Ain’t no love in the heart of the city, del 5

NY Rangers – Philadelphia 4-2 (Slut)
* * *
Berube meddelar att det tyvärr inte finns minsta chans att Grosse Grossman spelar Game 6 heller.
– Men det är tveksamt om jag använder Hal Gill igen, säger han.
Stackars turistbussen från Maine.
Fast man kan inte direkt klandra Flyers-coachen…
* * *
Det är ett liv och ett kiv i kvarteren runt Garden och därmed svårt som attan att få en taxi, så jag kommer hem först i mitten av andraperren i The Madhouse on Madison.
Sorry, men nu klämmer vi de avslutande (?) 20 ihop.
* * *
Vigneault tvekar en sekund när han får frågan om hans lag försökta sätta extra press på Inga Gill.
Sen säger han:
– Gill är ett fullblodsproffs och har varit i den här ligan väldigt länge. Det finns en anledning till det. Flyers har sex backar och vi försöker sätta press på allihop.
Det var hyggligt.
* * *
Hörrdu Ytterbyflyer, nu ska vi ta oss i akt här…jag har fan inga randiga skjortor!
* * *
I hemmarummet pratas det förstås om att de ska döda serien på tisdag, att de absolut inte vill komma hemma för en Game 7 igen och visst, så ska det ju låta.
Men jag känner mitt New York Rangers och är mer eller mindre förvissad om att vi sitter i det jättelika kylskåpet på åttonde avenyn på onsdag också.
* * *
Efter närapå fem hela matcher blir vi påminda att om att Claude Giroux, en av NHL:s största fixstjärnor, faktiskt är med i den här serien.
Flyers-fansen får hoppas att det där målet var vad han behövde för att få upp pulsen.
* * *
Jag frågar både Henke och Strålle om hur man förbereder sig när matcherna börjar redan vid lunchtid och kvällstidningsmurveln i Eken hugger direkt:
– Jaså, du ska göra ett knäck om vanorna vid tidiga matcher!
Nej, det ska jag inte, riktigt så nördiga blänkare får man inte in i Sportbladet. Jag är bara nyfiken och nickar hummande när bägge herrarna berättar att de vaknat mellan sju och åtta och sedan legat kvar och finsovit lite innan de gått upp och ätit frukost och sen tagit sig till hallen.
– Riktigt samma grej som vid en kvällsmatch är det inte, det tar lite tid att komma in i rätt ”mindset” men när pucken släpps känns ingen skillnad, säger Strålle och Lundy håller med.
– Men, fortsätter Syconaut-diggaren, nu efteråt känns det som att klockan är tio på kvällen. Det är väldigt skönt när man kommer på att den inte alls är det utan att man kan åka hem och sitta i soffan lite.
Jag känner likadant.
* * *
Blues bränner väl många pp-lägen i mittperioden tycker jag det känns som och det låter inte som något bra recept mot regerande mästarna.
Men 1-1 står det och jävlar – nu blir det en gastkramande sistaperiod.