom the payback för vinterkrig, Karelen och sekel av maktfullkomlig arrogans vid den långa gränsen.
Finland slår ut Ryssland ur det OS som skulle bli Putins stora show och den gamla supermaktens upprättelse.
Wow.
* * *
Vad som händer här nu kan man verkligen undra, de ryska superstjärnorna buas ut när de lämnar den olympiska isen i Sotji för sista gången och vore jag exempelvis Ovetjkin skulle jag nog se till att sitta på den där NHL-chartern tillbaka till Nordamerika redan i morgon för det här sveket – och det är så nationen ser det, var så säker – kommer inte förlåtas i brådrasket.
Själv ska jag börja förbereda mig för den sena matchen mellan…ja, det blir Kanada-Lettland.
Kvarten mellan USA och Tjeckien blir förmodligen betydligt bättre, men den spelas inne i lilla Shayba och svensk press fick exakt noll biljetter till den pressläktaren.
Jag tror vi kan stå ut ändå…
Hörs igen närmare 18 er tid då, okej?

Finland – Ryssland 3-1 (Period 2)
* * *
Hämnd serveras bäst kall, heter det.
Och här kommer the payback för vinterkrig, Karelen och sekel av maktfullkomlig arrogans vid den långa gränsen.
Finland håller på att slå ut Ryssland ur det OS som skulle bli Putins stora show och den gamla supermaktens upprättelse.
Oj oj oj.
* * *
Jag borde inte ens försöka beskriva stämningen i Bolshoy just nu, för det går egentligen inte, men det är snudd på panik.
Den kvinnliga radioreportern som haft såna som Tretjak och Fetisov som gäster tidigare under turneringen är alldeles blek, några slags officiella representanter strax ovanför oss har ansiktet begravda i händerna och fansen på de vanliga läktarsektionerna vrålar ”shaybu shaybu” och ”Ra-si-a” så lungorna håller på att följa med ut men det hörs att det är av fasa snarare än entusiasm och hänförelse.
Vad som händer, i hela landet, om det här verkligen står sig vet jag inte, men roligt för hockeystjärnorna blir det inte.
* * *
Alla här pratar om det som händer när finländska pojkar får på sig den här blåvita tröjan.
De är ju, som radioexpert Arvedson kommer förbi här i ungkarslyan och påpekar, individuellt sett underlägsna sina motståndare men den här sisun, den här kollektiva alla-för-en-mentaliteten, det här bultande blåvita hjärtat lyfter dem mot hjältarnas gyllene himmel.
Det är ingenting annat än fantastiskt att se.
Hakkanpää!
* * *
Big mistake, herr Bilyadeldtinov, att starta den här matchen med Varlamov.
Vad var tanken?
Vi sparar Bob till de stora matcherna längre fram?
Morning korsning.
* * *
Sitter ett tag och funderar på vad det är som är så bekant och sen ser jag Ovetjkin ute på ännu en desperat soloräd och kommer på det:
Det ser ju ut som varje gång Washington Capitals åkt ur Stanley Cup-slutspelet.
”The Great Eight” vet hur man förlorar…
* * *
Om nu Dostojevksji och Tolstoj verkligen tittar där uppe i giganternas himmel kan man utgå från att de dammar tunga, inbundna exemplar av ”Brott och straff” och ”Krig och fred” i det himmelska vardagsrumsbordet nu.
Det var ju inte så här den moderna idrottsversionen av det stora fosterlandskriget skulle utkämpas.
* * *
Diskussion utbryter om turneringens hittills bästa målvakt och Big Papa hugger förstås direkt:
– Jag kanske är lite snabb, men jag säger Quick och Rask.
* * *
Malkin har det verkligen tungt – och det har Datsyuk också.
Men det är 20 kvar och om hemmaspelarna på något sätt kan samla sig till en gemensam all-or-nothing-forcering ska de kunna vända.
Annars fäller Finland den ryska björnen, långt bakom fiendens linjer, och fullbordar finsk hockeys största bragd genom tiderna.

