Sverige – Slovenien 1-0 (Period 1)
* * *
Puh.
Det krävs ett powerplay för att vi ska få hål på Kristan och då är det mycket riktigt Alex Steen – med sin grinigaste uppsyn idag, det är helt klart det – som mycket karaktäristiskt hugger på en retur.
Dessförinnan, i spel fem mot fem, ser det efter en rätt lovande start sådär ut, men det viktiga är att nollan spräcks.
Ju längre lag som Slovenien får hänga kvar i matcherna, desto svårare blir de att hantera men nu har jag ändå en hygglig känsla.
* * *
Ojvoj, när Razingar störtar igenom i friläge och gör en snygg dragning – då är det tur att jag tagit en Immodium på morgonen.
Men Kung Henrik är med, trots att han fått stå sysslolös så länge.
Ska han behöva rädda oss idag med?
* * *
Det är framförallt en del odistinkta passningar och onödigt jäktade anfall som stör hos Sverige, men det kan vara som Big Papa säger också:
Slovenien spelade ju igår och har den så kallade ångan uppe medan Sverige gått och väntat i fyra dagar och kan behöva en period på sig för att få ordning på grejorna.
* * *
Atmosfären i Bolshoy denna kall morgon är inte riktigt värdig en kvartsfinal i ett OS.
Det låter, ser ut och känns som på en vänskapsmatch i en förort till Nashville på försäsongen.
Under spelet hör man både spelarna och tränarna gapa och de få som sitter på läktarna gäspar förstrött.
Man kan undra hur ovant och det konstigt det känns för NHL-fantomer som vanligen spelar under konstant högtryck i nio månader.
* * *
Razinger spelar alltså i Troja.
Troja.
Och han kliver in mellan NHL-backarna och håller på att göra mål.
* * *
Den där Sleven – som Mursak kallas av Big Papa eftersom en slev ju är en mur-sak… – känns lite obehaglig.
Jag menar, var ska sleven vara om inte i grytan.
* * *
– Jag är nervös, säger jag och Big Papa tittar på mig som jag föreslagit att vi ska skita i det här och gå ut och bada i Svarta havet istället.
– För det här? Det finns inget att vara nervös för.
Sen går det tolv minuter, det står 5-5 i skott och den ärrade radarpartnern tystnar…
* * *
Det är Brad Meier – han ryssarna vill göra tvål av – som dömer och av lätt förklarliga skäl ser han lite tagen ut.
* * *
Ros – Promenadfascisten Front 242-Åke – tar sin första inledande första-målskytt-viktoria.
Nu kan det bli åka av för hans del också.
* * *
Jag tycker, återigen, att Edler ser bra ut.
* * *
Big Papa hamnar i slutet av perioden i något slags Kent Forsberg-trans och sitter bara och säger ”ge pucken till Peter, ge pucken till Peter” på sin finaste ångermanländska.
* * *
Ett mål till.
Då tror jag vi är hemma och hur kul vore inte det?

– Life comes to down to a few moments. This is one of them.
Så säger Bud Fox sekunderna innan han för första gången ska träffa Gordon Gekko i ”Wall Street”.
Henrik Lundqvist, Erik Karlsson, Daniel Alfredsson, Nicklas Bäckström, Daniel Sedin, Alex Steen, Niklas Hjalmarsson, Gabriel Landeskog, Patrik Berglund och de andra kan säga likadant inför dagens kvartsfinal i Bolshoy Ice Dome
Det är ett av ögonblicken som kommer att definiera deras liv som idrottsmän.
Den är ett av ögonblicken som avgör om de blir ihågkomna som vinnare eller förlorare.
Det är ett av ögonblicken som fastställer värdet på karriärer de givit svett, blod och tårar för sedan småbarnsåldern.
Jag hävdar ju bestämt att Tre Kronors olympiska öde avgörs här och nu.
Förlorar de blågula stjärnorna mot Slovenien har de misslyckats – och det rätt kapitalt. Men vinner de får de spela om medaljer och då har de gjort allt man kan begära under rådande omständigheter. Då kan ingen gapa om fiasko, oavsett vad som händer i fortsättningen. Då är eventuella segrar längre fram bara gloriös bonus.
