Showtime i La La Land, del 4

LA Kings – Chicago 1-2 (Period 2)
* * *
Detta mäktiga Chicago.
De flesta skulle inte orka, de flesta skulle vika ner sig, de flesta skulle vara stekta när de ligger under med 3-2 i en slutspelsserie mot LA Kings och hamnar i underläge i game 6
Men det var det där med karaktär och stolthet och ledarskap.
Blackhawks har det i droves – liksom erfarenhet och skills och intelligens.
Så nu är det vänt.
Två fucking ett till gästerna.
Men:
Det är ju verkligen inte avgjort.
För Kings är förbannade och vill under inga som helst omständigheter sätta sig på planet och flyga de fyra och en halv timmarna tillbaka till Chi-Town i morgon.
Därför kan man nog räkna med hemmalagets tyngsta push i hela slutspelet i den tredjeperre som kommer nu.
* * *
Måkvaktsfajt!
Ja, nästan i alla fall.
Quick och Crawford åker i alla fall och pumpar lite efter periodslutet och Crawford ser ut att vilja slänga handskarna.
Rock ’n’ roll!
* * *
När TVÅ Blackhawks-krigare – Kryckan och Sharp – kommer helt fria mot Quick vet man att Kings inte spelar som Sutter vill.
När det likafullt inte blir mål vet man å andra sidan att pungmannen Quenneville inte heller är helt nöjd…
* * *
Sesame chicken, MN Johan.
Hm, det är en idé.
* * *
Papa Mitchell mosar in Yellbear i sargen så den stackars smålänningen för några ögonblick måste undra om han är tillbaka i fjolårets andraomgång och möter kompisen Kron Wall of Pain.
* * *
Slaffsy, ha ha, det var värst vad snabbt du gav upp. Jag har inte varit med om något liknande sedan grundserien slutade och Devils-mannen Hällegerd la ner verksamheten.
* * *
Nu byter jag återigen ståndpunkt och tillhör grupperingen som anser att Corey Crawford är underskattad.
Inte över.
* * *
I de luxuösa Manhattan-lägenheter jag skrev om i introt gissar jag att de närvarande hoppas att Hawks tvingar fram en Game 7, men helst först i tredje OT-perioden.
Ju mer de här spelar, desto bättre är det för Rangers
* * *
Nä, det slutade med italienskt igen.
Kommer nu.