Showdown på Broadway, del 2

NY Rangers – Philadelphia 1-0 (Period 1)
* * *
Det är lugnt i knappa sex minuter.
Sen gör Rinaldo med Diaz som han gjorde med mig i morse (fast han var lite snällare då, det tvingas jag erkänna…) och därmed är tonen satt.
Det händer i och för sig inte så mycket mer i den skolan, order har uppenbart utgått om utvisningarna ska begränsas, men känslorna börjar svalla och det smäller duktigt i sargerna.
Vad det lider kommer det att osa svavel i Garden ikväll
* * *
Fast Dorsett är det råskinn på isen som har överhanden för det är han som, i den ovana rollen som helt frispelad gubbe framme vid Mason, petar in kvällens första kasse.
Ingen såg det komma.
* * *
Henke flashar en galant tv-plock när Streit, van gammal Garden-besökare, laddar på ett kvickt skott direkt efter tekning.
Han är definitivt på väg åt rätt håll.
* * *
Det är självaste Kimmo Timonen som begår ett misstag ögonblicket innan Dorsetts mål och såna brukar ju han inte göra, men det är lite symptomatiskt för perioden.
Medan offensiven fått vassare och vassare huggtänder har Flyers-backarna gjort det lite lätt för hemmaspelarna och låtit dem komma i ovanligt många halv- och helkontringar.
* * *
Självfallet, det ÄR otroligt mycket bättre stämning ikväll; det märks redan när speakern efter värmningen hälsar välkommen till the woooorld’s most famous arena.
Det är visserligen inte som innan slutspelsmatcherna under Kung Henriks första år här borta, när det det var fullt på läktarna trekvart innan nedsläpp och ”Let’s go Rangers”-ramsorna rullade redan innan värmningen; förutsättningarna för den sortens atmosfär byggde de uppenbarligen bort med lyxrenoveringen.
Men ändå:
Vi lite elektricitet under cirkustaket.
* * *
Åh, John J – har du så god smak att du diggar Dolls?
Det hade jag alldeles glömt bort, men nu stiger du i aktning igen.
* * *
Doc Emrick har, noterar jag, egen livvakt med sig när han går på muggen mellan sina kommentatorsinsatser.
Var ansöker man om den tjänsten?
* * *
Rangers powerplay har tappat sin glans sin schwung sedan Martin St. Louis flyttade till Manhattan och det är nåt egendomligt med det.
Han har ju varit PP-geni i alla tider – och Callahan, som gick i andra riktningen, hade mycket lite med just den detaljen att göra.
Hockey ska man inte gå omkring och tro att man förstår nånting av.
* * *
Vädermannen Al Roker blir inzoomad i jumbon och renderas oväntat maffiga ovationer.
Hårt prövade new yorkers tror förmodligen att våren kommer snabbare om man är snäll mot meteorologerna.
* * *
Tacka resebyrån i kommentatorsspår, många intressanta förslag där.
Men vi får se.
Det kan sluta med en enkel biljett till korresoffan också.
* * *
För att travestera Tage Erlander.
Huka er – Rangers och Flyers laddar om.
Det kommer att hända nåt.