Showdown på Broadway

Det finns en klassiskt souldänga som heter ”(There’s Gonna Be a) Showdown”), ursprungligen inspelad av silkeslena kvartetten Archie Bell & The Drells och senare tolkad, och delvis omgjord, av härligt transglammiga punkprototyperna i New York Dolls – med evige Biffen-hjälten Johnny Thunders på sjavig gitarr, för övrigt.
Den skulle passa utmärkt som ledmotiv till kvällens känsloladdade clash mellan Rangers och Flyers på Madison Square Garden.

Kolla bara texten:

Say man, they tell me you think you’re pretty good
Don’t you know you’re in my neighborhood
And they tell me you’re pretty fast on your feet
You better be at the dance down on 14th street, you hear?
Yeah there’s gonna be a showdown
There’s gonna be a showdown
There’s gonna be a showdown
Yeah, yeah, there’s gonna be a showdown

Den gatans kaxiga tuppfäktarattityd som kommer till uttryck i de raderna – och i musiken, om ni letar fram Dolls-versionen och lyssnar – har alltid präglat förhållandet mellan New York och Philly, i de flesta sammanhang och allra särskilt när det gäller sport.
Det är helt enkelt två städer, med lag, som står skospets mot skospets, och bröstkorg mot bröstkorg, och försöker stirra ner varandra.
Varje gång.
Men nu handlar det dessutom om en riktigt stor match, den viktigaste Rangers och Flyers utkämpat sedan den historiska grundserieavslutningen 2010, så nu spänner systerstäderna dom där bröstkorgarna maximalt.
There’s gonna be a showdown indeed.
Missa inte.
* * *
Bloggen blir under förmiddagen själv offer för de laddade stämningarna inför ”Årets match”.
Jag står i Flyers omklädningsrum och pratar med den förträfflige Nicklas Grossman när det plötsligt smäller till i ryggen.
Zac Rinaldo – vem annars? – promenerar förbi i full utrustning och passar på att ge vad han väl gissningsvis uppfattar som ett bläffigt stycke New York-reporter en rejäl tackling.
När han passerat vänder han sig om, flinar och säger:
– Oh, I’m sorry, sir….
Grosse skakar skrockande på huvudet.
– Du får parera med en hård armbåge nästa gång, råder han.
You bet!
* * *
Alla pratar hela förmiddagen om rivaliteten mellan klubbarna, om the bad blood som pumpar i relationen sedan sex decennier, om hur mycket energi som alltid lösgörs när de möts och om hur alldeles extraordinärt hett det kan bli ikväll, när båda
Till och med Rangers-coachen Vigneault, som inte varit här ens en hel säsong, blir lite till sig när han står i sina badtofflor och håller presskonferens.
– Jag har ju märkt när vi mött Flyers den här säsongen att det blivit väldigt intensivt och igår kväll såg jag en dokumentär om rivaliteten. Det verkar ha varit infekterat länge, säger han andäktigt.
Ja, hur hette det nu?
You better be at the dance down on 14th street, you hear?
* * *
Vacker syn på läktaren under Flyers träning:
Uffe Samuelsson och Per-Erik Eklund, gamla grannar från Sunnanäng – Leksands Beverly Hills – i glatt samspråk.
Ta hit Hedbä också, så är den där naturliga terassen ner mot Siljan fullt representerad.
* * *
Hagge, med en blåklocka som nu börjat gulna så där äckligt och fint, bekräftar att det alltid är speciellt
Men det finns för närvarande lag han har ännu större problem.
– Just nu är det Columbus jag hatar mest. Det har blivit så den här säsongen, dom spelar på ett sätt man inte gillar, säger han.
Sen tänker han efter ett tag.
– Fast det kan nog komma att ändras ikväll igen….
* * *
Det är först nu, i murvelkön in till Rangers-rummet på morgonen, jag ser det och det är ju för coolt:
Carcillo har smeknamnet Carbomb skrivet på sina klubbor.
Ha!
* * *
Grosse har också gått upp mot Columbus vid flertaliga tillfällen den här säsongen, men hans känslor är intakta.
Fienden heter New York Ranger.
– Ja, New York ogillade jag redan innan jag kom till Flyers. Nu gör jag det ännu mer. Tur de har Henke längst bak så det finns nån att tycka om i alla fall, mullrar den hårde stockholmaren.
* * *
Dessvärre spelar Carbomb inte ikväll, han har maginfluensa och kan inte vara med i en showdown som hade passat honom som sjörövarslag på öppet hav passar Kapten Haddock.
Zac Rinaldo, som garanterat hade gått några ronder med sin gamla lagkamrat och fellow ligist, får frågor om detta och bara fnyser:
– I don’t give a fuck about him
Så vältaligt.
* * *
Tack vare NBC, som bygger veckans ”Rivalry Night” kring den här matchen, börjar vi en timme senare än vanligt.
Alltså 20.00 lokal tid – men tack vare sommartiden på den här sidan Atlanten ”vanliga” 01.00 i Sverige.
Jag gillar det, för det är den klassiska finaltiden framåt somrarna och ju senare, desto bättre stämning.
* * *
Hos de flesta lag är det förbjudet att prata med målvakterna på matchdagar, men Kung Henrik sitter alltid i sitt hörn och besvarar frågor efter morgonvärmningarna – så också inför kvällar så stora som den här.
