Ryssland för Eduard

Jag kallade honom Boris igår, men vår broder på Russian Cuisine – Kusinen, som det torftiga etablissemanget från och med nu kallas – heter egentligen Eduard och för hans skull hoppas jag att Team Russia tar sig samman och återupprättar den nationella äran i sista gruppspelsmatch här i Bolshoy nu.
För Eduard mår dåligt efter det svidande nederlaget mot USA – ett land likvärdigt med en fistel i ändalykten som han ser saken.
Tidigare i veckan lyste han upp och gjorde stolta tummen-upp-gester bara jag nämnde hjältar som Malkin, Ovetjkin (eller Avetjkin, som dom säger här), Kovaltjuk och Datsyuk.
I natt väckte samma namn bara vrede och sorg.
Han höjde sina björnlika armar i avsmak, ruskade häftigt på huvudet och avlossade en svavelosande ramsa ryska svordomar.
Jag misstänker att Eduard därmed sammanfattade hela nationens mentala tillstånd just nu.
Mother Ra-si-a har ångest.
Så snälla ryska björn, res dig nu ur din slummer och fäll Slovakien med en riktigt övertygande snyting.
Bara så kan det tunga vemodet i Eduards ögon släckas.
* * *
Vem fan hade anat att man skulle behöva en högskoleexamen i algebra för att bevaka OS-hockey?
Den avancerade matematiken kring Sveriges tänkbara motståndare i kvarten fortsätter och jag blir alldeles yr när Big Papa försöker förklara sina ekvationer, men om allt går som vi tror idag, det vill säga att Ryssland och Kanada vinner, verkar det som att vi får möta vinnare i tisdagens match mellan – Tjeckien och Lettland.
Jo, samma Lettland och samma Tjeckien som vi redan mött i gruppspelet.
Vilket idiotsystem – och vilket skrämmande scenario. Det vetifan om vi slår tjeckerna gång till…
* * *
Det slutade faktiskt med oförglömlig förbrödring på Kusinen den gångna natten.
Eduard ville plötsligt visa sin uppskattning och kom fram med en flaska vodka.
Sedan fick var och en av oss, sammanlagt fem man, ta en jamare med vår melankoliske värd – och han svepte utan att blinka, och utan att bita av, fem jättesnapsar.
Efter att vi med hjälp av teckenspråk och enstaka gemensamma fraser rett ut vilka skitar det är som bor i Moskva och vilken fin ledare Breznjev ändå var gick han och hämtade en ny flaska, satte sig ner hos Yours truly Biffen, pekade på etiketten, log roat och sa:
– Bye-bye.
Vodka som ryssar beskriver med orden ”bye-bye” ska man förmodligen akta sig väldigt noga för, men man säger inte nej när män som Eduard bjuder, så jag tog höjde även det glaset och visst – morsning och goodbye för Biffen.

* * *
Slovakien har varit klart sämst av de förment bra lagen i den här turneringen, så risken är verkligen stor att de får betala ett svidande pris för TJ Oshies Alamo-artade viktoria igår.
Ovetjkin & co är rimligen ursinniga och vill ha en snabb, otvetydig revansch.
* * *
Jag tog Eduard i hand några gånger och det kändes ungefär som jag förställer mig att det gjorde för Thomas Johansson när han fastnade i Karelins dödsgrepp.
Sedan slutade det med en tårögd bamsekram av den sort som markerar att evig vänskap just har etablerats.
Det blir lätt så när man dricker bye-bye-vodka.
* * *
Fan, jag hade velat se Norge som ett kvartsfinalalternativ.
Kan ni föreställa er vilket race DET hade blivit – med New York Rangers-kompisarna Henrik Lundqvist och Mats Zuccarello i täten.
Zuke har ju hela vintern tjatat om hur han ska sänka Tre Kronor med två frilägesmål på kungen av Madison Square Garden, men nu är chansen att den duellen blir av mikroskopisk.
Såvida jag inte missförstått Big Papas förklaringsmodell helt och hållet – det är inte alls otänkbart.
* * *
Det är rena förvirrade New York-i-april-klimatet i de här trakterna.
Så sent som för två dagar var det ren Mallorca och Ros flämtade irriterat efter sina språngmarscher mellan arenorna – nu kommer plötsligt ishavsvindar svepande från Kaukasus snötäckta bergstoppar och vi huttrar ynkligt under palmerna.
* * *
Så fort Nichushkin kommer in på isen för värmning börjar det lysa i Big Papas ögon.
Han har fått en ny favorit.
* * *
Efter fyra på dagar på raken i kostym tar jag mig friheten att runda av gruppspelet i jeans, Dr John-tischa och sneakers och fötterna jublar.
Hugo Boss-dojorna är lite för trånga och blir snabbt till medeltida tortyrredskap när man tvingas med i promenadsfascistens språngmarscher genom en OS-by.
Men så är det för oss flickor som vill vara fina, ibland får vi ta lite smärta.
* * *
Tre Kronor har tydligen varit uppe i bergen och sett de svenska skidåkarna jaga hem ny guldmedaljer.
Hoppas de fick inspiration och insikter om hur fort det faktiskt måste gå i ett OS.
* * *
För Eduard nu, Ovie. Spela för Eduard.
Annars kan det bli bye-bye för honom.