Påskdagens gryningsräd, del 5 – The End

NY Rangers – Philadelphia 2-4 (Slut)
* * *
Man kunde tro att Lundqvist skulle vara Kapten Haddock i ”Enhörningens hemlighet” efter en sån här match – särskilt som han var inblandad i den där too-many-man-floppen när det skulle forceras på slutet.
Men det är inte så farligt, han bara muttrar lite när Oak Man, som stått får långt bak i hopen och inte hört när han pratat med de amerikanska kollegorna, frågar om han kan ta några frågor på svenska också.
– Tja, om du inte kan engelska så…
Fast han ler snett då med.
– Ja, förklarar han, jag har lärt mig att släppa förluster i slutspelet direkt. Det måste man.
* * *
Brent Seabrook fick alltså tre matcher för tacklingen som skickade Backes in i nästa vecka.
Ganska precis vad jag både trodde och tyckte, så härifrån kommer inga klagomål.
* * *
Det här var nionde gången i rad Rangers förlorade en Game 2; den beklämmande sviten inleddes redan mot Washington 2009.
Samtidigt var det första gången på tre år Flyers vann på Garden.
Men utgången känns helt logisk.
Flyers var bättre än i torsdags och Rangers var sämre och större är inte skillnaden mellan de här lagen.
* * *
Det var den majestätiska, obönhörliga version vi ser av Bruins i Gaaaden den här eftermiddagen som innan slutspelet fick mig att slå fast att Red Wings i all sin babcockska briljans skulle få det mycket, mycket svårt att ta fler än två matcher i den inledande rundan.
Det tipset står fast.
* * *
Rick Nash är kanske inte NHL:s mest överskattade spelare, men han har fortfarande inte svarat för ett enda anständigt slutspelsframträdande.
Nånsin.
* * *
Någon som inte heter Ekeliw som tror att Bolts kan göra en Jesus och återuppstå i Bell Centre i afton?
Jag tvivlar starkt
* * *
Nu har jag en massa hockeytext att producera i andra kanaler, så resten av den här kvällen blir det kommentatorsspårsrace; ni skriver, jag publicerar – och sen hörs de som vill i morgon kväll igen.