Rakt in i elden igen, del 4

Plötsligt händer det.
Plötsligt börjar maskinen brumma, spraka och fräsa.
Plötsligt är det som att en skvadron stridsvagnar upphottade med Ferrari-motorer kommer stormande mot Price i våg efter våg, den ena mer massiv än den andra
Det finns inga motståndare som kan stå emot när Bruins vevar igång den sortens ohyggliga anfall och nitar sig fast i offensiv zon med bultar av den sort man vanligtvis använder för att hålla hamnkranar på plats.
Habs hanterar det visserligen bättre än de flesta och sticker mitt i anstormningen upp och återtar ledningen, men man bara vet att hemmalaget kommer att krossa sig fram till en kvittering innan det är över.
Och mycket riktigt.
Overtime kommer.
* * *
Johnny Boychuk bombar in skott med just den pondus man ska ha med det namnet.
Ojvoj
* * *
Att ha ledningen betyder uppenbarligen inte så mycket i andrarundan heller.
* * *
– USA, USA, USA, skanderar Gaaaden.
Ja, för det är ju så många amerikaner i hemmalaget.
Få se, på isen ikväll är det exakt…fyra; Krug, Bartkowski, Kevin Miller och Florek.
Sen har vi två svenskar, en finländare, en tjeck, en hyggligt lång slovak och, tänka sig, tio kanadensare.
* * *
Habs lockar fram en helt ny ton i inläggen från vanligtvis sportsliga duon Storbjörn och Lillbjörn
Den här aggressiviteten och den här hånfulla hållningen har vi inte sett tidigare.
Nu tar vi några djupa andetag.
* * *
Det råder debatt i soffan om Bergerons tackling var ful eller inte. Inte, bestämmer jag. Fin arseltackling såg det ut som i mina ögon.
* * *
Och Julia ska herrarna björn ha klart för sig att man inte bråkar med här, nedlåtande inlägg visavi henne får man verkligen inte publicerade.
* * *
Loui Loui är overdue för ett mål.
Så han är min Boston-hjälte.
I Montreal säger jag Eller.
Eller…jo, jag säger Eller.
Hi hi