Finland – Ryssland 2-1 (Period 1)
* * *
The Finnish Flash!
Jo, han vet hur man tar farväl.
Det är Teemu, i karriärens sista internationella tävling, som med sitt sant sisu-artade 2-1 mål i slutet av inledningsperioden inte bara föser Ryssland till avgrundens kant utan hänger Ovetjkin i ett rep och låter honom dingla med benen
Fantastiskt.
* * *
Nu spelas det i min själ hockey i Bolshoy Ice Dome.
Två storartade lag trampar gaspedalen så djupt ner i golvet att det slår fräsande gnistor om varenda enskilt moment.
OS varvar upp, mina damer och herrar, OS varvar upp.
* * *
Finland har haft ännu surare otur med skador än Sverige och saknar sina tre främsta centrar och lik förbannat:
De har en fot på Rysslands nacke och leder med 2-1 efter en period,
Perkele så bra!
* * *
Återigen blir man alldeles stum när man tänker på hur det ska bli när lag som på det här sättet blåser topplocken av varje byte ställs mot det tvehågsna Sverige vi sett fram till sista tio mot Slovenien.
Men faktum är att det blir annorlunda när riktigt bra lag går i clinch, när man slipper de sämre lagen som bara försvarar sig och kontrar och Tre Kronor kommer matcha den här intensiteten
Om inte– morsning och goodbye.
* * *
Det säger sannerligen tjong i den holmgrenska medaljongen när Kovaltjuk tar fram stora släggan och bombar in 1-0 – och sen gör han ett glädjeskutt som skulle kunna bli en rysk klassiker.
Den vet jag inte om vi nånsin såg i New Jersey…
* * *
Som en löshund i Sotjis förorter hade kunnat räkna ut är det ett annat liv i luckan nu än under Sverige-match.
Jösses, faktiskt.
Finnarna befinner sig verkligen mitt i den ryska orkanens öga, det är beundransvärt att de inte bara lägger sig i fosterställning och ropar efter mamma.
Det skulle jag gjort.
* * *
Det har varit oroväckande tunnsått med dåliga skämt från högerflanken så jag böjer mig över och frågar om Big Papa inte har några vitsar på gång.
– Nej, svarar han, det är ingen vits med att hålla på så där.
* * *
Lite konstigt är att det Bilyaledetinov (fan, detta namn…) fortsätter alternera i kassen och har Varlamov inne.
Bobrovsky är ju bättre.
* * *
Nej, Oskar Westlund, det är inte bara du. Finlands blå tröjor kan vara turneringens hittills snyggaste. Ser ut som en variant på Winnipeg Jets.
Fem plus.
* * *
Nu är det roligt att vara på olympisk hockey, tro mig.

Nu klämtar klockan för Ryssland igen….
De överlevde mötet med evigheten igår, men bara 24 timmar senare står ”Avetjkin”, Kovaltjuk, poeten Datsyuk och alla deras hårt pressade kamrater vid avgrundens rand igen.
För de skoningslösa premisserna är precis desamma nu:
Det kanske inte vore fullt lika katastrofalt att åka ut mot Finland i kvarten som som mot ett decimerat Norge i åttondelen, men likväl katastrofalt.
De här är den moderna idrottsversionen av Det Stora Fosterländska Kriget och bara seger räknas.
Kvartsfinaltorsk?
Det skulle vara som att förlora St. Petersburg.
Så de unga männen i de vitröda tröjorna nere på har inte bara en hel nations blickar riktade mot sig
Det känns förmodligen som att även de ryska historiens alla giganter tittar ner på dem från himlen: Dostojekvski, Pusjkin, Tjechov, Tjaikovksij, Pasternak, Nabokov, Stravinskij, Tarasov, Valeri Charlamov och Alexander den store himself.
Så snacka om ”defining moment”.
This is it för Team Russia.
Ännu en gång.
* * *
Jag står och lyssnar på Kung Henrik i mixade zonen när Tre Kronors team manager Putte Köhler helt oväntat tränger sig fram, sträcker över en påse och säger:
– Från nummer 40.
Det är alltså Zäta, som hjärtskärande nog måste flyga hem i morgon och inte längre behöver sitt snus, skickat en rulle General till bloggen.
Rent rörande, tycker jag.
I fortsättningen kommer jag garanterat bara att ha de dosorna med mig när Tre Kronor spelar.
Då kommer det att kännas som att The Captain, i alla fall någon liten mån, trots allt är med oss och då kan det bara, bara gå bra.
* * *
Finländarna vill såklart vinna och gå till semi de också, men hela landets kollektiva välbefinnande för ett decennium framåt hänger inte på det i den här matchen.
Ingen kan heller KRÄVA att de ska slå ut det bästa, eller i alla fall mest hypade, lad mäktiga Ryssland ställt på en turneringsis sedan Makarov, Larinov och Krutov var touched by the hand of God.
Just därför kan de slappna av, spela ut och ställa till med en historisk skräll.
Jag håller det inte alls för omöjligt.
* * *
Det går verkligen att känna hur något släppt, hur något förlösts, när Tre Kronor-spelarna zickzackar sig genom den mixade apzonen.
De visste ju själva att de var piskade att slå ut Slovenien, kände uppenbart obehag innan det en bit in i tredje perioden stod klart att det skulle göra det och lyser av lättnad efteråt.
I fortsättningen kan vi få se ett helt annat slags Tre Kronor.
Som Yellbear från Russnäs på småländska höglandet, alltid de bästa citatens man, konstaterar:
– Vi har gjort det man kan begära. Nu är det bara att köra och jävlar vad roligt det ska bli.
* * *
Allra hårdast är pressen från nationen – och dess ikoner i himlen då! – i vanlig ordning på Datsyuk, Malkin, Kovaltjuk och, allra främst, Ovetjkin.
Deras uppdrag är glasklart
Gör mål.
Gör många mål.
Gör så många mål att Ryssland går vidare och vinner guld på söndag.
Ojvoj.
* * *
Om man frågar Big Papa Wennerholm hur han tror det går för Ryssland mot Finland svarar han förstås:
– Sisudär.
* * *
Mest lyser den blågula lättnaden om Daniel Sedin. Han är så oerhört glad över att äntligen ha knäckt den där måltorkan och hängt sin första kasse sen förra året (!).
Och jag säger det igen:
Att krampen släpper hos honom, att han plötsligt börjar skjuta skarpt igen, kan betyda väldigt mycket för Tre Kronors fortsatta öden.
* * *
Det ser ut som en ungarlslägenhet på pressläktarbänken framför yours truly. Det är snusdosor, tomma kaffekoppar, statistikpapper, omkullvräkta bildskärmar, cola light-flaskor, hörlurar, telefoner och elsladdar i en enda hemtrevlig röra.
Då vet man att det är turnering.
* * *
Detta kan mycket väl vara Teemu Selännes sista framträdande på den internationella scenen.
Så watch him go.
The Finnish Flash vet hur man gör en sorti.
* * *
Luften inne i Bolshoy är alldeles förtätad, nationen där ute står still och Fjodor Dostojevskij har alltså satt sig tillrätta uppe i giganternas himmel.
Det här blir nåt.

