En mustig Stanly Cup-kväll, del 2

Tro på fan, är det inte 3-1 igen!
Till Pittsburgh.
Då vinner ju Blue Jackets – med 4-3.
Exakt så har ju mallen sett ut i de tre tidigare matcherna.
Men nej
Ikväll blir det inte.
Penguins har varit för bra och KAN inte tappa det här.
* * *
Är det aldrig någon – Bylsma, Crosby, Shero– som säger åt James Neal att du, när vi har powerplay kanske du kan hålla ditt förbannade humör i schack någon gång?
Det är ju otroligt.
* * *
I med vem-det-nu-är-som-agerar-backup-åt-Bovrosvky!
* * *
Som den gode stopcomplainigstartthinking just gjorde mig uppmärksam på glömde jag att publicera slutrapporten från Philly igår.
Alltså – jag skrev en, men tryckte inte på publiceringsknappen.
Då vet man att man är eg i kolan.
Som bonus för er som är vakna även i natt kommer den rapporten här istället:

——————————————————

Philadelphia – NY Rangers 1-4 (Slut)
* * *
Det är, förstås, Carbomb Carcillo som sitter med Broadway-hatten nedtryckt över hjässan i Rangers omklädningsrum efter den här föreställningen.
Men den borde snarare kallas Hollywood-hatt kvällen till ära.
För det den gamle Hanson Brothers-raggaren är med om inför sina föra detta fans inom loppet av några minuter i tredjeperren är ju som plockat ur en overklig sportfilm.
Först blir han knockad med en rå armbåge av Read och blir liggande på isen medan hela Wells Fargo jublar – och domarna gör ingenting.
Sedan åker han själv ut för en hooking han själv uppfattar som totalt feldömd.
Och så kommer han ut från utvisningsbåset, stormar upp mot Emery och styr in 4-1.
And cut, som en regissör skulle sagt.
* * *
Det är inte så lite gott att komma tillbaka till hotellrummet, slå på tv:n och se att det ska bli övertid mellan Kings och Sharks.
Jag är övertygad om att ett maratondrama väntar, slänger upp bootsen på soffbordet, lutar mig tillbaka och så avgör Patrick Marleau.
Morsning korsning.
Inte sedan franska revolutionen har kungligheter varit lika illa ute som LA Kings är nu.
* * *
Scenen när Carbomb efter sitt mål först ser ut som att han tänker svinga klubban i skallen på Devorski men istället drämmer in den i plexit och stirrar ner de Flyers-fans som möter honom med en skog av fuck-fingrar (bra uttryck John J!) är dessutom en omedelbar Stanley Cup-klassiker.
* * *
Det är som vanligt i Montreal – när Canadiens gör något bra utbryter Mardi Gras, nyårsafton och Pride-paraden i en enda lyckorusig röra.
Bilderna som rullat in under natten väcker ju frågan:
Vad i hela friden händer om de verkligen går hela vägen?
* * *
Jag har alltid tyckt att Carcillo ser farlig ut, på riktig, som en sån där man gick omvägar för på Maserskolan i Borlänge under tidiga 80-talet.
Men enligt Hagge stämmer den bilden inte alls.
– Han är en fantastisk lagkamrat som får alla ”fired up” inför och under matcherna, jag älskar att ha honom hos oss, säger Tälje-geparden.
* * *
Boston-Montreal.
Det känns som en divisionsfinal värd att följa, om man säger så.
* * *
Fast vad Hagge säger om vem som är farlig ska man kanske ta med en skopa salt.
Han slåss ju själv nuförtiden…
– Ja, mycket ska man se, som Henke skrockar medan han lossar på spännena till de fläckiga benskydden.
* * *
Steve Mason avlöser alltså Emery under slutminuterna, men det är det uppenbarligen gott om fyllskallar på läktarna som inte förstår för när han stoppar ett par enkla puckar ekar det av sånt elakt hånjubel.
Hygglo.
Nå, nu lär han stå från start på fredag och då blir det inte lika lätt för St. Louis och Stepan att göra mål.
* * *
Den som vill veta hur många muskler det finns i ett mänskligt ansikte rekommenderas att kolla på Kings-coachen Darryl Sutters presskonferenser, för han använder samtliga.
Ibland samtidigt.
* * *
Jag är mycket nöjd med att ha Jersey-skyltar på hyrbilen. Det är det många har som här, Garden State ligger ju nästgårds och rymmer många av Philadelphias bättre förorter – plus Flyers träningsrink, faktiskt.
Om jag istället haft New York-skyltar är risken stor att det blivit för den gamle reportern från Montreal som under en slutspelsserie för några år sedan körde ner och efteråt kom ut på pressparkeringen och kunde konstatera att han fått däcken sönderskurna.
* * *
Den lille norrmannen som spelar den stora hockeyn håller med om att det blivit grinigare på isen ju längre serien pågått.
– Såklart. Men vi försöker strunta i det. Vi är ett bättre hockeylag och om vi bara undviker att hemfalla åt deras skit efter blåsningarna går det här bra, säger han, gör en en konstpaus och tillägger:
– Men det är inte så lätt.
* * *
Tack för i ikväll och i natt.
Det var kul det här.
I morgon kör vi från korresoffan.