Den oförglömliga Stanley Cup-natten, del 3

NY Rangers – Philadelphia 2-0 (Period 2)
* * *
Det spelar ingen roll att hans coach plockar in och ut honom ur laguppställningen som Johnny på pizzerian på min gata plockar in och ut calzone ur ugnen:
Carbomb Carcillo har bestämt sig för att det är hans serie i alla fall.
Det är han – Mister Entertainment, raggaren vid korvkiosken i Tranås, Hanson brother – som gör det omhuldade första målet.
Sicket statement.
Sen tar Rangers faktiskt över, radar upp chanser så Mason får ta fram Pekka Lindmark-takterna, dödar utvisningar som Michael Corleone dödar tjallare och långa stunder bara äger
Så kan det gå.
* * *
Men ni behöver inte mig för att veta att det inte är avgjort.
På långa vägar.
Det är Game 7 för satan.
Flyers var på hälarna i den här perioden, det var dom, men det behövs bara ett mål för att de ska få den typ av vittring som kan få lag i såna här draman att bli Super Man.
Giroux är riktigt nära på slutet, när de börjat ta mer chanser, och så kommer det naturligtvis att fortsätta.
Håll i hattarna, om ni har några.
* * *
Zuuuukes dubbla tunnel innan Carbombs mål är den mest bedårande norska grannlåten sedan Edvard Grieg komponerade sina vackraste symfonier och Henrik Ibsen författade sina tyngsta draman.
Ojvoj.
* * *
Kaffe fanns det i periodpausen.
Men inga muggar.
Det är som att Rick Nash skulle skjuta utan puck och nu när jag säger det…
* * *
Den träskalle till Rangers-supporter – ja, en av Gris-Olles kompisar – som skriker ”Let’s go, Sterling” när Wayne Simmonds har pucken blir med all rätt nerstirrad av sina läktarsektionsgrannar.
Han ska vara glad att inga vakter hörde, då hade han garanterat blivit utkastad.
* * *
Nu väckte inte det PP Flyers fick i det läget heller direkt jättestarka associationer till CCCP 1981, men klumpedunsfaktorn i att ta en too many men-utvisning när fajten står och vägar går knappt att räkna ut.
* * *
Vi har inte kommit upp på mer svindlande kändisnivåer än Susan Sarandon.
Staples Center simmar ryggsim i herre-på-täppan-behag.
* * *
Syconaut Strålman går – som ni ju redan påpekat flera gånger om – Yellbear Hjalmarsson on our asses och toppar ett monsterbyte med en assist till Bäng-Pouliots 2-0-kasse.
* * *
Ja, Tobias Pettersson och ni andra som rasar över att forwards åker för goalie interference när de blir inknuffade i keepern – fråga Demolition Man Holmström vad han tyckte.
Men nu är det så, dom gör alltid den bedömningen och det gäller helt enkelt att låta bli försätta sig i situationer när det där händer…
* * *
Anders, såvitt jag vet skänks kepsarna efter hat trick-regn som det igår till välgörande ändamål.
Det är i alla fall sällan spelana vill ta hem 630 kepsar…
* * *
Och Pettersson, det där flygfäet nämner vi inte här. Sex plus i så fall. Plus!
* * *
Kvällens hittills största stjärna är en snubbe som kommer in på isen – i Lundqvist-jersey, mind you – i pausen, drar iväg pucken från mittpunkten, lyckas få in den i ett litet, litet hål i en pappskiva och därmed vinner en helt sprillans Lexus.
Det kallar jag bra onsdagkväll på stan.
* * *
Nu har jag ångest.
Nej, inte för vad som ska hända här – men för att det ska vara en mess att komma hem i regnet efteråt, så jag missar för mycket från Pepsi Center.
Ni håller mig up to date, väl?