Norge gör fan ett mål och borde fira det natten lång.
Kanada vinner dock med 3-1.
Och jag går nu hem och skriver därifrån, tack och bock.

Kanada – Norge 2-0 (Period 2)
* * *
Det fortsätter enligt samma mall som i Vancouver.
Kanada tar som sig bör över helt i andra och löser den nationella ångesten med två mål – ett signerat Mighty Shea Weber och ett Dallas-begåvningen Jamie Benn.
Samtidigt fortsätter norrmännen spela med väldigt mycket hjärta.
Det är ju inte här de ska ta några poäng och det vet de, det är mot Österrike, men de vägrar ändå ge upp.
Jag tycker det är fint.
* * *
Rick Nash är bra på att åka och glida i OS också, lyder ett något kritiskt omdöme om Rangers stjärna..
* * *
Nu är Big Papa så trött att han tycker det är kul när han säger att Keith är bra på basket.
– Ja, han Dunca’n.
Herregud..
* * *
Inte sedan jag senast besökte ett postkontor i New York har jag sett en mer sysslolös människa med lön än Carey Price i den här perioden.
Han fick ett skott på sig och det kom precis i slutet.
Undra vad han stod och tänkte på hela tiden? Hur gott det skulle vara med riktig mat kanske. Det gör jag…
* * *
Det finns viss risk att vår vän Tollefsen får betala för alla friheter han tar sig mot de glamorösare motståndarna.
Vi misstänker starkt att han emellanåt är ett samtalsämne på Kanadas bänk..
* * *
Anders B och Detroit-U-båt – jag har inte mycket mer till övers för fusion jazz än för tysk korvsallad, men i det här fallet tänkte jag i första hand på de vådliga kontrasterna i musikval.
Avståndet mellan är Billy Cobham och Vamos a la playa och Ramones är ändå ganska betydande.
* * *
Hobbitten är ju helt överlägsen sina lagkamrater, men gör ändå allt för dem.
Det är också väldigt vackert.
* * *
Nu kommer Holmgren på periodpausbesök och gapar om att det är för många tuppar i kanadensiska laget.
Själv tycker jag det är för många tuppar utanför min hotellbalkong.
* * *
Snudd på koma nu här, halv elva i Vamos a la playa-aftonen, men det kommer någon form av kortfattad slutrapport innan vi stänger butiken idag också.

Kanada – Norge 0-0 (Period 1)
* * *
Det är ju premiärmatchen i Vancouver all over igen.
Med skillnaden att Kanada, i alla fall fram till en liten temperaturhöjning efter femton minuter, känns ännu tamare – och tappra norrmän ännu mindre benägna att vika ner sig mot övermakten.
Morsomt, sett ur lusekofteperspektiv.
* * *
Var de ryska åskådarna har sina sympatier behöver inge sväva i ovisshet om.
De gapar ”heja” – eller om det nu är ”tvättmaskin”, det verkar råda rätt dramatisk oenighet om vad ”shajbu” verkligen betyder – så fort Zuccarello och hans vänner är ens i närheten av pucken.
* * *
När det efter tio minuter fortfarande står 0-0 börjar de nordamerikanska kollegorna på pressläktaren flämta av nervositet.
– Vad är det för FEL på Kanada, heter det i frustrerade tweets och direktrapporter.
När resultatet är detsamma även vid periodslutet tror jag några av dem skulle behöva läggas in för observation.
Då kan man bara tänka sig vad de normalt sett ännu otåligare fans som sitter samlade runt tv-apparater och dataskärmar runt hela hockeyriket norr om amerikanska gränser tycker och tänker och säger.
Det är inte bara ryssarna som har oerhörda krav på sig.
* * *
Tollefsen är ingen morsgris. Ha ha, han smäller på som om Frölunda var på besök i Löfbergs.
* * *
Konstigast, kan jag tycka, är att Kanada inleder så försiktigt och defensivt.
Minns Babcock inte att det var när han släppte ut – och jag citerar här ryske målvakten Nabakov – ”arga gorillor ur en bur” det började hända grejor i Vancouver.
* * *
Norge hämnas och låter kanadickerna vara ensamma på isen i en minut innan matchstarten.
Akkurat, coach Johansen!
* * *
Vi har svensk representation, med NHL-erfarenhet, på isen i afton också.
Det är den gode Marcus Vinnerborg som dömer.
Bra det, han vet hur man käftar emot när stjärnorna vill ha sin vilja igenom.
Såna som Zuccarello, menar jag….
* * *
Jo, nu tuggar jag fan på Fjällräven-jackan till höger..
* * *
Babcock ser ut som en sur tysk korvsallad i hela ansiktet i båset efter halva perioden han också – och sen börjar han stuva om i formationerna big time
Det var inte så här det var planerat riktigt.
* * *
Tro på fan om CBC inte släpat Don Cherry hela vägen till Sotji också.
* * *
Nu kommer den:
Vamos a la playa!
Aftonen har börjat i södra Ryssland!

