Skarpt läge i Philadelphia

Det faller ett hårt och kallt regn i Philadelphia i den sena aprileftermiddagen.
Kanske vill gud, om ni nu tror på en sån, accentuera det ödesmättade i den match som spelas i huset han glömde i afton.
Vi är ju framme vid Game 6 mellan Flyers och Rangers och det betyder obönhörligen skarpt läge.
Sjätte matchen är ju alltid Elimination Game, det kan bara står 3-2 i en matchserie som når den punkten och ett lag kan slå in matchbollen – och det andra följaktligen åka ur.
Insatsen är såna gånger inte lika oerhört hög som i en Game 7, då dras allt verkligen till sin yttersta spets, men nästan.
Så mycket mer står plötsligt på spel, utgången får så mycket större konsekvenser, varje misstag och varje oturligt studsande puck kan bli så fruktansvärt förödande.
Så det känns bara lämpligt att vi får huka i det bistra regnet under den hastiga språngmarschen (nåja…) från pressparkeringen till entrén
Vi ska vara med om något gastkramande nu.
* * *
Upplägget är lite annorlunda idag.
Jag var uppe så sent och randade artiklar i natt att jag helt enkelt tvingas ta beslutet att skippa morgonvärmningen i Wells Fargo och sova några timmar till.
Sen drar jag vid lunch – och Eken is riding bitch, som dom något oborstat säger i Amerika om den som sitter på passagerarsätet.
Jovisst, bloggens mest omsusade sidekick åker med på en lite roadtrip dag, bara för att han kan.
Och ni bara vet att vi inte hinner mer än ut ur Holland Tunnel förrän han frågar:
– När ska vi stanna och äta?
* * *
Tänka sig – Hal Gill spelar inte ikväll.
Det är rimligen en väldig lättnad för Flyers-fansen, tråkigt för cyniker med fäbless för ofrivillig komik – men framförallt var det alldeles säkert ett av de lättare beslut coach Berube tagit i det här slutspelet.
Nu får Erik Gustafsson sin första playoff-chans för säsongen istället.
Det skulle han förstås ha fått redan på Garden i söndags, Berube kan ha gett bort hela serien när han valde att parkera turistbussen från Maine på Manhattan-isen, men bättre sent än aldrig och medelpadingen själv är taggad.
– Jag ska bara gå ut och njuta. Jag spelade ju några slutspelsmatcher för två år sedan och minns dem som det var igår. Det är för det här man spelar hockey, säger han till Inquirer
Det minns även jag, för när Flyers åkte ur var jag tvungen att fråga hur han ställde sig till VM – detta jävla VM hela tiden… – och Erik gav ett av de coolaste svaren nånsin.
– Vill dom ha mig sätter jag mig på planet i natt!
Krigare med den inställningen borde ha wild card i varje VM-trupp.
* * *
Jag är i vanlig ordning lätt stressad och vill egentligen inte stanna för krubb, jag vill komma fram och börja med det här introt, men med det alternativet är uteslutet med en så historiskt glupsk passagerare – och det duger givetvis inte med en snabb whopper på någon av de sunkiga rastplatserna längs Jersey turnpike.
Eken ska ha riktig mat,
Så till slut krånglar vi oss in på en diner på route 63, den besynnerliga vägstump man måste ta från 95:an om man vill nå centrala Philly, och sen kan jag sitta där och vara hur stressad jag vill.
Det är lunch och sådan avnjuter The Oak Man under andakt, belåtet smackande över det blaskiga kaffet och den skinkspäckade omeletten.
Men det är kul att han är med…
* * *
Vigneault håller på laguppställningen tills framåt matchstart, men det verkar klart att han luftar samma manskap som i söndags.
Således:
Ingen Carcillo Show i ett hatiskt Wells Fargo i afton.
Borde inte NHL kunna gå in och förbjuda en coach att fucka med underhållningsvärdet på det sättet?
* * *
Kommer på en gammal historia jag givetvis borde ha dragit för Ekeliw i senaste podcasten.
En liten pojke får vittna i en vårdnadstvist och domaren frågar om va han helst vill bo, föredrar han kanske pappa?
– Nej, svarar pojken, han bara slår mig.
Jaha, fortsätter domaren, så du vill bo hos mamma?
– Nej, hon slår mig hon med.
Så var vill du bo då, suckar domaren till slut uppgivet.
– Jag vill bo hos Tampa Bay Lightning för dom slår aldrig någon!
* * *
Eken är ju en cool och avslappnad katt, så det där med att ackrediteringar sköter han liksom på en höft, när det passar.
Då går det som det går i huset gud glömde.
Inte nog med att han inte har någon plats – det sitter en bläffig sticker på ackrediteringsbrickan och på den stickern står ”no pressbox access”.
– Vad fan, säger han och låter ungefär som om någon ätit upp frukosten för honom.
Men vid ett obevakat tillfälle tar han förstås ändå hissen upp hit och går sen och smyger i environgerna i vetskapen att det alltid är nån jävel som inte kommer.
Det är bara ett problem:
Mister Oak Man behöver, med sin skrymmande sticker, hålla sig borta från petiga vakter och kan således inte närma sig kaffekannorna.
Det var ju hela idén med sällskap på den här resan…
* * *
– Rick Nash är mogen för ett mål i den här slutspelsserien nu, säger coach Vigneault.
Jo, det kan man säga.
Precis som hela amerikanska östkusten är mogen för riktig vår, men..ja, det verkar ju inte bli något med det heller.
