Klassikern i Boston

Begreppet ”instant classic” använder man måhända lite för lättvindigt ibland – om allt från senaste Strypes-singeln till rooftop-baren på nya W-hotellet nere vid Freedom Tower.
Men den det råder inga som helst tvivel:
Det har full och absolut täckning vad gäller Stanley Cup-serien mellan Boston Bruins och Montreal Canadiens våren 2014.
Den var klassisk redan innan Zdeno Chara cyklat till rinken och Carey Price plockat benskydden ur trunken – och växte till något ännu större under och efter den inledande matchen i torsdags.
Och det handlar inte alls bara om att det är en beef med anor lika uråldriga som den som utkämpas i Palestina. Att det är 34:e gången de går upp i en playoff-batalj – överlägset rekord i nordamerikansk idrott, alla kategorier – skulle tvärtom kunna ta udden av exklusiviteten. Vi har onekligen been there och done that.
Men det är något väldigt speciellt med just den den 34:e upplagan av amerikansk-kanadensiska kriget i nordost
Bruins är herrar på eastern conference-täppan och Habs på väg uppåt i en obeveklig stegring, laguppställningarna kryllar av intressanta och kontroversiella profiler och hela NHL befinner sig för närvarande i ett febrigt rus.
Så om jag haft barn och kunde få barnbarn, då hade det jag får se i TD Garden idag antagligen funnits på listan över saker jag skulle tjatat om i deras närvaro.
Det är ju en instant classic.
* * *
Det första jag tänkte på i korresoffan när väckarklockan ringde – ja, jag tillbringade natten där; när jag har bagarväckning får gäster som Micke ta sängen – var förstås:
Shipping off to Boston.
Och sen shippade jag verkligen off, tog mig till LaGuardia, hoppade på Delta-shutteln, flög de 40 minuterna upp längs östkusten, landade på Logan, tog en taxi direkt till Garden – eller ”Gaaaaden”, som chauffören givetvis sa – och slog mig ner på angiven plats i pressrummet.
Det är så livet ska vara.
* * *
Apropå intstant classic:
Ni såg väl Sugar Kane igår kväll?
När han hade gjort sitt Maradona-mål på Bryzgalov Universe sträckte han armarna över huvudet och skrek:
– Showtime!
Jag är fanimig kär i Patrick Kane.
* * *
Bruins anser att de var klart bäst i första matchen och borde ha vunnit; att de inte gjorde det var bara otur.
Well well, ber jag att få replikera.
Det är sant att de förde spelet och under några av de där hangarfartygstunga maratonanfallen svischade runt i Montreal-zonen med både speeden och kraften hos racerbilarna på Indianapolis Speedway.
Men för det första var Carey Price helt otroligt bra och det har mycket lite med tur att göra – och för det andra spelade Montreal utsökt bortahockey, med tålamod och noggrannhet och mördande precision när de väl fick lägen.
Om hemmalaget tror att det bara är att fortsätta likadant och att ”turen” kommer vända, då blir det problem.
* * *
Det kräver sin man att knyta slips på den enda toaletten på ett helt våningsplan, med tio nödiga män i kö utanför dörren.
Men mot alla odds får jag till en knut nästan lika vass som Kanes tidlösa backhand igår.
* * *
Loui Eriksson, ni vet han som i sin nya britpop-frisyr ser ut som han skulle kunna spela bas i Supergrass, är overdue för ett mål.
Idag sitter det.
* * *
Här, i en presslounge där de serverar en brunch som skulle få Eken att tala i tungor, får jag i alla fall se Jim Hughson.
Men höra honom kan jag dessvärre bara drömma om.
Nordamerikas bäste hockeykommentator talar endast i kanadensiska sändningar.
* * *
Vi måste, när jag nu dragit den koppling, hitta en Supergrass-låt som passar som målsignatur om Loui Loui verkligen hugger.