Ett av de bästa hockeylag som någon satts samman är redo för sin olympiska premiär.
Nä, jag överdriver inte.
I teorin håller 2014 års version av Team Kanada lätt historiskt hög klass.
Herregud, kolla bara vilka centrar Mike Babcock skickar ut på isen mot Norge:
Sidney Crosby, Jonathan Toews, Patrice Bergeron och Ryan Getzlaf.
Och så har han ytterligare en naturlig center i John Tavares på en kant.
De skulle samtliga vara förstacentrar i alla andra lag som är här – eller åtminstone aspirera på att vara det.
Ojvoj.
Men sen ska teorin omsättas i praktik också – och att det ibland kan vara svårt vet alla kanadensiska hockeyfans av bitter erfarenhet.
Vi får åtminstone en liten föraning om chanserna att lyckas med det uppdraget här i Bolshoy nu.
* * *
Big Papa skriver utförligt om Zätas skada i sin blogg här

Värsta som kunde hända

Låt mig bara tillägga:
Jävla ryggjävel.
Det är alldeles förbannat att en så oersättlig spelare, och en så förträfflig människa, ska behöva dras med såna besvär.
* * *
Notan, sidekick åt en taggad Holmgren i ikväll, säger att han varit på Kanadas morgonvärmning och blivit mäkta opererad.
– De var riktigt fokuserade och körde som fan, säger han.
Då vet vi det.
Superstjärnorna från Nordamerika vill starta bättre än de brukar i såna här turneringar.
* * *
– Min kedja var i alla fall bra, säger en glad Ovetjkin när han dyker upp i den mixade zon som efter hemmanationens matcher får mer djurparksartade egenskaper än någonsin tidigare.
Det är möjligt att han därmed antyder att andra formationer inte var lika lyckade, men det där tandlösa leendet är för lyckligt för att någon ska kunna göra den sortens tolkningar.
* * *
Notan pratar förstås om musik också.
– Pearl Jam kommer till Stockholm. Det kommer bli kanon, säger han.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Det är självaste Norge som står för Kanadas motstånd ikväll och det var det i första matchen i Vancouver för fyra år sedan också och det kan mycket väl vara på grund av erfarenheterna från det mötet Mike Babcock manat till skarpare koncentration idag.
Då stod det 0-0 efter en period och ”hockeyns hemland” höll på att storkna av förvåning.
Sedan blev det visserligen 8-0, men ändå…
* * *
Är så hungrig att jag skulle kunna äta upp Big Papas Fjällräven-jacka, men utbudet i presskantinan är alltjämt begränsat till tysk korvsallad och nej – då avlider jag faktiskt hellre.
* * *
Lätt bisarra scener utspelas under värmningen inför denna sena tillställning.
Norrmännen kommer ut på isen, men får vara ensamma, utan puckar, och åker omkring i åtminstone sju minuter och ser vilsna ut.
Först därefter dyker ”hemmalaget” upp.
Vad var det för babcockskt Mike Tyson-trick nu då?
* * *
Nu är discjockeyn inne på fusionsjazz.
Att vara musikkonsument i trakterna kring Kaukasus är helt uppenbart ett halsbrytande äventyr
* * *
Den där matchen i Vancouver 2010 innebar mitt första möte med Mats Zuccarello och jag fattade omedelbart tycke för honom.
Nu, fyra år senare, är han en av mina allra största hockeyfavoriter och han har alla förutsättningar att göra ännu större intryck den här gången.
Han har inte bara blivit en bättre hockeyspelare rent allmänt – han har rutin från NHL, självförtroendet lyser om honom efter en kanonsäsong i New York och han är inte rädd för att provocera ens de nordamerikanska tuffingar som är dubbelt så stora.
Go, Zuuuke.
* * *
Okej, tolv timmar efter jag slog ner ändalykten i pressläktarsätet är det dags för dagens stora höjdpunkt i Bolshoy.
Kanada mot Norge.
Häng med nu – och skjut skarpt i kommentatorsspåret!