Så let’s go, boys.
Livet handlar om några få ögonblick och som sagt:
Det här är ett av dem.
* * *
Det blev en mycket kortvarig sittning hos Eduard på kusinen i natt och bloggen tackade vänligt men bestämt nej till bye bye-vodka.
Vår ryske björn till värd uppfattade detta som mycket egendomligt, rent av snudd på oförskämt, men när jag lovade att komma tillbaka och fira Sveriges semifinalplats idag istället lyste han upp, tog ett fast grepp om den skräckinjagande bye bye-flaskan och brummade något som lät som ”Niklas Kronwall”, ”Kapten”, ”Obönhörliga tacklingar” och ”Given seger”.
* * *
Slovenien…
Egentligen är det ju absurt att vi ska behöva frukta detta idrottsliga lilleputtland, med blott några hundra aktiva hockeyspelare, i en OS-kvart.
Tre Kronor är egentligen mycket, mycket, mycket bättre
Men för det första glömmer vi aldrig hur fasansfullt det kändes när likaledes futtiga Vitryssland krossade våra hjärtan i Salt Lake City för tolv år sedan.
För det andra har slovenerna, anförda av den kungliga hockeyfamiljen Kopitar, spelat bättre än man någonsin kunnat föreställa sig.
Och för det tredje är det ingen som blivit imponerad av Tre Kronors tidvis både stirriga, långsamma, tama och tvehågsna framtoning i gruppspelsmatcherna.
Men rapporterna från de senaste träningarna lovar dessbättre gott. Det sägs att de blågula stjärnorna drivit upp farten nu, att det varit intensitet i övningarna och att det börjat lysa av okuvlig jävlaranamma i Kronwalls, Steens, Lundqvists och Big E:s ögon,
Om det stämmer är det inget snack.
Då kör Sverige över den lille utmanaren.
* * *
I morse, när solen fortfarande segade sig upp över Kaukasus snötäckta toppar och spred , var varmvattnet i rum 3554 i Hus 18 i vår Gulag Hammarby Sjöstad för första gången sedan jag checkad in väck.
Det kändes inte som något bra tecken.
Å andra sidan satt en iskall dusch bra efter bara några få timmars sömn – och dessutom hade jag plötsligt ström i åtminstone några av väggkontakterna.
Så vi ligger ändå på plus.
* * *
Att vi har tillräckligt många krigare gjorda för stora ögonblick i truppen råder det inga tvivel om.
Yellbear Hjalmarsson har till exempel två Stanley Cup-titlar under bältet och Niklas Kronwall, Marcus Krüger och Johnny Oduya varsin. Dessutom har Daniel Sedin, Alex Edler och Daniel Alfredsson gått genom finalserier och spelat oerhört stora matcher.
Då vet man vad som krävs, då vet man hur man beter sig när hela tillvaron blir en enda infernalisk tryckkokare, då vet man hur man vinner.
* * *
Ni kan vara alldeles lugna och trygga:
Slipsen hänger runt halsen redan från början idag.
Och det är en stilig sak, i lila och gräddvitt, som skänkt lyster åt magi åt hockeymatcher förr.
* * *
Om det ändå, mot all förmodan, blir torsk vill jag redan nu meddela att jag kommer bli jävligt bister.
Jag var med i Vancouver för fyra år sedan och det kändes så otroligt snöpligt när det tog slut mot Slovakien.
Plötsligt var allt över, innan det egentligen hade hunnit börja, och sen satt vi där och stirrade ut i British Columbia-natten (tills vi kom på att vi skulle få se andra lag i helt fantastiska matcher, men det är en annan sak).
Inte igen, tack, inte igen.
* * *
Jag har turkalsonger på mig också, ett par svarta i lycra från Calvin Klein vanligtvis förbehållet långa flygresor.
Det kan bara inte gå fel.
* * *
Fast en avgörande skillnad mot just 2010 Vancouver är att vi nu har en coach som förmodligen inte slänger in renodlade checking-specialister under de sista sekundernas desperata jakt på kvittering.
