Fimpa Tårtan

Det var för väl att Canucks lyckades vinna Henrik Sedins 1000:e match.
Allt annat hade känts…ovärdigt.
Dessvärre lär det inte hjälpa på längre sikt. De är för dåliga och för bräckliga,och kommer att missa playoff för första gången sedan 2008.
Sedan tvingas Vancouver förmodligen till samma slags rebuild som grannarna Edmonton och Calgary och enda chansen att den inte blir lika lång och plågsam som för Oilers är att coach Tortorella och general manager Gillis får kliva åt sidan.
Jag är inte odelat negativ till Tårtan, det vet de som följt den här bloggen närmare under åren. Han har en bultande passion i bröstkorgen, han sätter på gott och ont färg på ligan och han fick trots allt ordning på Rangers – underhållningsvärdet må ha sjunkit dramatiskt under hans stint på Broadway, men laget fick karaktär.
Att anställa den koleriske Kapten Ahab-karaktären i Vancouver var dock, precis som många av oss misstänkte redan från början, ett grovt misstag.
Hans management-by-fear-stil passar helt enkelt inte på en tajt, ålderstigen grupp med en identitet färdigknådad sedan länge – och ännu sämre fungerar den hockeyfilosofi han envisas med att tvinga på alla han coachar, no matter what.
Det handlar om ett lag byggt för offensiv, kvick och vågad puck possession-hockey, men Tårtan vägrar anpassa sig . Det är spelarna som ska anpassa sig till hans strikta, snåla, försvarsinriktade security-first-stil, punkt och slut.
Resultatet:
Det vi ser på isen i Rogers Arena nu – ett hämmat lag berövat sin kreativitet, utan offensiv udd och utan självförtroende och, kanske viktigast av allt, utan spelglädje.
Ansvaret är i förlängningen Gillis, förstås,
Det var han som anlitade Tårtan, det är han som underlåtit att förnya och föryngra laget och det är han som fumlat bort det som alldeles nyss var NHL:s bästa målvaktstandem utan att få tillbaka ens en tiondel av vad Luongo och Schneider borde ha genererat.
Så:
Bort med Tårtan och bort med Gillis.
Bara så kan det stålbad som väntar Canucks och deras hårt prövade fans bli någotsånär kortvarigt.
* * *
He he, jag var nog lite för luddig när jag avslutade sista inlägget i söndags med ett hurtigt ”vi ses – nånstans ifrån”.
Jag menade inte riktigt så och har inte varit nån annanstans än hemma på Manhattan och njutit över att det, åtminstone i några dagar, blev vår.
Men:
En resa är bokad över helgen och vore jag ni skulle jag hålla mig med här på lördag kväll..
Ett löfte bloggen gick ut med för flera år sedan kommer äntligen att infrias…
* * *
Om ingenting förändrades under den månad som återstår av grundserien – på dagen, denna torsdag, faktiskt – skulle jag säga som youngblood Ekeliw sa redan före säsongen:
Det blir Boston mot LA Kings i final.
Kings har innan nattens duell med Leafs åtta raka och verkar vara inne i samma slags obönhörliga stim som under playoff-resan 2012 – måhända för att såna som Drew Doughty och Jeff Carter fick en rungande nytändning under OS – och när dom är det säger erfarenheten att dom knappt går att slå överhuvudtaget.,
Bruins, å sin sida, har återigen antagit skepnaden av manglande maskin och tar plötsligt inga fångar alls. Erfarenheten säger en del om det också. Till exempel just att det brukar bli final.
Men, som sagt, det är en månad kvar och såna som Penguins, Blues, Blackhawks, Sharks och – kanske – Ducks hinner säkert skriva om prognosen åt oss.
* * *
Genomklappningen i Rogers Arena i måndags, när Islanders fick göra sju mål i tredje perioden hör till det mest psykedeliska jag sett i sportväg – alla kategorier.
Och efteråt var Tårtan inte ens arg.
Han såg bara nedbruten ut.
Det är ytterligare ett skäl att befria mannen från uppdraget.
* * *
Förmodligen är ett par år för tidigt, men jag skulle bra gärna se att Dallas Stars gjorde ett rejält avtryck i slutspelet också.
Sällan har ett lag så helt renons på blågula inslag kittlat mig så mycket – och det beror inte bara på att de ser ut som Brage i sina nya tröjor.
* * *
Men Ducks alltså….vad händer? Ser vi en typisk Boudreau-dipp så här lagom till playoff?
Det vore förskräckligt – men inte alldeles oväntat.
* * *
Ni hänger väl med i min Youngbloods podcast?
Den går att hitta här.
http://www.aftonbladet.se/podcast/sport/nhlpodden/article18535065.ab
* * *
Jag har annat jag måste ägna mig åt ikväll, men kommentatorsspåret är öppet, så shoot away.
Sedan hörs vi – och nu menar jag det verkligen! – när löftet infrias på lördag…