Concrete jungle where dreams are made, del 3

NY Rangers – Montreal 1-1 (Period 2)
* * *
Ja, jag vill ju påstå att Habs fått den här matchen precis dit de ville.
De spelade hårt och elakt i första och skakade Rangers ur den där känslan av oövervinnlighet – utan att hamna i numerära underlägen.
Sedan har de lugnat ner sig, sett till att tempot gått ner – och hugger till ordentligt när en av få chanser uppenbarar sig.
Samtidigt är det sällsamt att Rangers är så mycket blekare på hemmaplan.
Allting är lite mindre distinkt, lite krångligare, lite slarvigare, lite långsammare och lite darrigare.
Hur kan det alltid bli så?
* * *
– Talkin’ to me? There’s nobody else here, you takin’ to me? Huh , you talkin to me..?
Ja, ursäkta de zoomar plötsligt in taxichaffisen Travis Bickle i jumbotronen och vad mig anbelangar är det coolaste ansiktet nånsin på den bildskärmen
Du vet inte vem Travis Bickle är?
Okej då, han är också känd som Robert DeNiro.
* * *
Just när jag läser Julias kommentar om att Pacioretty måste göra något – det är på sekunden – slår han den fina passningen till Markov och pang och så är det kvitterat.
The Julia magic…
* * *
Det är med anledning av DeNiros närvaro de spelar en snutt av ”Gudfadern”-temat.
Oh visst, han spelade ju unge Vito Corleone i tvåan, men helt klockrent känns det inte.
Det är Pacinos soundtrack.
När DeNiro dyker upp kör man temat från Taxi Driver, no?
* * *
Ojvoj, Kreider blir inknuffad i Tokarski.
Är han nu där och ställer till med avsiktliga olycksfall igen?
* * *
Man får vara som en ordningsvakt på Stureplan vid fyrasnåret en lördagkväll när man modererar det här kommentatorsspåret vissa slutspelsmatcher, ha ha.
På söndag tar jag md mig skottsäker väst.
* * *
Nu visar Garden sin tråkiga sida igen.
Så fort Habs kvitterar blir det tyst och mumligt och ärtsoppigt.
I Bell Centre var det, kanske någon kan upplysa de här medgångslirarna om, hyggligt ställ till och med när hemmahjältarna låg under med med 7-2 i första matchen.
* * *
Norska NRK:s mäktige USA-korrespondent kommer fram i pausen och vill någon gång de närmaste dagarna intervjua gamle Biffen.
Ojvoj, nu får jag kamma kalufsen så jag inte skämmer ut mig för brödrafolket.
Cheferna från självaste moderföretaget kan ju titta.
* * *
Hinner träffa Dogge och hans kompis Parros på mediatoan i första pausen också.
De herrarna är inte så upphetsade över Stepan-smällen – man får snarare intrycket att de tänker att Rangers-forwarden inte kommit tillbaka om det varit de som tryckt till honom…
* * *
Att Rangers, som är så stolta över sin disciplin och att de ”spelar mellan avblåsningarna”, envisas med att ta debila utvisningar i offensiv zon är lite förbryllande.
* * *
Jag har en specifik bardisk i åtanke just nu.
Det blir sent – men den är öppen…
* * *
Nej, Morronrock, jag har aldrig sett Springsteen på Garden (eller, jo, det har jag ju – men då är det han själv som uppträtt, inte Kung Henrik).
I den mån han han går på hockey får han hålla sig till The Rock, hemstaten skulle aldrig förlåta honom om han åkte in till the city och supportade Rangers!
* * *
Övertid?
Så mycket som jag varit ute och snurrat runt i det här slutspelet har jag inte upplevt ett enda dylikt drama i live-format ännu.
Det vore nåt en sån här kväll…