Jag tror aldrig jag, eller någon annan, sett konstigare coachning än när Bengt-Åke spelade Samuel Påhlsson i det läget mot Slovakien – samtidigt som han hade en bunt dokumenterade matchvinnare på bänken.
En Karlskoga special tror jag vi får kalla det.
* * *
DN-Malin berättar att hon på vägen till Bolshoy i morse såg ett litet gäng vitryssar utanför tågstationen i Sotji
– Det är första gången under hela vistelsen här jag sett någon från Vitryssland.
DET känns inte som något bra omen inför en OS-match.
* * *
Michael Farber på Sports Illustrated har just publicerat ett makalöst skrivet porträtt av Dan Bylsma, som man kan läsa här.
http://olympics.si.com/olympic-ice-hockey/2014/02/18/usa-ice-hockey-dan-bylsma
Själv är jag fast redan efter andra stycket:
”Han har varit med och skrivit fyra böcker, fler än vissa hockeycoacher läst”.
Ha ha ha.
* * *
Sportbladetfemman på pressläktaren är idag utökad med Grandmaster Flash, som får ses som vår Henke Lundqvist, och här har vi spådomarna om Sveriges förste målskytt.
Big Papa: Alfie.
Ros: Alex Steen.
Abris: Daniel Sedin (ja, DET vore väl nåt!)
Fin-Emil: Loui.
Grandmaster Flash: Krüger.
Bjurre Biff: Kronwall.
* * *
Sverige tar brons.
Det är i alla fall så det ser ut när arrangörerna tidigt om morgonen, med bloggen som ensam åskådare, över prisceremoni.
USA:s flagga hissas då för guld, Kanadas för silver – och Sveriges för brons.
Konspirationsteoretiker är varmt välkomna att misstänka att allt redan är avgjort på förhand.
* * *
Det är inte alls omöjligt att Ros riktar sitt finger mot en svensk som fullkomligen exploderar ikväll.
Alex Steen.
Han har varit förbryllande osynlig under gruppspelet, men den tjurige måltjuven är verkligen den typ av karaktär som tar över och vinner den här sortens do-or-die-matcher helt på egen hand.
* * *
Jaha, Montezuma hämnas i södra Ryssland ibland också…
* * *
Jag kan fortfarande tycka att det är lite konstigt att Oliver Ekman är sjunde back, men Edler spelade bra mot Lettland och förtjänar absolut en chans till och de övriga två backparen särar man av lättförklarliga skäl inte på.
* * *
Nu, precis när Pudding börjat slänga ut puckarna från båset, kom Grandmaster Flash med en rykande kopp svart kaffe.
Logistikens Picasso.
* * *
Att matchen, precis som den mot Vitryssland i Salt Lake City, börjar så här tidigt ska inte betyda nånting – det är alla inblandade vana vid från NHL.
Det enda som möjligen kan påverka är att det inte direkt är rusning när Slovanien spelar och att stämningen kan kännas något avslagen.
Men känns det trist är det bara att vinna.
Resten av matcherna spelas senare på dagen – inför storpublik.
* * *
Det finns Rok Ticar i Slovenien och en Ales Music och Big Papa Wennerholm påpeka att det ju synd att det inte är Music som har Ticars förnamn.
Då hade han ju hetat Rok Music.
Onekligen ett rätt coolt namn…
* * *
Jag kan inbilla mig och lura mig själv, men jag tycker fan det syns på värmningen också – det är nåt mer beslutsamt och hårt och don’t-fuck-with-us-aktigt över Tre Kronor idag.
* * *
Ett av de stora ögonblicken är här.
Må Tre Kronor ta vara på det och göra sin nation glad och nöjd och lycklig.

Tjeckien – Slovakien 5-3 (Slut)
* * *
Ja, jävlar.
Det blev sannerligen match här – och Marian Hossa började plötsligt spela som den världsartist han är.
Men så speladedom plötsligt The Fratellis ”Chelsea Dagger” i Shayba-PA:t också.
Man behöver inte vara överdrivet förtjust i konspirationer för att få idéer om att den ryske DJ:n ville se honom triumfera.
