Ain’t no love in the heart of the city

Det är ljummen vårförmiddag på Manhattan, solen ler från klarblå himmel och hatet sjuder i luften kring åttonde avenyn och 33:e gatan.
Jo, hatet.
Vi är ju framme vid Game 5 i serien mellan Rangers och Flyers och det som brukar kallas rivalitet förvandlades på vägen hit långsamt till något större och allvarligare.
Spelarna har skavt mot varandra i tio dagars tid vid det här laget. Alla känner varje egenhet hos motståndarna på andra sidan, kan deras tjuvtricks, vet hur de luktar, hör föraktet när en Hartnell eller en Dorsett fyrar av ännu en grov förbannelse, stör sig på frisyrer och näsor och sätt att tacklas och kan inte ens stå ut med tanken på att det är dom DÄR jävlarna som kan krossa en dröm man närt sedan barndomen.
Det går över efter den handskakning som väntar senast på onsdag, blodet svalnar så fort krutröken lagt sig, men just nu vill Rangers se Flyers lida och vice versa.
Det är då playoff-hockey blir verkligt fascinerande.
Det är då vad som helst kan hända.
Det är då det är en lika kittlande och skakande upplevelse att vara vittne på ishockey som under under den typ av världshändelser Peter Kadhammar och Wolfgang Hansson bevakar.
Var det idag, föreslår jag härmed – med bloggen som ciceron på slagfältet.
* * *
Jag är , efter en ännu en natt med avsevärt många färre timmars sömn än doktorn föreskriver, först på plats i Gardens pressrum i svinottan och när näste kollega, en av världens bästa hockeyfotografer, anländer utbrister han lätt förfärat:
– Are you on Stockholm time or what?
Ja, man kan undra.
Att stå sömndrucken i badrummet och knyta slips vid åttasnåret en söndagmorgon och sedan gå ut i fågelkvittret och hoppa in i en taxi för avfärd mot hockeymatch känns ungefär lika overkligt som när man fastnat i fel tidszon.
Men det är bara så här under själva morgontimmarna, innan kaffet hunnit verka och gäspningarna fortfarande hotar att spräcka käklederna , jetlag-feeling dröjer kvar.
Så fort dom släpper pucken där nere blir allt som det ska igen.
* * *
Game 5-hettan hade varit ännu intensivare om vi kunnat räkna in elimantion-faktorn i ekvationen också.
Den dimensionen saknas ju när det står 2-2 – ingen kan bli utslagen.
Men redan på tisdag är vi där, matematikens lagar stipulerar obönhörligen att ena parten alltid har slagläge i Game 6, och bara det faktum att det går att skaffa sig det läget brukar räcka väldigt långt.
* * *
Flyers parkerar en husvagn på isen idag.
För som väntat kan Grosse Grossman tyvärr inte spela, hans knä sa tack och hej efter att ha behandlats som Linda Blairs huvud i ”Excorsisten” nere i sarghörnet i Wells Fargo i fredags.
Och istället slänger Berube – som Hento förutspådde – in Hal Gill.
Med min fetish för svenska hockeyspelare hade jag förstås föredragit Erik Gustafsson som ersättare, men det har sitt ovedersägliga underhållningsvärde att se ett livs levande brott mot naturlagarna på skridskor, så tack ändå.
* * *
Tillika hade det onda blodet i serien om möjligt kokat på ännu högre temperatur om upplägget varit lite mer komprimerat.
Lite nerv, puls och – ja, just det – hat går förlorat när de som bestämmer låter flera dagar passera mellan varje rond.
Det ska vara tjong i den holmgrenska medaljongen varannan dag – eller ännu hellre kväll… – när potterna är så här stora.
– Ja, instämde Grosse i tisdags, man går ju bara och väntar på matcherna. Jag trodde det var playoff…
Men NBC vill ha det så här och då blir det så.
* * *
Carbomb Carcillo har, kan jag tycka, inte fått någon riktig chans att etablera sig som publikfavorit i sin nya hemmahall.
Men han spelar idag och efter showen nere i Wells Fargo gissar jag att Garden Faithful kommer visa sin fulla uppskattning.
Det blir skoj.
* * *
Vaktmästarna har tydligen bestämt sig för att Garden kan agera kylskåp också.
Jisses faktiskt.
Eken, som hatar kyla med samma hetta som han älskar mat, kommer inte bli glad.
* * *
Paul Holmgren, Flyers general manager, går omkring på pressläktarbalkongen och ser luguber ut en knapp timme före första nedsläpp.
Det är förmodligen det där levande brottet mot naturlagarna som oroar.
* * *
Först nu slår det mig, på riktigt, att det dröjer minst ett år tills jag får gå på slutspelshockey i Detroit, se bläckfiskar plaska i The Joe- isen och höra hela den plågade motorstaden stämma upp i en rungande ”Don’t Stop Believing” under trygg ledning i slutet av tredje perioden.
Fan så tråkigt.
* * *
Någon har glömt gamla matrester i ett kylskåp på redaktionen i Stockholm och bör omedelbart se till att de avlägsnas.
Det kom just ett din-mamma-jobbar-inte-här- mail till alla i ärendet.
* * *
Brooksie krönikerar idag om att Rangers en gång för alla måste ta initiativet i den här serien nu.
Vill de gå vidare – och ha lite bränsle kvar i tanken i nästa showdown, mot Pittsburgh eller Columbus – låter det onekligen som en bra idé.
Men det här är Rangers och även om de vinner idag är jag fullständigt övertygad om att det blir en Game 7 här inne på onsdag.
Om de däremot förlorar är jag långt ifrån lika säker…
* * *
Man vet att det är tidig söndagsmatiné när Joel Osteen håller tv- predikan från sin megachurch i Houston på pressläktarmonitorerna – inställda på NBC – när uppvärmningen börjar.
* * *
Det episka skägget ringde igår kväll, när Wings var hemma i Detroit igen, och berättade att han hade börjat spara sitt Ben & Gunnar-buskage när han blev skadad och hade tänkt raka det i samband med tillfrisknandet, men att det inte hanns med innan comebacken.
– Men nu ryker det, sa han.
Synd.
Det var det mest imponerande skägget i hela NHL-historien.
* * *
Unge J.T Miller är med på värmningen.
Bara det inte betyder att Vigneault fått en propp och petar Carbomb – seriens stora underhållningsmoment
* * *
Masen, som vi väl får kalla Mason när nu kommentatorsspårslegendaren John J dragit paralleller mellan honom och Dalarna, ser extremt taggad ut på värmningen.
Han är inne i det här nu, och tänker göra livet jävligt för Rangers.
* * *
Jo, tammefan:
Nu kommer beskedet att Carcillo ÄR petad.
Det är bara ett par kvarter till St. Vincent-sjukhuset, kan någon köra ner Vigneault och undersöka huvudet på honom?
* * *
Ikväll…
Ikväll är jag off, hur mycket do-or-die det än är i Dallas, och ska gå ut och äta en praktfull middag.
Ni kan inte föreställa er hur mycket det behövs.
* * *
Det är bäst man kollar nu när Vigneault blivit galen…jo, Henke ska stå i alla fall.
* * *
Det här blev ett aningen kortare slutspelsintro än normalt, är jag rädd.
Skyll på den okristliga starttiden, skyll på att jag inte sover och skyll på Anders Dahlgren, den gamla boven, som fick mig att bränna krut på sena matcherna igår.
Skitsamma, nu åker vi.
Hate is in the air.
Ha så kul.