Memorial Day Showdown, del 2

NY Rangers – Montreal 1-0 (Period 1)
* * *
Dassig hockey.
Det kan man väl ändå säga?
I början är det så nervöst och darrigt och hafsigt – inte minst i ett par riktigt horribla powerplay – att det nästan är läge för coacherna att skicka nån till Duane Reade som kan skaffa lite Sobril.
Sen slits allt sönder av utvisningar, Rangers gör ett shorthanded-mål och till slut får Montreal till lite vildsint tryck, utan att direkt skapa några konstverk till chanser.
Kort sagt:
Vi befinner oss långt från Staples Center igår.
* * *
Alla är nervösa – utom geparden från Södertälje, Carl Hagelin – Sveriges bästa utespelare i Stanley Cup-slutspelets tredje omgång.
Han älskar att spela stora hockeymatcher, ju mer som står på spel desto roligare tycker han det är – och givetvis är det han som, i numerärt underläge, sticker som en komet över isen och på vad som ser ut som ren glädje valsar in sitt sjätte playoff-mål för året.
Bork Bork, som dom sa i Michigan när han gjorde nåt bra.
* * *
Innan han kastar som en italiensk fotbollsspelare när Dominic Moore buffar honom i ryggen tänker Plekanec kanske att det är löjligt att filma, men sedan minns han Marsellus Wallace visdomsord från filmen vi har som sidekick-tema i kvällens blogg:
– That’s pride fucking with you. Fuck pride. Pride only hurts….
* * *
Det är fantastiskt att Subban vid Habs sista PP inte bara står och hoppar utan rentav viftar med klubban högt över huvudet för att få pucken – och sen bara sjunker ihop en vad-fan-passar-ni-mig-inte-för-pose när de låter bli att passa.
Jag håller med.
Vad fan passar de honom inte för?
* * *
– These refs suck, skanderar hela Garden och Alain Vigneault verkar stämma upp i kören för han får sig en allvarlig tillsägelse av herrar Jackson och O’Rourke.
Onödigt tjafs och dumt fokus på fel saker, lyder min dom.
* * *
De har ingen som helst anledning att bua åt Subban i New York.
Men dom gör det ändå.
Varför?
Det är särskilt korkat eftersom det bara gör honom bättre.
* * *
Man ser inte ofta målvakter som går så långt ut som Dustin Tokarski; han är ju klart mer offensiv än, tja, Kevin Klein.
* * *
Jag önskar vi hade någon som kunde direktrapportera från Bell Centre såna här kvällar.
Det vore väldigt skoj att höra om stämningen när 20 000 Habs-fans sitter och tittar på en jumbotron.
Julia?
* * *
Henke verkar vara inne i sin zon.
* * *
Det där med att Parros skulle vara aktuell för spel var förstås på tok för roligt för att vara sant.
När jag berättar för Arpon på nhl.com, som följer Habs hela tiden, att jag såg den gamle busen värma med lite fotbollskickar och trodde att han skulle vara med får jag ett rungande skratt till svar.
– Det hade varit ett riktigt scoop för dig, menar han.
Man gör ju vad man kan.
Men mustaschen får alltså bara byta om för att vara med på fotboll – och sedan duscha och sätta på sig civila kläder igen.
Kämpa, George….
* * *
Står intill GM Bergevin på mediamuggen mellan värmning och första nedsläpp och vill gärna påminna om den gången för fjorton år sedan när jag var och hälsade på Rico Persson i St. Louis och han – Bergevin – sa åt mig att knäppa hjälmen för att jag hade krulligt hår.
Men jag törs inte
Det är ändå trevligt att få stå sida vid sida vid urinoaren en stund – och reflektera över att klassens clown idag blivit så seriös.
* * *
Stämningen när lagen kommer in på isen, när Amirante sjunger och när matchen börjar – den är den bästa i den här hallen på flera år, det kan jag försäkra.
Om Rangers spelar sina kort rätt kan det bli en happening söndagkväll i Gotham.
* * *
Phil Jackson, basketguden, sitter några rader bakom Rangers bås, ser vi i jumbon.
Han, som är buddist och allt, kanske kan ge Vigneault några råd om hur man håller sig lugn.
* * *
Garcon – coffee!