Sista chansen i Ottawa, del 5 – The End

Ottawa – NY Rangers 4-8 (Slut)
* * *
Det är Henke som beskriver det bäst efteråt:
– Det var ingen målvaktsvänlig match direkt.
Nej, sannerligen inte.
Men han fick ändå sin 302:a seger, slog därmed Mike Richters klubbrekord och är nu Rangers-keepern med flest vinster i historien.
Jag frågar om han hade kunnat föreställa sig det när han gled in med taxin på Manhattan för första gången för snart nio år sedan.
– När man tänker på det så känns det nästan lite overkligt, säger han med ett lätt drömskt leende.
Well, bloggen ber att få gratulera. Det är en gloriös prestation herrn utfört sedan – för att nu spinna vidare på nostalgitemat – första träningsmatchen ute på Long Island den varma hösten 2005.
* * *
I Ottawas omklädningsrum tävlar dom om vem som kan klä kvällens insats i starkast invektiv.
Termer som ”pinsamt”, ”genant” och ”oacceptabelt” ekar under det låga taket.
Det är dock, befarar jag, inget mot hur det kommer att se ut i de lokala bladen i morrn.
Garrioch & co har börjat varva med motorsågarna, det känns tydligt i den lilla garderob där de sitter och skriver.
* * *
Lundqvist har ytterligare en notering att jaga under de återstående grundserieveckorna – det behövs ytterligare fyra segrar för att han ska upprätthålla den imponerande sviten a’ 30 segrar eller fler under alla säsonger han spelat här borta.
* * *
Senators är verkligen en gåta, kan jag konstatera efter de tre tidvis helt halsbrytande matcher jag sett under de här fyra dygnen.
De spelar ju tidvis bra, men så fort de hamnar i minsta uppförslut går golvet ur laget och rena katastrofer inträffar.
GM Murray har en del att jobba med i sommar.
Och ja:
Det är helt kört nu.
* * *
Jag tror Rangers-spelarna här på hotellet får ha sin night off ifred, de är nog så lagom roade om det kommer en nyfiken bloggare och snorar när de ska slappna av.
Istället – en late snack på room service och en bra film.
Sen bär det av hem till New York igen.
En blogg från korresoffan framåt fredag, hur skulle det kännas?