Skatter, döden och Montreal mot Boston

Det finns , sa den mästerlige Michael Farber på Sports Illustrated i ett reportage på NHL Network igår, bara tre saker man kan vara helt säker på:
Döden, skatter – och Montreal-Boston om våren.
Och ikväll fortsätter denna vårklassiker – en institution av samma kaliber som själva döden alltså – i hockeyvärldens egen St. Peterskyrka.
Dess Ground Zero.
Epicentret.
Centre Bell på Avenue des Canadiens-de-Montreal.
Ojvoj.
Det känns redan på förhand som en av de mest omistliga ögonblicken i årets playoff – särskilt som de två första matcherna i TD Garden dessutom artade sig till intermezzon i samma klass som shootout-scenen i ”Heat” med De Niro och Pacino.
Jag hoppas på mycket sällskap här i korresoffan – och sjögång så vådlig i kommentatorsspåret att flertalet U-båtar måste sticka upp periskopet.
* * *
Det är i skrivande stund inte bekräftat men allt tyder på att Douglas Murray kliver in i slutspelet i den här monstermatchen.
Och ni får säga vad ni vill om att han inte spelar hockey i samma hastighet som Ayrton Senna körde bil:
Mister Crankshaft är en av de coolaste, roligaste och, bortom den tuffa jargongen, vänligaste och mest lojala figurer jag stött på i den här världen, så jag jublar, håller både tummar och tår och hoppas innerligt att jag efteråt kan ringa och få de bästa citaten i svensk sportpress.
* * *
Relationen mellan Therrien och Julien har, inte särskilt oväntat, börjat surna som gammal mjölk nu.
Julien sa under helgen något om att man ska skjuta högt på Price, Therrien – som aldrig missar ett tillfälle att gå i clinch med sina tränarkollegor – replikerade surt att det korkade påstående är gammalt som gatan och Julien går idag vidare och meddelar att Bruins ska göra mål på Habs-keepern på alla möjliga sätt och vis.
Härligt, sånt har vi sett, och hört, för lite av i år.
* * *
Apropå coacher får Vigneault sina fiska varmar – vad nu det ska betyda; det låter bättre att få sina fiskar varma än kalla, tycker jag… – av Brooksie för sitt plötsliga utfall om det ”korkade spelschemat” igår kväll.
NY Post-ikonen menar att det är direkt dumt att ge spelarna en ursäkt för att de inte kan göra mål på Fleury, i all synnerhet som problematiken med spelschemat beror på att MSG planerat in för många evenemang här i månadsskiftet april-maj.
Vad i hela friden skulle, undrar Brooksie, hänt om även Knicks gått till slutspel?
Det är papa Dolan som ska svara på det och också förklara för Vigneault varför Rangers fått spela som galärslavar – inte NHL.
* * *
Yellbear Hjalmarsson kan alltså inte prata efter skottet han, otäckt nog, fick på halsen.
Men han spelar ändå Game 3 i MN Johans hemmahall ikväll,
Ja, vad trodde ni?
Det är Yellbear – gjord av oböjligast tänkbara Russnäs-virke, hård och seg och karaktärsfast som de stoltaste av Vilhelm Mobergs romankaraktärer.
* * *
Jag har alltid varit förtjust i Peter Lavoliette och tror han blir en utmärkt coach för Nashville i allmänhet och svenska ungblod som Mattias Ekholm, Calle Järnkrok och Lill-Foppa Forsberg i synnerhet.
Tar alla de plats, samtidigt som Bengan Hörnqvist och Viktor Stålberg stannar, blir Preds ett av de stora svensklagen och jag tror fan jag flyttar till Music City.
* * *
Eventuell oro för att Yellbear inte ska kunna kommunicera på isen är alldeles obefogad.
Han säger inte så mycket ändå.
Han talar med sin hockey.
Och med backpartnern Johnny O har ju NHL:s hårdaste krigare telepatisk kontakt.
* * *
Om matchen i Bell Centre slutar som när jag spelade den på EA Sports i förmiddags lovar jag att streaka och storma isen i Madison Square Garden i morgon, sno Zuccarellos klubba och dra ett slagskott på Lunkan.
För det blev 12-3 till Habs.
Vanek gjorde hat trick och såväl Gallagher som Markov och Eller hade två baljor i protokollet.
Trivsamt att få ratta ett lag EA Sports gjort så löjligt bra….
* * *
En fördel med halsskadan är att Yellbear slipper prata med media.
Enligt uppgift vill alla Blackhawks-spelare nu ha ett skott på halsen.
– Ja, de står i kö hos läkaren för att få talförbud, skrockade coach Quenneville tidigare idag.
* * *
Nu kom den underbara bekräftelsen:
Dogge spelar – han går in bredvid Weaver istället för Boullion.
Jag är som vanligt neutral, men efter den korrigeringen i laguppställningen funderar på att gräva mig djupt in i garderoben och ta fram den Canadiens-tröja jag en gång köpte åt Julia men fortfarande inte har skickat (jag ska till posten i andra ärenden om några dagar, så om det kommer en aktuell adress i mail så kanske den slutligen far iväg över Atlanten…)
* * *
Nu kör vi.
Direkt från korresoffan:
Årets match som inte är Game 7…