How the west was won, del 4 – The End

Chicago – LA Kings 2-6 (Slut)
* * *
Fint facit för Bjuppe Biff i afton.
Låt oss se på några påståenden:
•”När Chicago spelar så här är det svårt att säga något annat än att de håller på och bygger på en dynasti”.
Fact: De tappar 2-0-ledning och får stryk med 6-2. På en period.
•”De stora stjärnorna, Toews och Kane och Keith, kliver alltid fram och prickar in de avgörande målen”.
Fact: De två målen görs av Nick Leddy och Ben Smith. Toews, Kane och Keith syns knappt till alls.
•”Corey Crawford är underskattad”.
Fact: Corey Crawford släpper in några riktiga lökar och ser svårt svajig ut när Kings börjar stegra.
•”Drew Doughty har det jobbigt”.
Fact: Drew Doughty är grym i tredje perioden.
•”Kings har svårt mot kvicka puck possession-lag som Chicago”
Fact: 6-2 till Kings.
”Blackhawks kan avgöra det här i fem matcher”.
– Det står 1-1 i serien inför matcherna i Staples Center.
Hej på’re, som Ted Åström säger i Sällskapsresan.
* * *
Men ärligt talat – vad fan var det som hände?
Blackhawks leder alltså med 2-1 efter en andraperiod de dominerat helt och så förlorar dom med 6-2.
CHICAGO Blackhawks alltså.
Mästarna.
Jonathan Toews lag.
WTF?
Kings imponerar enormt, bara Darryl Sutters bohemiska manskap kan se ut som att de inte inte bryr sig i två perioder och sedan komma ut och ställa till med såna här föreställningar i tredje , men nåt är ju allvarligt fel hos hemmalaget också.
Slutperioden är den sämsta jag sett Hawks göra i ett slutspel sen den nya storhetstiden inleddes.
* * *
Ja, John J – det var festligt. Vi måste ha suttit och skrivit om Tedenby, i varsin världsdel, precis samtidigt.
* * *
Jeff Carter gör alltså hat trick i tredje.
Hygglig perre.
– Det var lite konstigt, säger han till Engblom efteråt.
I sanning.
* * *
Notaros mozzarella levererar igen.
Gud är inblandad på något sätt.
* * *
Okej, tack för ikväll.
Nu ska jag spela lite Playstation-hockey, så 46-årig gubbe jag är.
Imorrn:
Eastern Conference Finals i the woooorld’s most famous arena.
Vi hörs därifrån hoppas jag.