Korresoffan revisited, del 2

Dynamit i Bell Centre!
Vilken sprakande match.
Och allra mest sprakar Habs.
Det är inte så konstigt.
Dom MÅSTE medan Bruins hemskt gärna VILL – men inte måste.
Sånt brukar ge utslag när två så jämna lag brakar ihop.
* * *
Jag trodde målet han äntligen fick göra i förra matchen var serumet Loui Loui behövde mot det ormgift som plågat honom, men uh-huh:
Så dör klockrent träffar man bara ribban om man är biten av den stora hockeyormen.
* * *
Inte skoj för Habs om Emelin är allvarligt skadad.
* * *
Det är ett väldigt un-Bruin-like misstag Miller begår vid Eller tidiga ledningsmål, men jag har länge haft känslan att denne Miller är den svaga länken i Juliens backuppställning.
Ni som följt dem mer ingående än jag – rätt eller fel, bra eller anus?
* * *
Det ser fint ut, ja rent gentlemannamässigt, när Prusten och Budaj tar paranta nationalsångsvokalissan Ginette i hand just som hon sveper förbi båsen efter sin insats på isen.
* * *
Men hörrni, ha ha, bloggen är inte sur.
Jag försöker förklara hur mycket jag bryr mig om er och vad ni tycker – och hur det skulle kunna låta om det inte var så…
Det är tråkigt när jag inte kan uppfylla allas krav och förväntningar – den här bloggen är mitt lilla barn, mycket lite ligger mig varmare om hjärtat – men ibland går det bara inte.
* * *
In med Dogge!
* * *
Nu ska jag gå på jakt i djupet av min garderob.
Mycket lite som håller för Stanley Cup-slutspel är rent och det ställer till stora problem.
I tidiga omgångar går det att lösa, då bor man i allmänhet på samma hotell flera dagar i rad och hinner lämna in tvätt, men nu är det in och ut varje dag och plötsligt står man här och vet fan inte vad man ska ta på mig.
Tur det finns duschånga och strykjärn i alla fall.