Nå, Tjeckien håller ut och får nu gå upp i en kvart mot USA som plötsligt känns väldigt intressant.
Själv ska jag åka hem och ladda för Tre Kronors drama imorrn.
Vi hörs när det börjar, ojvoj.

Tjeckien – Slovakien 4-1 (Period 2)
* * *
Nu är det nog kört här.
Slovakien spelar inte dåligt, men Tjeckien är plötsligt lika bra som USA och seglar bekvämt mot kvarten.
Vi såg inte det komma efter förstaperren mot Tre Kronor, gjorde vi?
* * *
Nu hotar Big Papa plötsligt med att knalla över till Bolshoy och se tredje perioden mellan Lettland och Alpernas Drillo Olsen-lag.
– Det kan ju vara bra att vi har nån där också, menar han.
Visserligen, men va fan.
En period utan Big Papa – det känns inte alls okej.
* * *
Fast Marian Hossa – vem annars? – får till en mycket välbehövlig reducering precis innan pausen och man kan vara fullkomligt förvissad om att de aldrig, aldrig ger upp i en tjeckmatch.
Häftig tredjeperiod coming up.
* * *
Dion i högtalarna i Shayba.
Nu börjar det fan likna nåt här.
* * *
Plötsligt kommer det mail om vilka NHL-lag som ska träna på vilka tider de kommande dagarna.
Jaha, nu har dom som inte fick åka på OS tvingats lämna sina karibiska stränder och inställt sig för tjänstgöring igen.
Sorry, Strålle!
* * *
Till och med Tomas Kaberle – ett haveri på två ben de sista åren i NHL – spelar plötsligt bra.
Hn får passa sig så inte Brian Burke ser honom och plötsligt erbjuder kontrakt i Calgary.
* * *
Och på första NHL-chartern tillbaka till staterna på onsdag vet vi nu att bland andra Tomas Vanek, Michael Grabner, Mats Zuccarello, Michael Raffl och, förmodligen, Zdeno Chara, Marian Hossa och Tomas Tatar sitter – med varsin rejäl grogg, hoppas jag, för det har man förtjänat när man spelat OS.
Bara nu inte några fler svenskar än stackars Zäta behöver checka in också…
Men, nej, vi ska ju inte möta det här tjeckiska laget och ska, ska, ska, ska inte kunna förlora mot Kopitar.
* * *
Jo, se på fan, nu gick Big Papa.
Så nu måste jag sitta och andas djupt ett tag, det här känns väldigt omtumlande.

Tjeckien – Slovakien 3-0 (Period 1)
* * *
Just nu är man ju ännu mer tacksam över det där krysset mellan Finland och Kanada i söndags.
Utan det hade Tre Kronor ställts mot vinnare i den här matchen och oh, boy.
Våra killar är näppeligen redo för den intensitet som tjeckerna – avsevärt mycket bättre än förra veckan – och slovakerna skruvat upp här.
Uppskrivna USA, som gått och väntat några dagar, kommer få häcken full imorgon.
3-0 är dock i överkant, så dominerande har Tjeckien inte varit och inte ska de vara för säkra på att det räcker heller. Gör lillebror bara ett mål…watch out
* * *
Det verkar vara rungande skräll på gång inne i Bolshoy. Lettland har 2-0 på Schweiz efter första och tro mig – ingen såg den komma.
Men inte mig emot, Schweiz är ett Lasse Falk-lag.
* * *
Sicken ynnest det här är…
Vi sitter ju bara några meter från isen i den här minihallen och att se exempelvis Jaromir Jagr spela olympisk hockey på det avståndet är ju som att befinna sig på scenen under en Rolling Stones-konsert.
Jag blir nästan avundsjuk på mig själv.
* * *
Big Papa-favorit i repris.
När Martin Erat gör något något dåligt, och det gör han ju mest hela tiden, säger han:
– Nej, nu får dom ta honom i erat…
* * *
Jagr, ja.
Först jobbar han med sin stora röv fram utvisningen som Hemsky – Big Papas favorit från första bytet och framåt – gör 1-0 på och sen spelar han själv fram Cervenka till tvåan.
Maestro från Kladno är in the house!
