Stanley Cup-slutspelet 2014 börjar nu

Det har gått exakt 296 dagar sedan jag stod på isen i TD Garden i Boston och hörde Yellbear Hjalmarsson skråla om det otroliga i att ha bärgat ännu en Stanley Cup-titel.
Exakt lika länge har jag väntat på den här dagen och det här ögonblicket.
Det var trevligt med sommar och Sverige-semester, det var fint att komma tillbaka till New York under tidiga hösten och det var stort när grundserien återigen började i oktober.
Men från och med stunden när en finalserie avgjorts och en säsong tagit slut riktas det inre kikarsiktet obönhörligen mot kvällen när nästa slutspel börjar.
Det är för det här jag överhuvudtaget håller på, det är för det här jag ägnar så sanslöst mycket tid åt NHL-hockey, det är för det här – för passionen, dramatiken, spänningen, den totala satsningen, lyckan, sorgen och synerna när de allra bästa spelar på den yttersta toppen av sin förmåga – jag fucking lever mitt liv.
Nu är vi här.
Nu börjar det.
Nu kastar vi oss in i de två månader som utgår hela årets själva höjdpunkt.
Lycka, mina vänner, lycka!
* * *
Bloggen laddade på bästa tänkbara sätt under eftermiddagen – med ett bröllop.
Ja, inte mitt eget, så kul ska vi inte ha; det räcker gott med drive thru-ceremonin i Las Vegas för elva år sedan.
Det var Eken – vår fina Royal Oak Man, den här bloggens mest långvarige sidekick – som gifte sig med sin Emma i City Hall på nedre Manhattan och gamle Biffen agerade stolt och rört vittne.
– Om någon som är närvarande idag har objections, sa vigselförrättaren på klassiskt amerikanskt vis, speak now or forever hold your peace.
Jag var på väg att säga något om att det beror på huruvida brudgummen hämtar kaffe på NHL-arenorna även som gift man, men bet mig i tungan och får väl se till att hålla min peace forever då.
Allvarligt, jag hoppas hela kommentatorsspåret härmed joinar mig när jag stämmer upp i ett rungande grattis!
* * *
Upplägget ikväll ser ut så här:
Korresoffan.
Jo, det börjar med en tv-kväll och så ska det på något sätt vara, då kommer man direkt in i multipla serier på en gång och får rätt känsla av att ett makalöst flerfrontskrig utbrutit.
Jag kommer inledningsvis fokusera hårt på duellen i Tampa för att efter en halvtimme börja zappa över till Pittsburgh – och sedan följer jag den match som verkar roligast.
Därefter blir det förstås nattvak med Ducks och Stars i Orange County.
Visst är ni några stycken som kommer att hänga med?
* * *
Stackars Buffalo Sabres…
Först genomlever de den här bedrövliga säsongen och kommer sist så det sjunger om det – och så torskar de i alla falla i draftlotteriet.
Mer miserabelt blir inte ett hockeyår.
* * *
Men bara lugn.
Bloggen kommer vara ute där också, förstås
Redan imorrn finns jag på Garden, för det inledande slaget i världskriget, och sen på fredag bär det iväg till…well, ni får ju se.
* * *
Att döma av hur Patric Hörnqvist började spela efter att hans dotter fötts finns det anledning att hålla särskild koll på Yellbear Hjalmarsson och Carl Söderberg i det här slutspelet
Även de har nyligen blivit pappor, nämligen, och den där Hörnqvist-effekten var ju helt fenomenal.
* * *
De har legat i ide hela säsongen, men nu tycker jag det är dags för våra gamla vänner Lillbjörn och Storbjörn att sträcka på sig och kliva in i kommentatorsspåret.
Senast fredag kväll räknar vi med att höra av er, pojkar.
* * *
Ja, snart är det en mini-Kron Wall of Pain på gång också, och jävlar – då kan det verkligen börja smälla i The Joe.
* * *
De brännande frågorna ikväll:
Fortsätter Anders Lindbäck spela lika bra i Tampa-kassen som under de sista grundseriematcherna?
Har Blue Jackets minsta chans i Consol Energy?
Kan Stars skrälla direkt i Honda Center?
Fyll gärna på med fler frågor av den sorten ni vill ha besvarade – och eventuellt tycker er FÅ besvarade – under aftonens gång.
* * *
Innan han blir pappa måste Kron Wall of Pain dock bli bättre på att parkera.
Fråga bara fru Mule, Cissi.
Hennes bil blir aldrig mer vad den var efter att Järfällas Kenny Bräck backade in i den i veckan…
* * *
Bad news för Flyers:
Mason lider av hjärnskakningssymptom och kan inte spela första matchen mot Rangers.
I kassen istället:
Ray Emery.
Tänk, till sist blir det lik förbannat nåt med målvakterna i Philadelphia…
* * *
Jag spelade just matchen mellan Lightning och Canadiens på Playstation – som hemmalag, det är i vanlig ordning det upplägget jag kommer hålla mig till genom hela playoff – och till min förvåning vann hemmalaget med 2-1, efter mål av Stamkos och TJ Brown; EA Sport har ju gjort alla kanadensiska lag, och i synnerhet Habs, så bra att de inte SKA gå att besegra
Roligast var dock att Callahan och Paciroretty hamnade i två slagsmål under de tio första minuterna, efter att Cally helt oskyldigt hade tacklat sönder Brie-Osten och Subban – och den gamla Dirty Harry var rena Mike Tyson i bägge fajterna.
* * *
Nu är det framdukat med fulladdad kaffekanna, färskt snus, turkisk peppar och en stor flaska Zero Coke (bloggen tänker på figuren…) på bordet framför korresoffan i Midtown.
Så here we go.
Stanley Cup-slutspelet 2014 kan börja.