Ryssland tar sig samman och vinner med 5-2.
Men cred till Slovenien – det här var en heorisk insats.
Nu ska jag oroa mig för Zäta, skriva lite artikel och börja ladda för Zukes möte med Kanada.
Återkommer framåt 18, svensk tid.

Ryssland – Slovenien 3-2 (Period 2)
* * *
Dra mig i rödbetssoppa, Slovenien reducerar direkt i öppningen av andra.
Sen gör dom det igen i slutet.
Om någon hade beskrivit det scenario efter fem minuter hade jag betraktat den människan som direkt svagsint.
* * *
Nu ekar det klassiska ”shajbu” desto mer frekvent på läktarsektionerna och, föreställer jag mig, framför tiotals miljoner tv-apparater.
– Det betyder puck, påstår Big Papa.
Men det kan det väl inte göra? Sitter de och skriker ”puck, puck, puck”? Vad skulle vara poängen med det?
* * *
Känslan är att Ryssland fick för sig att matchen skulle bli en enda lång, sexig show när det gick så lätt i början och så blev det som för Tre Kronor igår – bara ännu värre
Men Slovenien står för en bragdartad insats och spelar sina hjärtan ur kroppen också.
Kan dom Jerringpriset?
* * *
Jaha, Kovaltjuk hänger också en kasse.
Nu är det bara du kvar, käre poet Datsyuk.
* * *
Att en före detta SSK:are skulle vara Sloveniens bäste spelare hade man ju på känn.
Men han skulle heta Kopitar.
Istället är det Ziga Jeglic som gör båda målen.
Han har nu något att minnas för resten av livet – oavsett hur matchen slutar.
* * *
Puck, puck, puck!
Nej, det kan ju inte vara så…..
* * *
Synd ändå att det inte är slovenen Robert Sabolic, med kronwallsk 55:a på ryggen, som står för reduceringen.
Det hade ju varit – sagolikt.
* * *
Nu är tomten här också, ser vi på jumbotronen.
God jul på er då.
* * *
Jaså, Budaj får avlösa Halak i Slovakiens kasse i arenan vägg i vägg?
Jo, men han är ju van vid att få hoppa in för förstamålvakter som inte håller…
* * *
Tretjak ser tidvis inte gladare ut än min pappa gjorde alla de där gångerna när han – Tretjak alltså, inte min pappa – rånade Peo Brasar och Hans Jax och Tord Lundström och Råttan Edberg och Mats Åhlberg och Kjell-Rune Milton på givna Tre Kronor-mål.
It’s karma, bitch, hälsar Hans Bjurman härigenom från andra sidan graven.
* * *
Fast det är som alla sagt
USA kan verkligen bli nåt i den här turneringen – i synnerhet med Bylsma som coach.
* * *
Nu får Ryssland faktiskt fixa det här. Annars utbryter ju nationell kris.

