The Lundqvist Night, del 5 – The End

NY Rangers – Phoenix 3-4 (Slut, övertid)
* * *
Henkes stora kväll får det värdiga slut den ska ha.
Det blir riktigt tryck på läktarna, Rangers vinner och han sitter och ser glad ut efteråt.
– Fantastiskt kul att få vinna just en sån här speciell match, konstaterar han.
* * *
Det är svårt att inte tycka lite synd om Coyotes.
Om det är så illa med Mike Smith som det såg ut när han låg på isen och grimaserade, då har han spelat färdigt den här säsongen och i så fall reduceras slutspelschanserna till ingenting.
Tråkigt.
* * *
PlayoffWill, för mig är Avalanche lätt årets stora, positiva överraskning. Det var ett skräplag förra säsongen och såg på förhand inte ut att kunna åstadkomma så mycket nu heller, inte med den backuppsättningen, men Roy har verkligen byggt ett nytt lag i sina gamla jaktmarker.
* * *
Vigneault ger sig själv kritik efteråt – för att han lät St. Louis och Derek Stepan spela.
– De ville själva, men jag borde stoppat dem. De hade ingen energi alls, säger han.
* * *
Henke är särskilt nöjd med gitarren lagkamraterna gav honom, men den ständigt sarkastiske lagkamraten Zuke Zuccarello har synpunkter på presenten.
– Han kan ju inte spela gitarr så jag förstår inte varför vi ger honom en, flinar norrmannen.
* * *
Nej, jag har inget att rapportera från Coyotes-lägret – och det beror på att det står en pappskalle till vakt vid deras omklädningsrum och säger att det inte är öppet fast det är det.
När kollegorna som varit inne kommer ut och säger att det visst var öppet rycker han på axlarna och säger att han inte kunde veta.
Det är mycket sånt i the woooorld’s most famous i år.
* * *
Det är Girardi som styr (!) in kvitteringen och McDonagh som trycker in sudden-pucken.
Man skulle ha spelat på det.
* * *
Nu laddar vi om för onsdag.
Den matchen, mellan potentiella playoff-rivalerna Rangers och Flyers, kan bli en episk holmgång.