Högmässa i hockeykatedralen, del 3

Montreal – Ottawa 1-2 (Period 2)
* * *
Det verkar bestämt som att valrossen, coach Maclean, ställer till med en egen Elvis-konsert i gästernas omklädningsrum i första pausen, för Sens kommer ju ut med en helt annan spirit och ett helt annat sväng och vänder matchen.
På en högmässa kan vad som helst hända
* * *
Nu har jag hört dem vråla, skandera, jubla och dra efter andan, men i den fulländade Bell Center-upplevelse ingår väl också att få höra Habs-fansen sjunga.
Det kanske kommer med ett par snabba Vanek-kassar i tredje
* * *
Till slut lyckas Senators stånga in ett ledningsmål – strax efter att de, korrekt efter vad jag kan bedöma, fått ett bortdömt – och det är inte orättvist.
Men får de fler powerplay kan det vara en idé att försöka avsluta någon gång.
Två minuter av passningar på bladen är snyggt, men…ja.
* * *
Det är inte svårt att förstå om domarna, som myten säger, faller lätt för pressen i Centre Bell.
Den kommer som en veritabel tryckvåg från de stupande läktarsektionerna,
* * *
Say what, Kometen?
Jag kan inte minnas en enda One Direction-referens i något tidigare blogginlägg, du bara hittar på.
* * *
Men att Furuhatten, som står alldeles intill, köper Price svanhopp när Spezza knappt kommer åt honom är lite…komiskt.
* * *
The EK65 Show – den borde vara aktuell för flertaliga priser när Broadway arrangerar sin Tony-galan.
Passningen…
* * *
Lars Eller är bra.
Eller?
Förlåt, jag fick lite Wennerholm-abstinens helt plötsligt.
* * *
Finalresa med destination Montreal…blotta tanken är helt upphetsande.
Då skulle det ju vara varmt ute på stan också.
kan vi inte ordna det – det är väl liksom dags att gå efter den 25:e titeln nu?
* * *
Johan Sundström var en av de AHL-spelare jag skrev om hela tiden under lockouten förra säsongen, han gjorde poäng varje gång Bridgeport spelade kändes det som, så han har förtjänat ett framträdande på den stora scenen.
Där finns dessutom en John Persson som också spelat ihop till en NHL-match eller två.
* * *
Ni behöver inte fråga:
Det blir bildfestival i nattens slutrapport
* * *
Vårt väckelsemöte borde, på traditionell sätt, kunna sluta med 20 minuters ren eufori nu.
Så följ nu bloggens exempel och ta en till kopp kaffe och åka med ända in i himlen.
Amen.