För mycket av det goda är underbart, del 3

Philadelphia – NY Rangers 2-1 (Period 2)
* * *
Nu är det party i Huset Gud glömde.
Matchen – ja, hela serien – står ju och vippar i ovisshet i sju minuter nånting.
Sen gör Flyers ett ryck, får med sig en utvisning, ställer till med ett riktigt vasst och snabbt powerplay och så ser Voracek med en briljant styrning till att fansen får fira en ledning första gången sedan nedsläpp i tisdags.
Därefter tycker jag att hemmalaget, underläget i skottstatistiken till trots känns lite hungrigare och hetare.
Men misstanken att det blir övertid idag har dock fortfarande bärkraft.
* * *
Hör att Read berättat i tv-intervju att 1-1-målet var en genomtänkt variant; Akeson hade sagt att han skulle dra den i planket och lägga upp för kompisen.
Akeson Lidström over there.
* * *
Ja, Robban du får tycka det – men i just det här kommentatorsspåret uppmanar vi till att tycka med lite finess och kanske spara på ettret, inte braka loss med ”äckel” och ”spy” och så.
Är det OK?
* * *
Grosse är, sannerligen, inte typen som ligger kvar på isen och grimaserar i onödan, så tyvärr – det kan nog vara rätt illa med hans knä.
* * *
Standarden på Rangers PP skiftar som på ett Stones-album i mitten av sjuttiotalet och har ikväll plötsligt stabbig Tortorella-prägel igen.
* * *
Hento, menar du det? Hal Gill ersätter Grosse om han är satt ur stridbart skick? Då går jag ner i spagat.
Men Erik Gustafsson är väl också ett tänkbart alternativ, är han inte?
* * *
Soldater som kommit hem från Afghanistan zoomas in på jumbon och Wells Fargo utbrister i mullrande ”USA, USA, USA”-ramsor.
Och det är nog bäst, Snyder slänger förmodligen ut de som inte hänger på.
* * *
Gamle rundhylte Dan O’Halloran faller näppeligen för något publiktryck, han har varit med för länge och är för luttrad – för att inte säga direkt cynisk – för det.
* * *
Giroux får fortfarande inte till det och Philly-journalisterna beskriver det nu som att han kramar sin klubba till sågspån.
Flyers-stjärnan är med andra ord tillbaka där säsongen började.
* * *
Rinaldo är väldigt nära att göra sitt första slutspelsmål – på Mason.
* * *
Å andra sidan slår det inte precis några gnistor om Rangers store forwadrsstjärna heller.
Big Rick Nash heter han och är en så märkligt lam non-factor när det blir stora matcher att man kliar sig både i huvudet och på näsan.
* * *
Hossa har vaknat.
Ojvoj, Blues.
Dom måste vinna ikväll.
Annars slutar även det här slutspelsäventyret i sorg och elände.
* * *
Jag är ingen mase, John J. Jag är en mas. Utan e. Nån ordning får det vara…
* * *
Nu börjar det kännas, och märkas på formuleringarna är jag rädd, att sömnen det senaste dygnet inskränkt sig till en lundqvistsk pre game-nap i eftermiddags, men vi biter förstås ihop och följer det här dramat in i natten.