Ryssland – Slovenien 2-0 (Period 1)
* * *
En minut och sjutton sekunder tar det.
Sen har han som symboliserar hela Sotji-OS, han som är en besvikelse för 142 miljoner människor om han inte går på vatten i två veckor, gjort sitt första mål.
Så hanterar man press, ja
* * *
Just shajbu-ramsan hörs bara några få gånger.
Men jotack – det är sjusjungande megatryck i den täta lilla hallen ändå-
– Ra-si-a, Ra-si-a- Ra-si-a, skriker dom i det blårödvita havet så det rister i trumhinnorna på både bloggen och Big Papa.
Men det är mer än det.
Känslan av att hela den gigantiska nationen, med alla sina nio tidszoner, har blicken riktad just hit är väldigt tydlig och väldigt tung
* * *
Geno Malkin, som inte precis kan till snabbköpet och hoppas på att bli lämnad ifred han heller, väntar i nästan fyra minuter.
Och så är han olympisk målskytt också.
* * *
Kalinka i spelavbrotten har aldrig känts mer rätt.
* * *
Det är en hisnande tjurrusning ryssarna iscensätter och efter de inledande fem är åtminstone jag övertygad om att Slovenien ska åka på en historisk omgång.
Men det är nästan så hemmagossarna blir övertända av framgången, börjar ivra för mycket och glömmer bort att motståndarna faktiskt har grundläggande kunskaper i övningarna de håller på med.
Det gör kanske inget om coach-staben kan få dem att lugna ner sig litegrann.
* * *
Herr Presjident har inte synts till
Så det blir inga dimmiga dagar från Nalen 2000 idag.
Men vänta bara.
* * *
Slovenien överlever två powerplay som känns som the shootout i OK Corall med skridskor och får vara rätt glada över det, men de gör ju faktiskt inte bort sig här.
Bättre än sina grannar från Österrike spelar de definitivt.
* * *
Tack för alla upplysningar om att Nedved är den olympier som spelade även i Lillehammar.
Synd bara att Tarasov Eriksson på Movägen tar sig en titt i den här bloggen då och då, eljest hade jag kunnat ljuga och påstå att jag hade satt det svaret själv.
* * *
Jag är ganska van vid att se kända människor, inte minst i hockeyvärlden, och borde inte bli starstruck.
Men när självaste Tretjak går förbi i trappan intill och sätter sig hos en rysk tv-kanal för att kommentera, då är det ingen skillnad på mig och fjortisar som får syn på Justin Bieber.
Tretjak…herregud, det var han som stod där och var suddig på sjuttiotalets svartvita tv-bilder och gjorde livet så plågsamt för oss.
Nu skulle jag kunna böja mig fram och ta på honom.
Det känns overkligt.
* * *
Man vet att det finns kvaliteter hos landslag som kan spara Malkin till powerplay-uppställning nummer två…
* * *
Undras om Tretjak skulle ta illa upp om jag berättade att han vid åtminstone ett dussintal tillfällen var orsak till att min pappa, en antikommunist av högsta rang, var på väg att slänga ut full fungerande tv-apparater genom rutan på Slingergatan i Borlänge.
* * *
Nyström kompenserar apelsinfadäsen genom att helt oannonserat gå och hämta en kopp kaffe åt bloggen.
Fy fan vad den ska smaka gott nu.

