Memorial Day Showdown, del 3

NY Rangers – Montreal 2-1 (Period 2)
* * *
Jag tycker det börjar kännas som att Rangers snart måste ringa Mister Wolf – ”My name is Wolf, i fix things”– för att rädda sin konferensfinal, för Canadiens är på väg att ta över, uppträder mer resolut och aggressivt och vinner fler och fler närkamper.
Men då får alltså Brassard en drömpassning av Dan Girardi – och Henke! – kommer fri och dammar på rena rama Fredrik Pettersson-släggan.
Inte logiskt i det läget, men so it goes i den här sporten.
* * *
”Nu ringer det”, hinner jag tänka när Strålle av oklara skäl är på väg ner på åttonde avenyn för att fullfölja en tackling och Buljongen, of Leksand fame, kommer i två-mot-en-läge med vem det nu är.
Däremot räknar jag inte riktigt med att han ska få på ett bandsågsvasst laserskott.
Ojvoj
* * *
Kung Lundqvist har nu fler poäng i den här serien än Tomas Vanek, om jag inte tar alldeles fel.
* * *
Så, Habs är bra på att sälja in utvisningar varje gång de ser ett klubblad i ansiktshöjd, men inte heller mot det hjälper gnäll.
Det är bättre att hålla klubborna i anständig höjd.
* * *
Brassard vänstra axel verkar ändå rätt okej.
* * *
I den mån det finns några förmildrande omständigheter för dessa mediokra powerplays så är det väl det faktum att penalty kill-enheterna, som någon påpekade redan innan slutspelet började, vid det här laget är så extremt samspelta och välsmorda att man måste vara perfekt i numerära överlägen för att få utdelning.
Men:
Då får man väl träna hårdare och se till att PP-enheterna också går som klockor.
* * *
Ingen garanti-jubilerande Messier i jumbon ännu – medan alla andra profiler från 94-laget står och vinkar.
Han kanske fortfarande är sur för att han inte fick tränarjobbet i somras.
Men det är ju i så fall ett moment 22, för då hade Rangers inte spelat i den här konferensfinalen.
* * *
RobinsonRobban, noterar du att du inte får in dina besinningslösa kommentarer?
Man uttrycker sig inte så där i det här kommentatorsspåret, du borde ha lärt dig det nu,
* * *
Förvånande att ingen i ett kommentatorsspår så fullsmockat med Pulp Fiction-konnässörer replikerat:
– Garcon means boy…
* * *
Giants Super Bowl-hjälte Justin Tuck, iklädd Rangers-jersey, zoomas in i jumbon och möts av dånande ovationer.
Tuck, säger han…
* * *
Therrien visste verkligen vad han gjorde när han efter Price skada valde Tokariski istället för Budaj.
Den unge AHL-fantomen är lysande.
* * *
Harry Belafonte är in the house.
Något otippat.
Men det är klart – när det spelas vad min mamma kallade bananhockey ska väl mannen bakom ”Banana boat song” vara här.
* * *
En fåfäng förhoppning kanske, men det får gärna bli lite mer rock ’n’ roll i den här tredjeperren.
Hur sa vi?
Den här serien avgörs nu.