Sista striden i Boston, del 2

Boston – Montreal 0-1 (Period 1)
* * *
Well, om det här ska föreställa den slutgiltiga uppgörelsen i ”Gudfadern”, då är det Montreal som är Michael Corleone i alla fall i den här perioden – och Boston har en förstafemma med Don Barzini, Philip Tattaglia, Moe Green, Cuneo och Strachi.
Och Bartkowski, han som säljer ut ”familjen” vid Habs ledningsmål, får väl ses som Fredo då…
Inledningen, de tio första minuterna, måste ju vara den skoningslösa lagmaskinens sämsta på flera år.
Med all sin erfarenhet, all sin mentala hårdhet, all sin kunskap kommer björnarna ut och verkar rädda och tagna av stundens allvar och vet inte vad de ska göra mot kvicka, energiska, hungriga Quebecare.
Hur är det möjligt?
Det blir bättre, under några byten här i slutet ser framförallt Carl Carl ut som en lika svår motståndare för Michael Corleone som Hyman Roth i tvåan (jag kanske ska sluta med det här…dom som inte kan sin Gudfadern lär klia sig i huvudet), men ändå.
Jag kan verkligen inte fatta att den förväntade anstormningen i öppningen blev…det där.
Hade Habs fått in en puck till hade vi kunnat boka rum i Montreal på lördag redan nu.
* * *
Just när de släckt ner i hallen och AC/DC dånar på hangarfartygsnivå och hemmafansen plötsligt får syn på sin hjältar på jumbotronen, på väg genom spelargången…just i det ögonblicket är stämningen så elektrisk att hjärtat nästan stannar.
Men så tar om inte PK så i alla fall den plötsligen livsfarlige Arne Weise – också känd som Dale Weise – det ifrån dem…
Den stora frågan nu är ju om de kommer ta tillbaka det?
* * *
Det har inte spelats många matcher i det här slutspelet utan att hemmafansen varit vansinniga över utvisningar där spelare som anses bli inknuffad i målisen åker ut för goalie interference.
Men igen:
Regeln är att man måste göra något för att förhindra att köra in i keepern även, när man blir knuffad.
Just the way it is, skränfockar.
* * *
Men det är väl den gamla grejen.
Ett lag kan vara överlägset mot nästan hela ligan, men ha enormt svårt mot en specifik motståndare.
För Boston är Montreal för alltid den motståndaren.
Jag kan i alla fall inte tänka mig någon annan de skulle ha börjat så uselt mot i en sån här match.
* * *
Tack PlayoffWill, det var fint sagt – det känns härligt att få dela kvällen med dig också.
Och vi som höll på att bli osams ett tag….
* * *
Chara var dålig i förrgår – och han har varit direkt undermålig i den här perioden.
* * *
Stopcomplaiing, cannoli är en väldigt dekadent italiensk bakelse – men i de här sammanhangen framförallt symbolen för allt gott i livet.
Det är du inte ska glömma…
* * *
Å andra sidan är Bruins det mest momentum-känsliga laget i hela NHL.
De kan verkar loja och tröga och allmänt borta – och sedan förvandlas till en rytande grizzly i ett enda fingerknäpp.
Våra svartgula vänner i spåret får hoppas på det.
* * *
Nu ska det smaka med en cannoli till kaffet.