* * *
Vinnerburgaren på isen i zebra-tröjan igen, så alla spelar med extra skydd i den här matchen….
* * *
De här två länderna utgjorde som bekant ett enda stort Tjeckoslovakien för inte alls så länge sen och även om de dessbättre lyckades sära på sig utan att enda skott avlossades och inte befinner sig i konflikt kan man ju bara tänka sig.
Vilken prestige det ska vara, vilken emotionell laddning, vilken oerhörd motivation för alla inblandade.
* * *
Gary Bettman är tydligen på plats i Shayba och ser den här matchen.
Bra det.
Då kanske han inser var pressboxen borde vara belägen även hemma i de nordamerikanska hallarna.
* * *
Jag har konstiga låtsasjournalister från Slovakien på stolarna till vänster (till höger är det Big Papa som sitter – alltid).
De har inga datorer och gör inga anteckningar, de sitter bara och applåderar och hejar och skäller på vinnerburgarens domslut.
Jag har inte sett något liknande sedan jag som fjunig tonåring själv åkte med Borlänge Tidnings utsända – till exempel Calle Goth, Bjarne Solum, Stellan Nilsson och Ola Berglund…mina lärare – på Leksands bortamatcher och satt på de ärevördiga pressläktarna i exempelvis Gävle, Södertälje, Stockholm, Karlstad och Jönköping och var enögd som en hel Moshe Dayan.
* * *
Sunny Jim i kommentatorsspåret, du kan vara alldeles lugn. Hemsky hann inte ta ett skär förrän Big Papa avlossar en hel harang om hur hemskyt bra han är. Men sen tycker han är hemskt bra på riktigt och slutar skämta.
* * *
Om man skulle ta och krama en snus och klämma Big Papa på lite anekdoter från tidiga 80-talets VM-turneringar.
Det är så periodpauser helst ska genomlevas.

Ja, god afton igen.
Nu har bloggen och Big Papa – Sotjis mest sammansvetsade radarpar – flyttat in i lilla Shayba-hallen och satt oss på hockeyvärldens bästa pressläktare för att se en potentiell klassiker mellan systerländerna Tjeckien och Slovakien.
Det är ju, nästan, som om Norrbotten och Västerbotten skulle mötas i ett OS.
Under de timmar som gått sedan Ryssland undvek att ramla ner i en norsk avgrund har jag dock suttit och knattrat på en krönika så vi får försöka hantera ett kortfattat intro just ikväll.
Det blir, hoppas jag, som vanligt under matchens gång.

Kan ni känna 140 miljoner människor andas ut samtidigt?
Det kan jag.
Ryssland vinner med 4-0 och är i kvarten.
Återkommer från lillhallen framåt Tjeckmatchen.

Ryssland – Norge 2-0 (Period 2)
* * *
Nåd över Mother Russia…
Fyra minuter och tolv sekunder in i denna andraperiod ser Alexander Radulov – slarvern, odågan, det svarta fåret – till att hela nationen med ett mål så förlösande att islossningarna i Lappland om våren framstår som stilla fingerknäpp.
Därmed släpper krampen, hemmalaget börjar trycka på som det ska och innan period är över krigar kamrat Kovaltjuk tvåan också.
Så nu har Radulov fått syndernas förlåtelse och slipper tillbringa ålderdomen i Gulag.
* * *
– Vilket jävla liv det är, säger Grandmaster Flash när hemmanationen går upp i ledning och Bolshoy äntligen får explodera.
Jo, det låter lite mer än på skidtävlingarna, kan man tänka sig.
För att inte tala om hemma i Coop…
* * *
Men ja, det är fortfarande så att ryssarna måste spela oerhört mycket bättre redan mot Finland imorrn.
* * *
Det kommer inga vitsar från Wennerholm-hållet just nu.
Han är så tagen över vad han ser på isen att han helt kommer av sig.
* * *
Norge gör det alldeles oavsett underläget otroligt bra, all logik säger ju att de ska bli manglade och krossade och förnedrande och pissade på i den här matchen.
Men de står, målchanserna förutan, upp bra och vägrar ge sig och ska ha en massa cred för det.
