Nicklas Lidström night, del 5 – The End

Detroit – Colorado 2-3 (Slut, övertid)
* * *
I andra periodpausen står han plötsligt hos oss på den blågula lilla pressläktarsektionen, The Man of The Hour.
Han ser både nöjd och rörd ut.
– Ja, det var känslosamt. Men jag klarade mig i alla från att gråta, påpekar han innan han hastar vidare till de 30 (!) släktingar som sitter på en hederssektion i närheten.
Jag kan inte riktigt säga detsamma…
* * *
Wings var bra ikväll igen, men trots att de fick med sig en poäng den här gången blev det lite som mot Devils i tisdags ännu en gång:
De gav bort segern – om än på övertid.
Ytterligare några puckar borde ha suttit innan det överhuvudtaget kom så långt som till sudden death.
* * *
Jag vet inte om ni fick se det på tv, men det regnade ytterligare några Lidas-hälsningar på jumbotronen under kvällen.
Bland annat sa självaste Teemu Selänne, always the gentleman, några vänliga ord i en reklampaus.
Det kommer han gissningsvis inte att göra när Kron Wall of Pain går i pension…
* * *
Hugosson har förstås haft koll hela kvällen, men jag ser det först sedan Lidas varit framme och hälsat.
Joe Sakic sitter bara några meter ifrån oss.
Ojvoj så stort.
* * *
Det var ju tur att det inte fanns någon bookmaker inom räckhåll då, för The Mule gör ju alls inga mål – och han ville inte göra några heller.
– Nej, flinar han, jag avstår hellre en kväll att såna som du ska komma och prata om att jag är ”streaky”…
För säkerhets skull är det nog bäst att påpeka att smålänningen skojar.
* * *
Det verkar rörigt på flera håll efter de se senaste dygnens trejdturbulens.
Tampa förlorar första matchen utan St. Louis hemma mot Buffalo – och Vancouver…ouch.
* * *
Red Wings spelar som sagt helt okej i denna matchen, men samtidigt – som det måste svida längst in i Lidas hockeysjäl att se backar som Quincey, Lashoff, Smith och sophmore-slumpande DeKeyser lalla runt med pucken i egen zon.
* * *
Luongo är i sanning släppt ur Tårtans fängelse och kan mitt under sammanbrottet i Dallas inte låta bli att avfyra följande tweet:
”Pray for Eddie”…
* * *
Ytterligare en samtida svensk NHL-stjärna kommer att föräras en kväll av den här förtrollade sorten innan allt är sagt och gjort – och han fanns på isen ikväll.
Jodå, förr eller senare kommer Ottawa, trots den här utflykten till Detroit, att hissa Alfies nummer 11 i Canadien Tire Center.
* * *
Fast jag börjar undra om det inte är Tårtan som behöver omvärldens böner snart.
Så här kan det ju bara inte fortsätta, Canucks befinner sig i fritt fall och kommer att gå till slutspel lika mycket som Brage – mitt och Lidas gemensamma favoritlag! – kommer att vinna Champions League.
* * *
Upplevelsen grumlades för min personliga den något av uppkopplingstrauma på pressläktaren, men struntsamma.
Det var en ära och ynnest att få vara med när Nicklas Lidström, en regelrätt idol, skrevs in i historieböckerna och blev ett helgon på riktigt.
Jag hoppas han och hans gäster har en riktigt sjudundrande fest ute på stan just nu.
Själv ska jag lägga mig och se till att vara i slag för ny holmgång i The Joe I morgon kväll.
Väl mött då, hoppas jag.