Shajbu, shajbu, shajbu…
Nu når vi en första riktig, rungande febertopp i vinter-OS 2014.
Värdnationens hockeylag, kollektivet som ska förverkliga hela nationens drömmar om ära och upprättelse, begår äntligen premiär.
Det bor 142 miljoner i människor i det här landet och om inte alla av dem så i alla fall väldigt, väldigt många har väntat på just den här stunden sedan Sotji tilldelades värdskapet i Venezuela för sju år sedan.
Så det blir inte bara tryck monumentale här inne i Bolshoy Ice Dome.
Det blir tryck i hela Mother Russia.
Håll i er.
* * *
Michael Grabner är alltså OS-kung så här långt.
Tre mål direkt
Det dansas enligt rapporterna i fontäner på Long Island.
* * *
Det går verkligen inte att sätta ord på den press ryssarna, med glamorösa stjärnkvartetten Ovetjkin, Malkin, Datsyuk och Kovaltjuk, har på sig de här veckorna, men jag hörde en bra beskrivning på NBC i samband med invigningen.
Om de vinner betyder inga andra ryska motgångar någonting – men om de förlorar betyder inga andra ryska framgångar heller nånting.
Det handlar om hela landets självkänsla, om upprättelse efter decennier av misslyckanden, om att restaurerar status och visa att det trots allt är ryssar som är bäst i världen på den nationalsport som kallas ishockey.
* * *
Västerländskt gnäll försöker vi undvika i den här bloggen under dagarna i den sydryska sommarvärmen, men jag kan inte låta bli att påpeka att det kulinariska utbudet i Bolshoy lämnar en del i övrigt att önska.
Det mest aptitliga jag hittar till lunch kallas ”tysk korvsallad” och den hinner jag inte ta två tuggor av innan Big Papa och Nyström i gemensam hatattack börjar skrocka om den långvariga vistelse på specialsjukhus i Volgograd som nu väntar bloggen.
Jaha, men det var gott med cola light till i alla fall…
* * *
Ska man tro kompisen Bäckis är det dock ingen som behöver oroa sig för Ovetjkin, han som är hela spelens ansikte utåt och lever med allra hårdast krav och förväntningar och press på sig.
När Capitals för några veckor sedan besökte New York ryckte stjärcentern på axlarna.
– Han gillar sånt han, sa han på sitt finaste Gävle-mål, han tycker det är roligt när det blir lite extra.
Då får han fan kul idag.
* * *
Tuukka Rask som Dream Team-målis…well, it seemed like a good idea at the time.
Han var inget vidare mot Österrike.
Turligt nog för finnarna – och oturligt nog för Dream Team-coach Biffen – har de dock bästa målvaktsuppställningen i hela OS och kan slänga in Kari Lehtonen eller Antti Niemi mot Norge istället.
* * *
Tysk korvsallad…hur kunde jag vara så dum?
* * *
Stackars, stackars Slovenien.
Det är ju detta stackars lag – en mansshow centrerad kring Anze Kopitar – som står för Rysslands motstånd i den här premiären och slakten kan om det vill sig illa bli obönhörlig.
* * *
Håll er borta från sociala medier den närmaste tiden. Promenadfascisten Ros tvingade mig alldeles nyss att poser med en fånig maskot och lär publicera när vi minst anar det.
* * *
Datsyuk-Radulov-Kovaltjuk.
Ovetjkin-Malkin-Semin.
Kulimin-Anisimov-Tarasenko.
Popov-Tereshenko-Nichuskin.
Där har ni de fyra hemmakedjorna.
Pretty fucking skitbra, skulle jag vilja påstå att det ser ut.
* * *
Om jag inte får ett järn ikväll blir jag nästan lite ledsen, jag måste säga det.
* * *
Ryssar kommer inte för tidigt i onödan, lyder mitt bestämda intryck, och således är det mycket glest med fans på läktarna när värmningen i skrivande stund börjar.
Likafullt brakar ett ganska extatiskt jubel loss.
* * *
Ramones i högtalarna.
Nu slår vi en liten stepp på parketten.
* * *
Åh, helvete vilka fula tröjor Slovenien har.
Kolla särskilt de spygröna tröjnumren! Ojvoj!
* * *
Det är oklart om Putin själv är här idag, men somliga påstår det. Så nu laddar jag upp videon från Nalen med Håkan Hellström.
* * *
Både David och Marcel Rodman spelar för Slovenien.
Men Dennis då?
* * *
I Vancouver satt de ryska journalisterna med landslagströjor på pressläktaren, men sånt sägs det råda förbud mot nu.
Så det ska svida.
* * *
När slovenske forwarden Ales Music gör några dragningar, tror ni det uppstår ljuv musik då?
Förlåt, jag sitter bredvid Big Papa.
* * *
Okej, OS stegrar.
Ryssland ska spela hockey.
Oh yeah!

Okej, 13.30.
Då brakar det loss i Bolshoy.
Ryssland mot stackars Slovenien.
Ojvoj.
Nytt inlögg kommer strax innan.

8-4 slutar det.
Finland borde gjort ännu fler mål – och släppt in färre.
Nu väntar vi på ögonblicket hela Ryssland väntat på sedan 2007.
Återkommer strax.