Högmässa i hockeykatedralen, del 5 – The End

Montreal – NY Rangers 2-7 (Slut)
* * *
Det känns fortfarande helt pskykedeliskt att skriva det där.
Montreal – NY Rangers 2-7 – ???
Hur fan gick det till?
– En fluke, säger Hagelin, det var ju en 2-1-match tills vi fick de två snabba målen i slutet av andra. De avgjorde kanske inte, men de tog ifrån dem all momentum
Helt riktigt.
Men i alla fall.
7-2.
Vilken jävla örfil.
* * *
De majestätiska läktarsektionerna, branta som slalombackar i Alperna, töms snabbt under tredjeperioden.
Men kudos åt de som ändå stannar kvar.
De fortsätter heja – och lyckas till och med bli så där upphetsade att de piper när hemmafavoriterna sånär reducerar på slutet.
Fansen till laget Habs spelar mot har en del att lära, om man säger så
* * *
Rangers gjorde fler mål på Carey Price under de två första perioderna än hela världen gjorde på hela OS.
Nu befarar Habs Nation att hjälten – ja, Price är större i Montreal än vad Justin Bieber är i världens samlade flickrum – är skadad, eftersom han fick sitta i båset i tredje.
– Men där satt han för att jag ville skydda honom. Vi spelade ju som nötter framför honom, grymtar Therrien efteråt.
* * *
Zuke är överlycklig över att han fick fira sjuttonde maj med mål och seger i Bell Centre.
– Sjuttonde maj är min favoritdag på året, alla är så glada då. Så i vanliga fall tycker jag det är lite tråkigt att jag inte kan vara hemma den här dagen. Men just idag hade jag verkligen inte velat vara någon annanstans än här. Det blev en helt perfekt högtid, säger han och skiner som solen över Akers brygge en varm julikväll.
* * *
Therrien skräder inte orden om det egna manskapets insats.
– Vi var inte redo vare sig mental eller fysiskt och fick oss en duktig läxa. Det var nog nyttigt, säger han.
* * *
Jo, tammefan.
Till och med Big Rick Nash lyckades få in en fjösare till slut.
Då vet man att Rangers är inne i ett stim.
* * *
Burken Borque är också rätt frank:
– Vi fick vårt arsle kickat över hela isen. Så var det bara.
* * *
I en hall med Bell Centres prakt kan man tycka att omklädningsrummen borde vara stora som hangarer, men gästerna bor i ett regelrätt kyffe och jag håller tre gånger på att snubbla över Lundqvists vita benskydd när jag försöker smyga fram för att få några egna citat.
Det hade just varit snyggt.
* * *
Prusten står inte så högt i kurs hos någon efter sin debila attack på gamle kompisen Kreider – som stod för en monstermatch om ni frågar mig – och lär få se nästa match från läktarplats.
Det hindrar inte att det skrockas och skrattas och är vänskapligt när Henke passerar honom i backstage-gångarna efter sin officiella presskonferens i medialoungen.
Polare är i någon mån polare även under slutspel.
* * *
Alla säger förstås samma sak::
Resultatet spelar ingen roll. Det är ingen skillnad om det blir 1-0 eller 20-0. Det står ändå bara 1-0 i serien. Och Montreal kommer vara mycket bättre på måndag.
Klichéer – men sanna.
Själv hoppas jag framförallt att det blir lite roligare då.
Den här tredjeperioden var rätt trist att sitta igenom.
Det ska inte se ut så i en konferensfinal,
* * *
Nu befinner vi oss i en närmast unik situation.
Matchen är avgjord, alla texter är lämnade, det är ledigt imorrn, inga matcher ska spelas ens på tv under aftonen – så en helt öppen kväll i happening Montreal ligger framför oss.
Säg så här:
Det finns klar risk att det är en seg biff som möter upp i bloggen när de kör igång i Madhouse on Madison imorrn.
Men vi hörs då.