För mycket av det goda är underbart

Stanley Cup-orgie.
Igen.
För tionde kvällen i rad – och för andra gången på några dygn i huset Gud glömde, också känt som Wells Fargo Center.
Fantastiskt…
Det är just detta överflöd, denna overkill, detta frosseri i hockeyunderhållning som gör Stanley Cup-slutspelet – och särskilt dess löjligt fullspäckade förstarunda – så oemotståndligt.
Som redan Liberace konstaterade:
För mycket av det goda är underbart.
Det var exakt det – för mycket av det goda – jag som barn längtade efter att få ägna ägna mig åt när jag blev vuxen.
Då, i den frustrerade knatteåldern, fick man godis en gång i veckan, såg ett avsnitt av Kojak på lördagkvällarna och togs med på match i Leksands Isstadion nån gång då och då och sen kom nån auktoritet man inte kunde försvara sig mot och sa att lagom är bäst.
Lagom med godis, lagom med bra tv, lagom med kul…
Men lagom är inte alls bäst.
Lagom är tvärtom skit.
Ingen har någonsin legat på sin dödsbädd och tänkt att ”ja, det var då bra att jag gjorde allt i lagom doser och inte hade roligt för ofta”.
Och numer är överdrifterna och excesserna verkligen det jag tycker bäst om och försöker ha som tema i livet.
Hela dvd-säsonger av storartade tv-serier i ett enda glupskt svep, roadtrips som aldrig tar slut, rockfestival varje helg, fem biofilmer på raken och – just det:
Drama på drama på drama under Stanley Cup-slutspelet.
Och here we go:
För mycket av det goda – en gång till.
* * *
Vi har en garanti på bordet i afton.
Jovisst.
Claude Giroux har som en annan Mark Messier lovat att Flyers ska vinna den här matchen.
Han vågade kanske inte vara fullt lika tydlig och bestämd som The Captain, som inför Game 6 i konferensfinalen mellan Rangers och Devils 1994 gick ut med en tvättäkta garanti om vinst, men Giroux talade i samma termer efter träningen igår.
– Vi ska jämna ut serien på fredag och sen åka upp till New York och slå dem där också, hette det.
Modigt, coolt – och farligt.
Det vill ju helst till att man gör som Messier, som backade upp sin försäkran med ett hat trick och tung vinst.
Torsk?
Då sitter man med slutspelsskägget i brevlådan.
* * *
VM-debatten rasar vidare i Sverige och nu talas det om att alla borde följa Mats Sundins exempel.
Hm.
Mats Sundin spelade alltså sex VM (plus ett som icke-proffs) under en arton år lång NHL-karriär – med ett lag som inte direkt trängde långt in i slutspelet varje gång.
Oj, vad han tackade ja hela tiden…
I själva verket var det med honom som med alla andra.
Han kom när han var motiverad och han kom inte när han inte var motiverad.
Så är det med The Bäckströms, the Hörnqvists, the Edlers, the Sedins och the Zetterbergs of the world också – och får de spela lika länge som Mats lär de snitta på ungefär lika många VM-turneringar.
Så var det med det.
* * *
Det blev inte mycket sömn efter gårdagsnattens sista rader om Kings comeback i Staples Center.
Det blev nog i själva verket ingen alls, i alla fall ingen som egentligen lever upp till det stora ordet sömnen.
06.00 ringde klockan i alla fall och sen var det bara att sätta sig bakom hyrbilsratten och styra ner längs I-95 för att hinna till morgonvärmningen i huset gud glömde.
Då är man inte så stöddig.
Men precis som de som nu ska uppträda nere på isen hann jag ta en pre-game nap på hotellrummet efter förmiddagens aktiviteter, så det här ska nog gå bra ändå.
* * *
”Jag vill att Tre Kronor ska vara något ingen säger nej till”, skriver den gode Nyström , min särskilde trätobroder i den VM-debatt som härmed avslutas för min del (åtminstone just nu…).
Ja, själv vill jag att jag ska vara något Scarlett Johansson aldrig säger nej till  – och för att citera Uncle Junior i Sopranos:
Let’s see who gets lucky first.
* * *
NY Post-murvlarna försöker förstås få Rangers-spelarna att reagera offentligt på Giroux-garantin, men ingen nappar.
De säger bara att det är normalt att tro att man ska vinna – fast Marc Staal sträcker sig i alla fall så långt som till att det ”däremot är ovanligt att säga det rakt ut…”
Men var så säker:
Den sortens uttalanden är extra bränsle i motivationsbrasan.
* * *
Skälet till att jag kallar Wells Fargo Center för Huset som Gud glömde avhandlade vi redan i tisdags.
Det är den mest fientliga idrottsarenan i hela Nordamerika och de som möter Flyers här känner sig ofta lika jagade som familjen i filmen ”Huset som Gud glömde”.
Den sanningen styrktes redan i tisdags, men den kan få ny, ännu mer rungande bekräftelse idag.
Det är ju fredagkväll och fredagkväll i Philly…well, ni kan nog dra era egna slutsatser.
* * *
Det blir inget bra alls när jag trycker på länken till en Spotify-lista i det fullsatta pressrummet under förmiddagen och i tröttman har glömt att volymen är uppdragen på max.
