Showdown på Broadway, del 3

NY Rangers – Philadelphia 2-0 (Period 2)
* * *
Nu är nog ”Personality Crisis” den New York Dolls-låt som skulle fungera bäst som matchens soundtrack – och jag syftar då i första hand på Flyers insats.
Deras personlighet är inte den vanliga, de spelar inte med den glöd i ögonen som man förväntar sig en sån här kväll och därför har den emotsedda duellen mellan de kommande slutspelskombattanterna – ja, eventuellt – inte riktigt den intensitet det anstår något slikt.
Det finns dock ett par potentiella scenarier som inger hopp inför avslutningen.
Antigen går Rangers upp i ytterligare några måls ledning, varmed gästerna tappar humöret, bestämmer sig för att markera inför den där eventuella playoff-serien om tre veckor och så spårar alltsamman ur.
Eller så lyckas Flyers snabbt spräcka Lundqvist nolla och då blir det riktig hockeymatch.
En kan ju hoppas – på antigen det ena eller det andra.
* * *
Fast frågan är hur Flyers ska få hål på Lundy när han är på det HÄR humöret.
Räddningen när han dyker på Halls skott från nära håll och rånar honom lika grundligt som Ronnie Biggs rånade brittiska järnvägsmyndigheten hör till säsongens mest raffinerade.
* * *
Ryan McDonagh har plötsligt offensivt självförtroende som en helt Hästpolo-Gustav.
Han avgjorde i sudden mot Phoenix – och nu kliver han upp och bara sveper upp pucken i nättaket bakom Mason.
Ojvoj.
* * *
Trodde aldrig jag skulle säga något liknande, men jag saknar Gris-Olle.
Publiken runt den här pressläktaren är alldeles för väluppfostrad och beskedlig och nykter..
Jag uppfattar beteendet som o-new yorkskt, på samma sätt som tokige Joe McCarthy uppfattade Hollywoods 50-talsfilmer som oamerikanska
* * *
Det ser ut som att Canucks kastar sig i den sista tillgängliga lianen för att rädda säsongen.
Men avståndet upp till strecket är…betydande.
* * *
Det är inget fel på Steve Masons insats heller.
Dom skojar inte när dom säger att Flyers med honom äntligen fått en värdig målvakt.
Fast han har ful mask.
Det påstår i alla fall fall Höken – ni vet fotografsnillet – i ett sms skickat från West Village.
* * *
Hur har ni det hemmavid?
Det är lugnt som i ett munkkloster i kommentatorsspåret ikväll.
* * *
”Give him a great big kiss”, sjunger New York Dolls i en annan förtjusande cover, ursprungligen inspelad av bedårande Shangri-Las, och den kan spelarna där nere på isen också ta till sig inför slutperioden, tycker jag – och tolka ”kyss” som en rejäl tackling