Dagen efter i Motown, del 5 – The End

Detroit – New Jersey 7-4 (Slut)
* * *
Det är knappt så jag sett elva mål om jag räknar ihop samtliga bortaresor jag varit på den här säsongen.
Så tack för showen, Devils och – framförallt då – Red Wings.
En dylik urladdning var precis vad som behövdes för att lysa upp min dystra själ.
* * *
Hästpolo-Gustav spelar så bra också med andra kedjekamrater att man nästan kan börja misstänka att hans framgångar tidigare under säsongen inte bara hade med Zäta att göra.
Men den teorin vill han själv inte ens
– Nänä, protesterar han , jag vill inte säga så. Då får jag bara igen det…
Ha ha, man kanske borde ringa ut till Birmingham och dra en liten vals om att den unge skåningen (eller hallänningen, det är ett dividerande om vad han ska kallas) sagt att han klarar sig bra utan sin fallne kapten och se vad det väcker för reaktioner…
* * *
Det kan inte vara många i historien som suttit intill Old School Lou Lamoriello när Devils släppt in sju mål.
Men han rör inte en min under sammanbrottet i tredje perioden
Min Feech Lamanna!
* * *
Hästpolo-Gustavs nuvarande kedjekamrater låter honom emellertid slippa tråkningarna helt, de heller.
När jag och professor Hugosson frågar The Mule om den nya, lyckade förstakedjan svarar han högt, så att ”Gus” ska höra.
– Ja, det är skönt att Legwand kommit hit så man får en riktig hockeyspelare att lira med….
Ynglingen bara ruskar på huvudet.
Frallan säger sig dock vara nöjd med att kedjekamraten sköt honom på handsken så han fick ett till mål.
– Jaja, han säger att han den tog på handskens, fnyser Nyquist.
The Mule skrockar glatt:
– Jag har ju ett stort märke på tummen. Tänk, här ger jag dig beröm och ändå ska du vara så dryg….
Det är roligt i Wings-kabyssen när de vinner.
* * *
Schneider har alltså aldrig tidigare släppt in mer än fem mål i en NHL-match.
Men som Hällegård konstaterar i en av årets kommentarer i spåret:
Han har aldrig behövt spela med Bryce Salvador framför sig heller….
* * *
The Mule blir förresten förvånad när han ser bloggen.
– Jag trodde du hade åkt hem. Fan också. Nu ska du tjata igen…
Underförstått:
Om han bara vetat att svensk media, i form av yours truly, funnits på läktaren hade han aldrig gjort två mål och återigen tvingats prata om hur, hm, förlåt, streaky, han är.
Wings-fansen kan alltså tacka mig för den här segern.
* * *
Roberto Luongo.
Vi behöver inte säga mer än då.
* * *
Äkta lycka består i att komma in på hotellrummet två minuter innan room service stänger och hinna beställa en biff (no pun intended).
Den ska jag nu avnjuta medan tungviktsmatchen mellan Anaheim och Pittsburgh avgörs här på datorn.
Vi hörs på söndag eftermiddag igen.
Då spelar Rangers mot…ja, få se, vilka var det…just det:
Detroit Red Wings.