Clinching time på Broadway

Det hade man inte trott när de i september åkte runt i västerled och agerade pinata åt såna som Coyotes, Sharks, Ducks och Blues, men faktiskt:
Ikväll kan New York Rangers säkra sin plats i 2014 års Stanley Cup-slutspel.
Det räcker med en poäng mot Ottawa här i the woooorld’s most famous arena– eller att både Toronto och och New Jersey torskar.
Så vad hände?
De acklimatiserade sig till en ny coach som inte krävde att de byggde ett ointagligt fort i egen zon i varje byte, en räcka begåvade forwards insåg långsamt att de faktiskt var fria att använda sin kreativitet och sprängde sig ur sina bojor – och Henrik Lundqvist blev sig själv igen.
Så enkelt var det och nu får vi, åtminstone i någon veckas tid, playoff-yra på Manhattan och hockey blir THE thing i världsmetropolen.
Aldrig är det roligare än då.
* * *
Vad har vi….5 april, right?
Men tammefan – det är överrock på under resan över ön idag med.
Vi får nog ingen vår i år. Det kommer fortsätta så här tills det plötsligt slår över i högsommar och sen sitter vi alla och flämtar i 45 ångande plusgrader.
* * *
Vad som talar emot att Blåskjortorna verkligen lyckas clincha ikväll är….nej, inte motståndet; Senators verkar ha trampat igenom isen och är på väg att sjunka mot botten.
Men det är första hemmamatchen efter en lång roadtrip och ingen vet varför, men då är nästan alla lag helt värdelösa.
– Det där är en myt, påstår Marc Staal
Coach Vigneualt rättar honom dock snabbt.
– Jag har sett det många gånger, säger han.
Jag med och det är ett mysterium av samma kaliber som det där med att ena strumpan i par alltid försvinner i tvätten.
* * *
Det här introt komponeras förstås med Nirvana i lurarna, för idag är det exakt 20 år sedan Kurt Cobain gick ur tiden.
Jag var utsänd på Aftonbladet-jobb då också, i Malmö för att bevaka en Olle Ljungström-premiär på fenomenala rockklubben KB, men det finns faktiskt en hockeykoppling även till den händelsen.
Jag hade tidigare under dagen varit ute och ätit lunch med Ricard Persson, just då i full färd med att bärga ett SM-guld åt Malmö IF, och det var han som ringde mig på hotellet och sa åt mig att sätta på CNN för kolla nyheten från Seattle.
Det blev sedan en rätt dyster och konstig Olle-premiär.
* * *
Två timmar innan han och lagkamraterna ska snöra på sig grillorna och åka ut på samma plätt och värma står Erik K på MSG-isen och twittrar.
”Always exciting to play at the Madison Square Garden”, skriver han – och postar samtidigt en bild av hur vaktmästarna alltjämt håller på och monterar ner basketplanen några college-jönsar använt tidigare under dagen.
Skojigt.
* * *
Slava Persson lirade med Robert Svehla den där våren när Malmö tog sitt gloriösa guld.
Det är ett av de mäktigaste backpar som uppträtt i Elitserien/SHL om ni frågar mig.
* * *
”Lithium”.
Det är lätt den Nirvana-klassiker som passar bäst som soundtrack till bloggbluddrande.
* * *
Igår såg dom Bäckis och Mojo i The Rock, idag är Pär Mårts och hyllade följeslagaren Richard Grönborg på Garden.
Man behöver inte vara Frank Furillo i ”Spanarna på Hill Street” för att räkna ut varför.
De vill övertala EK65, som missar Stanley Cup-slutspelet, att komma på VM i Minsk.
Intrycket när jag intervjuade honom i Ottawa för några veckor sedan var att han kände viss tvekan inför den tanken, det har varit en väldigt lång säsong med OS och allt och han behöver en sommar av grundlig träning för att den gamla skadan i vaden/hälsenan ska läka ordentligt, men man vet aldrig med Erik.
Han är spontant och känner han plötsligt för det så åker han och förbundskaptenerna gör förstås rätt som åker hit och visar att de är angelägna.
* * *
Såvida de inte klappar igenom som ett helt Toronto går Rangers alltså till slutspel för åttonde gången under de nio säsonger Kung Henrik varit här.
Det går inte riktigt att jämföra med Red Wings 23 raka, men är ändå rätt imponerande – i synnerhet i ljuset av hur vi som sett dem gnällt och klagat och kritiserat.
* * *
Naturligtvis är det heller inget konstigt med att Mårts och Grönborg vill se Bäckis i VM.
Det som hände i Sotji?
Glömt nu.
Dels var det inte Bäckis fel, det har ju till och med IOK slagit fast vid det här laget, dels står det honom i VM-turneringar fritt att använda den där omtalade allergimedicinen om han vill och behöver.
Fast det är klart, det kanske kan bli lite awkward stämning när läkare Vallbäck kommer fram och ska hälsa första gången…
* * *
Bloggen tillbaka på sin vanliga, fina plats på pressläktaren igen och blir så glad att han skulle kunna dansa i en musikal.
Den lär ryka i playoff, men det ingår i dealen och är inget problem.
* * *
Loui Loui stod alltså för fyra assist när Bruins slukade Flyers i eftermiddags.
Vi kan nog komma att få bilda hög runt hans plats i omklädningsrummet under finalerna mot…ja, det blir antigen Kings, Blues, Ducks, Hawks eller Sharks.
I den ordningen.
* * *
När landsmän som inte vart här sedan de byggde om Garden kommer fram och frågar hur man tar sig till nya pressläktaren känner jag mig som Karl Kalkyl när han förklarar hur hans rymdraket fungerar.
Det är hopplöst komplicerat.
Men Kalkyl kom ju till månen – och till sist hittar alla upp hit också.
* * *
John Persson gör sitt första NHL-mål och Caps är på väg att förlora även ute på Long Island.
Ojvoj.
* * *
Murvlarna från Ottawa har det fint.
De flyger med laget, i klubbplanet, såna här gånger.
De lär få sämsta platserna , längst bak vid toaletten ungefär, men ändå.
Så ska man resa.
* * *
Skadan på Ryan McDonagh har Rangers all anledning att oroa sig för, det finns ingen bättre back i den här delen av Nordamerika.
Å andra sidan kan de dela oron med åtskilliga andra lag.
Fan, skador lever vi med i NHL, men så här många nyckelpjäser brukar inte vara borta samtidigt den HÄR tiden på året.
Bland de som missar resten av grundserien och eventuellt en första runda i playoff finns bland andra Jonathan Toews och Patrick Kane och Bryan Bickell i Chicago, Malkin och Goc och nu även Jokinen i Pittsburgh, Duchene i Colorado, Steen i St Louis, Söderberg i Boston, Zäta och Big E och Bertuzzi i Detroit och så McDonagh här då.
Det känns…fel!
* * *
– Får dina läsare aldrig nog av Lundqvist och Erik Karlsson, frågar en kollega från stor New York-tidning medan jag sitter och knattrar.
Svar:
Givetvis inte.
* * *
Det blir svensk målvaktsmatch i afton:
Lundqvist mot Lehner.
Alltid skoj.
* * *
På värmningen ser det ut som att St. Louis tycker det är dags för ett mål även på hemmaplan.
* * *
Nå, let’s go.
Clinch – eller första-matchen-efter-roadtrip-fiasko.
Snart vet vi.