Sverige – Slovenien 5-0 (Slut)
* * *
Just så, ja.
Det behövdes bara ett mål till.
Sen tog Slovenien slut och Sverige kunde slappna av och så var det över.
Två mål av Hagge, ett – äntligen – Loui och ett – ännu mer äntligen – av Danne Sedin.
Nu har dom gjort vad man kan begära, resten av turneringen kan bara bli skoj.
Här ber vi att få återkomma närmare Ryssland-matchen.
Då kommer det INTE vara som i Borlänge ishall i Bolshoy…

Sverige – Slovenien 1-0 (Period 2)
* * *
– Vi tog ledningen mot Vitryssland i Salt Lake City också, säger en vid det här laget beskedligare Wennerburgare
Ja, vad fan.
Det är pretty fucking långt från bra att Tre Kronor fortfarande bara har uddamålsledning mot de här allsvenska nissarna.
Vi dominerar ju, trycker tidvis på ordentligt – men det är fortfarande för i avslutningarna.
Nån får tvinga fram killer-instinkten..
Jag kommer inte andas ut förrän det blir åtminstone 2-0.
* * *
Kovacevic proppar Hagge rakt i skallen och förtjänade enligt min – det erkännes – enögda uppfattning en femma.
Men Meier är väl rädd för tvålfabrikanterna och vågar inte ta några fler tuffa beslut.
* * *
Slovenerna spelar precis som förväntat – frejdigt, oförväget, lustfyllt och med enormt mycket hjärta.
De har ju absolut inget att förlora, så det är bara att köra och vi har sett det förr – såna lag gillar Sverige inte att spela mot.
* * *
Chicago-backarna laddar på några skott – bland annat Yellbear Hjalmarsson direkt på en tekning här i slutet.
Det borde de göra oftare.
* * *
Stämningen är fortsatt ungefär som Borlänge ishall en sömnig onsdagkväll, men man kan konstatera att merparten av de som är här ändå håller på Slovenien.
Det gapas och tutas och viftas ihärdigt så fort Kopitar kommer över rödlinjen.
De gillar underdogs även i Ryssland.
* * *
De svenska curlingherrarna är på plats och ja, de måste ju gilla att det är just en Steen som är framme i rätt position och gör mål?
Blev det FÖR krystat nu?
* * *
Jag tror fortfarande att Daniel Sedin – nu med en 24 matcher lång svit utan mål – bara behöver få hänga en kasse.
Sen släpper krampen.
* * *
Ni som undrar varför det är färre smeknamn än vanligt och vill att Ros uteslutande ska kallas Front 242-Åke:
Jag försöker minimera det mest interna eftersom man kan misstänka att vi under ett OS på hyggliga svenska tider får in läsare som inte brukar hänga här och det vore ju trist om de kände sig utestängda.
* * *
Förlängning och straffar – hur skulle det smaka?
Som magsjuka ungefär.
Det får inte gå ända dit..snälla.