Få se, det var inte precis igår jag lyssnade på Gaz och hans kumpaner, men….ja, ”Alright” borde väl passa bra.
* * *
Trots att vi ägnade en lång busstur i Sotji åt att diskutera Peo Brasar, Thomas Gradin och bröderna Sedin – och delade stolsrad på en av flygningarna mellan Newark och LAX under finalen mellan Devils och Kings 2012 – grusas mina förhoppningar om att jag och Hughson är bekanta däremot totalt.
När jag försöker hälsa tittar han på mig som om jag vore fullständigt rubbad.
Buhu.
* * *
Therrien meddelar att han talat med PK Subban och känner sig helt övertygad om att de vidriga rasistattackerna i torsdags kväll inte bekom backstjärnan det minsta.
Nej, jag skulle tippa att de – precis som de eviga buropen här inne i hallen – bara gör honom ännu mer angelägen om att få platta till Boston.
Nu har han dessutom fler än nånsin i ryggen – en hel värld vill att nummer 76 i Montreal gör braksuccé i resten av serien.
* * *
Herr kommissionären – Bettman himself – är in the house idag och ska hålla ny presskonferens.
Har läsekretsen några frågor som ska framföras?
* * *
Som Svenska Fans-Viberg påpekat idag blev Wayne Simmonds utsatt för samma vidriga rasism i sociala medier efter sitt hat trick på Henke Lundqvist, då i första hand av kretiner i Rangers supporterled – utan att särskilt många reagerade.
Det är förstås beklämmande, de som gav sig på honom är lika stora as som de som skändade PK.
* * *
Kollegan mittemot svär som en hel Boudreau när han öppnar sin gamewinner-lott.
För på den står namnet Bartkowski.
Själv drar jag Johnny Boychuk.
Inte så dumt.
* * *
Michael Bournival ersätter Travis Moen, men i övrigt gör Therrien inga ändringar i laget.
Så tyvärr – ingen Dogge på isen idag heller.
* * *
I den här matchen får det bara inte bli lång övertid – i alla fall vad NBC:s chefer anbelangar.
För under eftermiddagen väntar Kentucky Derby och även det sänds av NBC och kanalen lär inte bli så populär bland hockeyfansen ifall de tvingas bryta mitt i sudden death-drama för att istället visa hästlopp från Louisville…
* * *
Det tog Bruins mediaavdelning lite att skaka fram en stol åt bloggen idag, så jag är glad att jag överhuvudtaget befinner mig på pressläktaren.
Men jag sitter på en luguber liten sektion utan uttag från ethernet-kabel och känner jag det trådlösa Gaaaaden-nätet rätt innebär det att vi kan få lite problem framåt matchstart.
Då vet ni om det blir fördröjning med inlägg och kommentarer.
* * *
Eventuella ändringar i Bruins lag har inte kommit till min kännedom, men Julien brukar inte fucka så mycket med sitt lagbygge, inte efter förluster så knappa som den i förrgår.
* * *
Jag fryser om boxarnäsan, besynnerligt nog.
* * *
Tomas Vanek har inte imponerat på någon – allra minst Therrien, tydligen.
Habs-coachen fick frågor om den österrikiske stjärnan igår och svarade frank:
– Arbetsmoral finns det ingen förhandlingsmån om.
Nej, men som alla som såg honom med det rödvita landslaget i Sotji vet tycker Vanek det själv.
* * *
Halv ett på eftermiddagen är halv ett på eftermiddagen överallt, men det går redan under värmningen att ana sig till att Bruins-fansen kommer göra sitt bästa för att bekämpa tidiga-starten-tröttman.
Här blir nästan samma tryck i ”Let’s go Bruuuins”-ramsorna som vanligt.
* * *
Rättstavningsprogrammet blir plötsligt ironiskt och vill ändra Vanek till Vaken…
* * *
The instant classic fortsätter snart.
Be en bön att nätet håller – och ha så fruktansvärt kul.