Plötsligt börjar Pugh Rogefeldt gapa om ”Hog Farm” – that’s a first i Wells Fargo, skulle jag tippa – och jag blir så nervös att jag inte hittar volymknappen. Istället slår jag i desperation ihop laptop-locket men Rogefeldt fortsätter gapa om när han kom till Stockholm city för att lira på Fregatten.
Blickarna som riktas åt biffhållet är antigen road eller irriterade – och alla säger:
Vilken idiot.
* * *
Flyers, som kan det här med målvaktskontroverser, ställer alltså Steve Mason i kassen ikväll.
Det borde innebära ett lyft, han är bättre än Razor Emery och borde rimligen göra det betydligt svårare för Rangers att dra iväg i målprotokollet.
Ett problem bara:
Han har vårdats för hjärnskakning senaste veckorna och ingen vet hur han kommer reagera i skarpt läge.
Som dom skrev i lokalbladet efter målvaktsdribblandet i tisdags:
”Always with The Flyers. Only with The Flyers…”
* * *
Bjuppe Biff är the man in black i Huset som Gud glömde – men bryter av Johnny Cash-temat med en persikofärgad, lätt glansig slips.
Ibland är det liksom bara persika som gäller.
* * *
– Jag, säger Zac Rinaldo efter morgonvärmningen, har varit alldeles för försiktig i de tre första matcherna.
Sedan gör han en konstpaus och fortsätter:
– Det ska det bli ändring på ikväll.
Ojvoj.
* * *
Trafiken längs Broad Street, från downtown ut mot arenaparken där Wells Fargo – liksom fotbollslaget Eagles monstruösa Lincoln Financial Field och basebolllaget Phillies likaledes imposanta Citizens Bank Park – ligger är lika frustrerande som den i Häradsbygden söder om Leksand efter LIF-matcher.
* * *
Pouliot har fått veta att han uppförde sig som en debil när han tog sina James Neal-utvisningar i tisdags och lovar bättra sig.
Jag tror det när jag ser det.
* * *
Tonen i Flyers omklädningsrum är lika rå som man föreställer sig. När Hartnell kommer in efter morning-skejten och Mason på skoj kastar en tejpbit mot honom utbrister han:
– Mase, you fucking piece of shit!
Man undrar verkligen hur det låter när han tilltalar dom motståndare han inte tycker om…
* * *
Helt riktigt, ”Getzlaf” – Larry David var en helt magisk syn nere vid sargen i Staples Center.
MSG får jobba hårt om de ska kunna zooma in en mer kittlande celebritet på söndag.
* * *
Idag skulle man frågat Henke om man inte kunde få låna de där vita vantarna han har under plock- och klubbhandske.
Det är så kallt på pressläktaren ikväll att man skulle kunna få is i drinken bara genom att ställa den på bordet.
Va fan.
* * *
Grosse Grossman tyckte inte det var så uppseendeväckande att Hagelin slogs i förra matchen.
– Nej, han är ju från Södertälje, skrockar han.
Sen tillägger den biffige Flyers-backen att det var på tiden att det blev lite temperament i matchserien.
Det håller vi förstås med om.
* * *
Nu när jag var inne på drink…tänk om det kunde gå lite snabbt ikväll.
Då kanske jag skulle kunna hinna till sista beställningen i hotellbaren.
Det vore…oerhört.
Men det kommer inte gå snabbt. Det blir övertid i den här matchen. Sedan avgör antigen Wayne Simmonds eller Zuuuukes. Efter 14.27 i första OT-perioden,
* * *
I fredags såg jag Flyers-ägaren Ed Snyder i korridoren utanför hemmalagets omklädningsrum och det var nästan så jag ville ställa mig med mössan, om jag haft en, i hand.
Snyder är en av den amerikanska östkustens mest förmögna potentater – med en politisk uppfattning som placerar honom strax till höger om Djingis Khan; det var inte för inte Sarah Palin fick komma hit och släppa pucken före en match under valrörelsen 2008.
Det är för jävligt men jag blir alltid lite mjuk i knävecken inför för såna figurer.
* * *
Jag behöver förstås inte påpeka att ni som uppehåller er i kommentatorsspåret hemskt gärna får hålla herr bloggbiff uppdaterad om vad som händer i St. Louis, när den matchen väl börjat.
* * *
Inne i gästernas omklädningsrum kom förresten Jim Dolan, Rangers ägare, fram och skulle göra high fives med Henke Lundqvist just när jag stod där och ställde mina frågor i tisdags också,
– Hey boss, sa Lundqvist och jag log förmodligen krystat för Dolan är inte precis Gudrun Schyman han heller.
* * *
”Schenn-sensational” står det på en skylt någon håller upp vid plexit nere i Flyers-zonen under värmningen.
Lite fyndigt.
* * *
Vigneault luftar exakt samma laguppställning som senast.
Så Carbomb gör ännu ett framträdande i sin gamla hemmahall.
Och Zac Rinaldo har noterat…
* * *
De pumpar AC/DC i PA:t under värmningen.
Flera gånger om.
Det är bra det, för hur sa vi:
För mycket av det goda är underbart.
Och nu kommer det mer av den varan.