En sak bara:
Varför är det enbart mot Kanada och Ryssland de står för så här heroiska insatser?
Varför kunde de inte spela lika bra mot usla Österrike och skaffa sig en något enklare resa här i början av playoff?
Det får min vän Öystein på VG reda ut i sin onsdagskrönika.
* * *
Jag kommer sakna den Bolshoy-maskot som ser ut som en vit björn när jag åker härifrån.
Den är så rasande söt när den dansar runt i bänkraderna efter Ryssland mål.
Bäst nånsin!
* * *
Tollefsen är framme och ryter i Radulovs öra.
Det kan aldrig sluta bra.
* * *
Grandmaster Flash har tempot i en Formel 1-motor när han i pausen dundrar iväg och fixar kaffe åt både bloggen och Big Papa.
Det är ju det jag säger – han är en logistikens Picasso och underlättar livet för oss medarbetare som serviceteamen i Formel 1 – för att knyta ihop den säcken – underlättar livet för sina förare.

Norge – Ryssland 0-0 (Period 1)
* * *
Nu får vi plocka fram de verkligt blytunga raderna ur Pär Lagerkvists katakomber:
Jag famlar kring i detta dunkla rum, jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar, jag river mina uppåtsträckta händer till blods mot mot molnens frusna trasor.
För det står 0-0 mellan Norge, utan Mats Zuccarello, och Ryssland efter en period.
Jag upprepar:
Det står 0-0 mellan Norge, utan Mats Zuccarello, och Ryssland efter en period.
Det här landet håller på att gå sönder av anspänning just nu – och det gör dessvärre spelarna med.
De har kramp som leksingar i kvalserien förr om åren, de är livrädda och till och med en sån som Datsyuk, själve poeten, tappar pucken i de konstigaste lägen.
Herregud.
Det kommer ju lossna till slut, det måste det göra, det här är ju Chicago Blackhawks mot Arlanda i fullsatt United Center, men tills det gör det är det osannolikt att vara med om.
* * *
Ett för mig tidigare okänt men desto mer angenämt inslag i den ryska kulturen är ovilligheten att komma för tidigt till den här sortens evenemang. De är liksom inte så stressade, för att nu uttrycka det diplomatiskt, och det innebär att jag och Big Papa kan komma hit och boka våra platser utan att behöva utsätta oss för regelrätta bagarväckningar.
Ett mindre angenämt inslag är det som manifesteras av en yngre herre som just nu trängde sig ner vid på stolen till vänster..
Han tycks tävla med den där gamle iraniern som hade världsrekord i att inte duscha.
Det luktar pungskydd här nu.
* * *
Kollegorna från Norge har perspektiven klara för sig efter Zukes återbud:
Vinner dom det här är det Miracle on Ice i Lake Placid gånger hundra.
Helt korrekt.
Men bara det faktum att de har 0-0 efter inledande 20 förtjänar en parad på Karl Johan.
* * *
Nu blir dom ännu lyckligare i Rangers-lägret för när de zoomar in honom på läktaren visar det sig att Zuke har ena handen i bandage.
Men han är fin i toppluva.
Och han kan trösta sig med att han är tillbaka på Manhattan på torsdag och kan gå på exempelvis Sparks och äta världens godaste köttbit.
* * *
Faktum är att ryssarna inte ens kommit till några riktiga lägen, de lyckas liksom aldrig tränga sig in i slottet, de snurrar räddhågset i hörnen istället och vännen Ovetjkin har väl inte, i all sin iver, fått avlossa ett enda riktigt skott.
* * *
Snart går lavinen.
På nåt sätt.

Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen…
Det är Pär Lagerkvist som bäst sammanfattar stämningen i Ryssland denna gråkalla eftermiddag.
För nu ska Team Russia gå upp mot Norge i en åttondel och den som tror att tanken ett eventuellt svenskt fiasko mot Slovenien är obehaglig behöver en bye bye-vodka för att få ordningen på perspektiven.
Vi och Tre Kronor simmar ryggsim i champagne i jämförelse med vad Ryssland och deras
Ovetjkin och hans comrades bara måste vinna den här matchen.
Måste.
