Den stora chansen, del 3

Montreal – NY Rangers 5-4 (Period 2)
* * *
Ha ha ha.
Det är det enda jag har att säga om den här Gröna Lund-attraktionen till match.
Ha ha ha.
* * *
Fast nej, jag har lite mer att säga.
Problemet är bara hur det ska formuleras.
Jag får ju definitivt kasta utkastet jag höll på och knattrade på om att det här för Rangers är precis som Game 6 mot Philadelphia – och för Montreal precis som Game 6 mot Boston.
Det var ju exakt så det såg ut när Habs lekande lätt gick upp i 4-1-ledning och jagade Henke av isen och hela den här stan lag på rygg och sprattlade med benen i berusad eufori,
Men innan någon hann säga ”karneval på Crescent Street i natt” hade Rangers plötsligt gjort tre raka och kvitterat.
Då ska det ju – logiskt sett – vara gästerna som har allt momentum och bara tar över.
Men nej.
Mindre än en minut släpper Talbot in första skottet han får på sig, avlossat av Death Valley-hete Burken Borque.
Och så går vi till periodpaus nummer två med nio mål i protokollet och ingen vet ett skit om hur det här ska sluta eller överhuvudtaget vad som händer – eller vad det är för sport vi tittade på.
* * *
Henke hade den typ av Bell Centre-kväll han brukade ha innan de två första matcherna i den här serien….
Då brukar det bli svårt
* * *
Gallaghers passning till Pacioretty vid 3-1-målet, liggande på isen, är det största konstverket någon med det efternamnet utfört sedan Noel skrev ”Wonderwall” åt Oasis.
* * *
Det verkligt fina med att Habs (kanske) vinner den här matchen – förutom att vi får ett grandiost kapitel till i sagan om Canadiens och Rangers – är att det går att gå ut i Montreal-natten i afton
Om Habs åkt ur hade det förmodligen blivit upplopp där ute och såna gånger håller sig papa biff hemma.
För övrigt, parentesen här ovan – den var inte där när Burken Bourque hade prickat in fyran….
* * *
Varför låter det som att de skriker ”Haaaaanrik” när de hånar Lundqvist i Katedralen?
Oavsett svaret så lär det komma att eka i öronen på den svenska målvaktsstjärnan när han sitter på planet ner över de mörka skogarna i Maine och Vermont och New York om några timmar.
Såvida inte….
* * *
Ni kan ju inte bråka om att Hughson är enögd. Han kommenterar för kanadensisk tv och gör det på samma sätt som exempelvis Lasse Granqvist kommenterar Tre Kronors matcher i Sportradion.
Det är ju mycket värre att han inte kände igen mig på planet igår…
* * *
Kmannen, grejen är – tyvärr eller dessbättre, välj själv – att målvakter som blir utbytta sällan görs tillgängliga för media.
Så du kan sluta gnugga händer, he he.
* * *
Ikväll är det Habs-fansen som inte är nöjda med domarduon Kozari och Watson.
Och man får ju säga att de gör ett jävla bedrövligt jobb om de, som vissa konspirationsteoretiker hävdar, har order om att skänka serien till Canadiens…
* * *
Den här är lite kul att skrika när Talbot släpper in första skottet:
In med Henke!
* * *
Ja, Wennerhult, det är mer av det min mamma kallade bananhockey.
* * *
Handshake, milkshake, Shakin Stevens, nytt målkalas för Habs, Uffe Samuelsson snör på sig skridskorna, jumbotronen lossnar….ingenting kommer att förvåna mig under den här tredjeperioden.