Kriget på Manhattan, del 5 – The End

NY Rangers – Philadelphia 4-1 (Slut)
* * *
Hagge sitter och suger på en söndertrasad läpp efter slutsignalen, men är inte särskilt ledsen för det.
Det var ju när fan fick en snubblande Akesons klubba i plytet och började blöda första slaget i världskriget avgörs.
Rangers tilldömdes ju fyra minuter i numerärt överläge, iscensatte decenniets bästa PP och gjorde två mål medan Akeson satt på botbänken och rimligen mådde sådär.
– Ja, flinar Tälje-geparden, jag får mina smällar i ansiktet men det tar jag gärna när det blir så här.
Tuff kille.
* * *
– Vi gjorde bra saker, berättar hitresta Philadelphia-reportrar att Berube sagt under sin presskonferens.
Dom håller inte med.
– Vad såg han för match och vad var det dom gjorde för bra, fräser en.
* * *
Jag har suttit i den här hallen i nio år och minnen bleknar, det kan nog hända att Jagr och Nyllet hade sina ögonblick den första säsongen efter stora lockouten, men såvitt jag kan komma ihåg har Rangers aldrig bjudit upp till bättre powerplay än det Broadway Brad och hans gamle kompis St. Louis anförde i den här tredjeperioden.
Var KOM det ifrån?
* * *
Vid foten av Klippiga bergen tar det bara drygt tretton minuter.
Sedan har kapten Landeskog förgyllt sin playoff-debut med en kasse,
Kungligt.
* * *
Att stämningen var säsongens högsta i Garden ska jag ju egentligen inte behöva påpeka, fan vore det annars, men det den var så o-e-r-h-ö-r-t mycket högre än under sömnterapin i grundserien att jag drog lite efter andan emellanåt.
* * *
Men i ett avseende har Berube rätt.
Emery gjorde bra saker.
Det var inte hans fel att hemmalaget pepprade in några pärlor i tredje och i den mån Flyers-fansen ska tugga oro de kommande dagarna är det inte på grund av honom.
* * *
Jesper Fast fick en assist i sin slutspelsdebut också, när Hagge helt enligt kommentatorsspårs-Saida Lundh bröt sin måltorka.
* * *
Vigneault får frågan vad han tyckte om McDonaghs start på matchen och svarar blixtsnabbt:
– Jag tyckte att jag förmodligen borde ha spelat honom redan i Montreal förra helgen…
Han är, som någon beskrev det i spåret under kvällen, skön.
* * *
I nästa match gör Grosse mål.
Jo, faktiskt.
Han gjorde ett för Dallas när dom spelade konferensfinal mot Detroit 2008 och jag har aldrig sett ett tuffare war face än sekunden senare.
Det vill hockeygudarna se igen, var så säker.
* * *
Ja, fy satan, nu är det här igång och det känns precis lika omtumlande fantastisk som vanligt.
Nu åker jag hem och ser slutet av de andra matcherna, försöker sova några timmar och störtar sen vidare ut i slutspelssagan.