Chicagos svåraste match

Korresoffan , gamle – eller egentligen rätt nye, men ändå – vän, nu ska vi se om mästarna från Lake Michigans sydvästra strand kan samla sig till säsongens bästa match.
Ja, kanske krävs rentav hela Toews & Kane-erans bästa match om Chicago ska kunna undvika att bli jagade ur slutspelet av mäktiga Kings i natt.
Ja, Hawks är bra i de här situationerna, de brukar inte ens blinka när de ligger under i slutspelsserier och har kommit tillbaka förr – så sent som mot St. Louis i årets slutspel, till exempel.
Men jag hävdar att de inte enda gång sedan den moderna storhetstiden inleddes har haft en svårare uppgift än den som väntar i United Center i natt.
När Kings kommit in i den här sortens stim, när de har det här självförtroendet – då är de nästan oslagbara.
Ja, men det naturliga är ju att Blackhawks vinner ikväll och så slår Kings till i Staples Center på fredag, säger många experter; det är så det brukar bli i femte matchen när ena lager har 3-1-övertag.
Sure.
Men det är en annan sak Kings, till skillnad från you-know-vilket-lag, är ohyggliga på under såna här formtoppar.
Att stänga serier och fälla desperata utmanare innan de kommit upp till ytan och fått luft.
Så det vill verkligen till Kapten Toews få med sig manskapet i en 60-minuterssprint lika frustande obönhörlig som United Center-publikens vrål under Corneliusons nationalsång.
* * *
Gissa vem som var med på planet hem från Montreal idag igen?
Jovisst, det börjar bli stalking-vibbar på det här:
Jim Hughson.
Och reaktionen var densamma som vanligt.
Ingen alls.
Men fuck Hughson, faktiskt.
Han hamnade helt i skuggan av en annan, ännu coolare medpassagerare:
John Malkovich.
Det är topp fem på in lista över salta celebriteter jag flugit med.
* * *
De har Quick och de har de där blytunga backarna, med veteranerna Mitchell och Greene som särskilda Biffen-favoriter. Men framförallt har Kings en tyngre, djupare forwardsuppställning än alla andra.
Som junior från Örby var inne på i senaste podcasten (som jag gjorde misstaget att lyssna på och fick bekräftat att jag låter som en läspande Gunde Svan; usch!) har de alltså Mike Richards som fjärdecenter och, liksom, vem ska stoppa ett lag som har Mike Richards som fjärdecenter?
Ingen, that’s who.
* * *
Jag störde förstås inte Malkovich, det är jag för väluppfostrad och lättgenerad för – och stod istället på avstånd vid gaten och tänkte ”Malkovich Malkovich Malkovich!”, vilket ingen som sett ”Being John Malkovich” kan undvika att göra.
Men kanadensiska flygresenärer är uppenbarligen inte blyga av sig, för de trampade ogenerat fram och frågade om han sett matchen igår.
Det hade han inte, han hade märkt på stan att det pågick nåt, men tyvärr, inte så intresserad av sport, fick han förklara med sin egenartat mjuka röst.
Big suprise.
Inte ska han gå på Garden i morrn heller, om någon undrar. Han flyger tillbaka till Montreal, där han jobbar med något projekt för tillfället, redan i morgon eftermiddag.
Sånt får man reda på när man befinner sig inom hörhåll från ogenerade medmänniskor som inte har vett att lämna offentliga figurer i fred.
* * *
Två matchers avstängning för Moore.
Det var väl vad man hade väntat, mo(o)re or less…
Diaz får ta över.
Inte helt lyckat för Rangers, påstår jag härmed.
* * *
Nu åker vi i korresoffan.
Hoppas vi har några goda stammisar som vill vara med i natten.