* * *
Samtalsämnet i USA för dagen är Donald Sterling – pappskallen som verkade tro att han drev en bomullsplantage snarare än ett NBA-lag.
Alla är nöjda med att han får böta 2.5 miljoner dollar och sannolikt tvingas sälja Clippers, men avsmaken efter skitgubbens rasistiska uttalanden dröjer kvar – också i systerligan NHL.
Både Wayne Simmonds och Ray Emery, Flyers afroamerikanska stjärnor, kokar av ilska över att dylik dynga fortfarande förekommer inom nordamerikansk proffsidrott.
Samtidigt påpekar Simmonds att han befinner sig i en helt annan situation än kollegerna i NBA.
– Jag är som en fluga i ett glas mjölk i den här ligan, flinar han.
Ja, det fick gärna bli ändring på det – tänk hur mycket potential och talang som går till spill för att hockey är så iskallt i så stora etniska grupperingar i USA.
* * *
Ikväll spelas inga fler matcher än den här, så om den inte går till övertid finns det i alla fall teoretiskt utrymme för lite avslappnat rajtantajtan efteråt.
Men då visar det sig förstås att baren på hotellet vi bor på – ett inte alltför flådigt etablissemang här ute vid Phillys arena-kluster – stänger klockan tio.
Tio?
Är vi i Tranås?
* * *
Rangers har i flera år haft extremt svårt att plocka fram tillbörlig killerinstinkt i den här sortens matcher och ständigt schabblat bort chansen att döda slutspelsserier, men Ryan McDonagh påstår att han vet vad som krävs nu.
– Det är som att man nästan måste föreställa sig att man är i Flyers skor, verkligen få in deras ”mindset” i hjärnan och sen tränga sig bortom det, säger han.
Låter bra.
Men det ska omsättas i praktik också.
* * *
Nu reser sig Eken och år:
– Jag kommer tillbaka i första pausen, säger han utan vidare förklaring men tonläget i rösten indikerar att han tills dess har rånat någon med gilitig ackreditering.
* * *
Sharks…
Ojvoj.
Dom har chokat på de mest spektakulära sätt genom åren, men skulle ju slå alla tiders magplaskrekord om de torskar Game 7 i morgon.
Som det såg ut i Staples Center igår kväll – och med trasslet kring målvakterna – lutar jag dock åt att det är precis vad som kommer att hända.
* * *
Första låten i Wells Fargo-PA:t för aftonen, när bloggen i praktiken är ensam i hela hallen:
Springsteens ”Tenth Avenue Freeze-Out”.
Viberg på Svenska Fans hade blivit stolt.
* * *
Nu kom den tråkiga nyheten om Grosse:
Han har just opererat en hälsena – alltså inte knät – och blir borta åtta till tio veckor.
Hjärtat blöder för den mäktige krigaren.
* * *
Jag börjar undra om inte Wild kan komma att ställa till det för Avalanche i Pepsi Center också.
Dom såg väldigt bra ut igår och nån gång måste det väl bli bortaseger även i den serien.
Alldeles oavsett blir den matchen förmodligen ett helt omistligt inferno och enda verkliga anledningen att hoppas på att det här avgörs redan ikväll, och alltså inte fortsätter med en egen Game 7 på Garden i morgon, är att jag verkligen vill följa den hemma i korresoffan.
* * *
Dagens pressläktarmuta består av en haklapp med Flyers-tema.
Så nu är det både t-shirt, handduk och – well, skyll inte på mig – haklapp på väg till en Philly-fanatiker i Småland.
* * *
Han som dansar på ena kortsidan under Flyers-matcherna, och i all sin trivsamma mullighet har moves som får Larry på Garden att framstå som en stelkrampsopererad vandrande pinne, går plötsligt förbi på pressläktaren och häller lite förstrött upp en kopp kaffe.
Det var oväntat – är han liksom anställd och utför sin show på uppdrag av klubben?
* * *
Under de två första matcherna såg jag inga alls, men ikväll går det faktiskt att urskilja ett och annat Rangers-fan i i Wells Fargo.
Framförallt står det, på klassiskt nordamerikanskt supportervis, en hyggligt månghövdad skara runt gången där bortalaget gör entré.
Hoppas de har egna hjälmar och visir med sig. Som vi varit inne på tidigare är det inte lättare att vara bortafan i den här hallen än det är att vara Lars Ohly på MUF-fest på Östermalm.
* * *
En herre som några stolar bort håller ett högljutt anförande om att det är i matcher av den här typen Claude Giroux bara exploderar och tar över.
Precis som i fallet Rick Nash skulle det, helt paradoxalt, känns både logiskt och fullkomligt överraskande.
Eller hur?
* * *
Efter sista valsen i kanonelden i Nationwide Arena igår kväll – när Blue Jackets återigen visade hjärta och glöd som garanterat vunnit dem många nya fans under den här resan – står det klart att Pittsburgh Penguins väntar vinnaren i den här serien.
Det motståndet klarar, törs jag redan slå fast, ingen av dem.
* * *
Det var Pat Leonard som tipsade om hotellet med baren som stänger klockan tio, så när jag hittar honom ska det bli ett nöje dra den givna Tortorella-parafrasen:
Stop recommending hotels, Pat.
* * *
Jag får en bestämd känsla av att Erik Gustafsson kommer att skrälla med ett mål.
Slut på meddelandet.
* * *
Okej, folks.
Det kalla regnet lär ha tätnat ytterligare och Philadelphia håller andan.
Nu gäller det.
Big drama i huset Gud glömde.