Måste.
Måste.
Annars är allt förstört, OS i Sotji ett gigantiskt fiasko och den kollektiva depressionen så djup att vi kan fyra av slutet i Lagerkvists Jo Division-poem också.
Nu styvnar löddrig sky, i nattens grova hand, nu stiga skogarna och stela höjder, så kargt mot himmelens förkrympta valv. Hur hårt är allt, hur stelnat, svart och stilla.
* * *
Vad Kopitar anzer (förlåt….) är följande:
Slovenien har skrivit historia och han och hans lagkamrater har redan all anledning att vara stolta ända in sina tyrolska själar men att det med disciplin och briljant målvaktsspel och hårt arbete går att komma åt även Tre Kronor.
Och när bloggen frågar om han nånsin gjort mål på Lundqvist flinar han bara.
– Det har jag, det har jag. Hur? Det tänker jag inte berätta, men du kan kolla på nätet.
Hm.
* * *
Fast rent hockeymässigt är risken att Ra-si-a ska förlora mot Norge så liten att jag tror jag kan lova att ta över den legendariska lusekofta Big Papa Wennerholm tvingades gå i under ett helt VM när han varit oförsiktig nog att ställa ut löften inför en match mellan Tre Kronor och vårt broderfolk i väster.
Och den – risken för Ryssland – blev inte direkt större när vi med en timme kvar till matchstart fick beskedet att Mats Zuccarello på grund av en värkande hand inte kan spela.
Där kan vi snacka avbräck.
Det krävs ett totalt mentalt sammanbrott hos hemmaspelarna för att det ska kunna sluta på något annat än förkrossande seger.
* * *
Som elvaåring hade jag jublat om jag fått hugga in på en frukostbuffé komplett med pommes frites och varma mackor.
När jag 35 år senare noterar att samma delikatesser ingår i morgonutbudet i matsalen på Hammarby sjöstad-komplexet känner jag mer skepsis.

* * *
Om ryssarna bara kan ta sig samman borde detta rentav bli en extra, välbehövlig träningsmatch med uttalat syfte att få igång exempelvis Malkin och skapa mer kemi i kedjorna.
Sedan kan de, likt Kanada för fyra år sedan, komma ut och bara explodera i kvarten.
Då har Pär Lagerkvist sagt sitt för den här gången.
* * *
Nu har vi legendariska redaktionssekreteraren Grandmaster Flash med oss i hockeyhallen.
Han huserar huvudsakligen uppe i bergen, bland kollegorna som skriver om skidor och det där, men har förärat oss kustbor ett välkommet besök just denna tisdag.
Om Grandmaster Flash ska man veta att han är en logistikens Picasso som ser till att allt flyter smidigt för oss andra, att han har split vision som en hel Foppa och att han håller – hårt – på Luleå.
Så plötsligt haglar Johan Strömvall- och LG Pettersson-referenserna genom luften.
* * *
Vad glad Glenn Sather och Alain Vigneault ska bli över att höra att det gör ont i händerna som varit New New York Rangers räddning den här säsongen…
* * *
Bilyaletdinov – tror ni att jag skriver det namnet utan att kolla stavningen noga varje gång har ni alldeles för höga tankar om mig – stuvar plötsligt om lite i kedjorna.
Första består nu av Datsyuk, Kovaltjuk och den olycksalige Radulov – och den andra av Ovetjkin, Malkin och Popov.
Babcock applåderar.
* * *
Wow, nu har vi podcast med youngblood Ekeliw och yours truly ute också.
Jag satt i en soffa i en korridor utanför det jättelika arbetsrummet på Main Press Center igår kväll och tjattrade med min unge vän från Örby och det slutade med att en bobkrönikör från Uruguay kom och blängde surt på mig.
* * *
Dags för en Big Papa till.
Han befarar att norrmannen Niklas Roest kan vara lite ringroestig…
* * *
Jag vet inte om han som kom i blängde igår verkligen var från Uruguay och inte om han var bobexpert heller, men det lät ju kul.
* * *
Nationell kris – eller, åtminstone tillfällig, lättnad monumentale.
Ryssland bestämmer nu.