Ödets timma är här, del 2

Pittsburgh – NY Rangers 0-1 (Period 1)
* * *
Det är gunslingern från Broadway som drar först – eller om man nu ska beskriva det som att Brian Boyle skjuter från höften när han och polarna i fjärdekedjan till allmän chock klapp-klappar sig fram till det första målet.
Fast han träffar inte pingvinen i hjärtat precis.
Om hemmaspelarna inte omedelbart ställer sig upp så kan man då åtminstone beskriva det som att de kommer upp på knäna – och laddar på med moteld så tomhylsorna flyger över isen.
Efter målet är det i princip bara Penguins, de ligger på oavbrutet och Lundqvist får veta precis hur den där skunken på Essingeleden känner sig och ett är säkert:
Om det fortsätter likadant kommer Pens förr eller senare att vända på det här.
En gunslinger kan inte försvara sig till seger…
* * *
Den inledande anstormningen från Penguins som jag kunde satt resten av årets sovmorgnar på uteblir dock.
Det är mycket konstigt.
Dom har sedan i söndags pratat oavbrutet om att de måste komma ut stenhårt och få en bra start och så inleder de med att…ja, tveka på hanen.
Först när Rangers fått in det första mål som i de sex tidigare matcherna slutat med seger kommer attacken.
Disco Dan får försöka förklara för Mario senare ikväll.
* * *
Min enda förhoppning ikväll är att domarna inte får något som helst inflytande över utgången och hittills finns det inget att klaga på hos herrar Pollock och Joannette-Jeanette.
* * *
Bylsma har delat på the two-headed monster nu när allt står på spel.
Och varför inte?
Det är, historiskt sett, när Crosby och Malkin opererat i varsin kedja Pens haft som störst framgång.
* * *
Han var med på matchvärmningen, men nu sitter Carbomb Carcillo på läktaren igen.
Det får vara någon måtta på underhållningen, tyckte Vigenault.
* * *
Det var tryck i kastrullen i fredags också, men ikväll…det är som att krutrök liksom hänger i luften här inne och trumhinnorna bågnar av decibelattacken redan under nationalsången.
Får pingvinerna inte den energi de behöver av det HÄR stödet, då är det något fel,
* * *
Så här hög profil har målskytten Brian Boyle inte hållit i en slutspelsperiod sedan Rangers serie mot Ottawa 2012, när han fram till hjärnskakningen var lagets bästa forward.
* * *
Fast till skillnad från i fredags är det faktiskt några enstaka Rangers-fans här ikväll också.
Det hörs under en nationalsång som plötsligt perforeras av det typiska New York-brölet vid bekanta avsnitt – och det hörs när Boyle gör 1-0.
Små rop av gränslös lycka mitt i tystnaden.
* * *
Marc Staal får veta vad Steel Town tycker om honom varje gång han rör pucken.
Inte så mycket.
* * *
På min del av pressläktaren skulle man kunna tro att Björn Dähli befinner sig i upploppsjakt på femmilen i ett OS och behöver ta in tre sekunder till.
Min norska vän har mycket svårt att hålla nerverna i schack och blir emellanåt som Jimmy Fallon i ”Fever Pitch”, i synnerhet när den lille gutten är inne.
Det är mycket underhållande.
* * *
Jag tror det ska ringa när Penguins får PP här på slutet, men det är riktigt blekt och efter en minut förstör James Neal – tänka sig – allting genom att ta en egen utvisning.
* * *
Just när jag skriver det kommer Kryckan Krüger gående på en storbildsskärm jag har framför mig.
Själv ska jag gå och hämta lite mer RC Cola.
Nu laddar dom om…