– Ja, det gör mig ingenting. Man är ju van hemifrån. Där får man ju till och med göra intervjuer i pauserna, förklarar han.
Enda gångerna han möjligen betackar sig är under långa slutspelsserier.
– Då möter man ju samma lag om och om igen och får samma frågor hela tiden. Det kan bli lite tjatigt.
Det tvivlar jag inte ett ögonblick på…
* * *
Visste man det inte förr förstår man att det är stor match när man ser sittplatsschema på pressläktaren och noterar att mindre betydande stammisar som yours truly efter hela säsongen tvingas flytta upp en rad och sitta på sämre plats.
That’s fine, det säger sig självt att NHL-klubbarna ser media som når den betalande marknaden som viktigast.
Visserligen skulle platserna på den fina raden räcka och bli över om inte beat-reportrarna av oförklarliga skäl får två platser vardera, men hey, det här är New York.
Och nej, jag är inte bitter…
* * *
Zäta ser ut som han spelar i ZZ Top när han möter pressen i Detroit och berättar att han fortfarande inte fått sin silvermedalj från Sotji.
– Kronwall säger att han har den med sig hem, men jag har inte sett den och undrar om han verkligen tog med den, säger kaptenen.
Bloggen, den undersökande journalistikens själva hemvist, känner sig manad att ta reda på hur det ligger till och ställer Kronwall mot väggen.
Hur är det nu, har han slarvat bort Zätas medalj?
Svar:
– Haha, nejdå, den ligger här hemma. Om han fått den hade den däremot varit borta nu…
* * *
Rangers får klara sig utan Chris Kreider ikväll – och förmodligen resten av grundserien också.
Nåt har gått sönder i en hand.
Men det kanske är lika bra, han såg ju ut att vara på väg att förvandlas till Marek Malik i förrgår.
* * *
En månad in i den här säsongen hade man inte kunnat föreställa sig att den här drabbningen, under sista grundserieveckorna, skulle ha någon betydelse alls.
Både Rangers och Flyers började ju uselt och hade tävlat med Buffalo (nåja…) om fördelar i draftlotteriet om de fortsatt likadant.
Men bägge lagen har långsamt blivit mer anständiga, börjat spela riktigt bra och framförallt Flyers ser efter imponerande segrar mot såna som Pittsburgh, Chicago och St. Louis plötsligt ut som en dark horse för slutspelet.
– Ja, det tog lite tid, men nu spelar vi ofta som vi vill och ska. Men jag känner fortfarande att det finns mer att ta ut här, vi har inte spelat vår bästa hockey ännu, påstår Grosse Grossman.
Jag gissar att det låter som lika ljuv musik som en dramatisk Springsteen-ballad i öronen på en Flyers-man som Svenska Fans-Viberg…
* * *
Hästpolo-Gustav!
Ja, jag ville bara, som en annan Ekeliw, utbrista i sång för ett ögonblick – sång om svensken som står för det mest magnifika genombrottet i NHL sedan Juha Widing var ung (lätt överdrift, men en sån är han värd, Hästpolo…).
* * *
Craig Berube ser ut som en Flyers-coach ska se ut – och har, visar det sig på närmare håll, den utstrålning en Flyers-coach ska ha också.
Man liksom…sträcker på sig. Känner respekt. Vill inte säga nåt dumt i mannens närvaro.
Som med Tårtan – fast på ett mer civiliserat sätt.
* * *
Växjö?
* * *
Det var inte bara ni som tyckte det var beige stämning på Garden under Phoenix-matchen.
Spelarna gjorde samma iakttagelse.
– Det var verkligen tyst i första perioden. Både vi och fansen hade en blek inledning, som Hagge uttrycker det.
Det lär bli annat ljud i skällan ikväll.
För det är det ju det med de här duellerna också:
Motsättningarna piskar fram ett jävla liv på läktarna, ibland till och med fysiskt tumult och ju mer som står på spe…ja, den har vi ju dragit.
* * *
Dom håller på att förbereda för en snabb makeover i Garden. Efter aftonens föreställning åker Rangers omedelbart på lång roadtrip för matcher i västra Kanada – bland annat mot Tårtans Vancouver – och i Denver och i hockeylagets frånvaro ska det bli March Madness-basket här inne.
Frågan är var bloggen, som inte åker med till Kanada, ska ta vägen.
Nashville ligger bra till, det är bekant sedan tidigare, men förslag mottages tacksamt.
* * *
Har parkerat mig på nya pressläktarplatsen och…bloggen ska komma ihåg hur mycket andra skulle ge för att överhuvudtaget få vara här och inte klaga.
Allt är bara fantastiskt.
* * *
Det är inte ofta Canucks börjar spela innan matcherna jag bevakar live startar, men i kväll sker det och ni ser förstås till hålla eder värd uppdaterad, eller hur?
* * *
Plötsligt kommer Ron Hextall knallande i environgerna.
Han ser glad ut.
* * *
Blir det, mot all förmodan, tråkigt under natten – och Pierre McGuire samtidigt irriterar – kan jag rekommendera Hershey Bear-målisen David Leggios förträffliga imitation av NBC-plågan.
Kolla här:

* * *
Nä, nu börjar det här introt bli väldigt långt.
Så:
Låt Årets Match börja.
Broadway mot Broad Street.
En sann showdown.